post

Oke vänder hem – blir han målskytt?

Han blev HIFs främste målskytt förra säsongen. Sedan ankomsten till AFC Eskilstuna har det dock ännu inte lossnat för Oke Akpoveta. Kommer första målet ikväll?

Inför säsongen skrev 26-årigen istället på ett tvåårsavtal med AFC Eskilstuna.

Akpoveta, som har ett förflutet i den danska storklubben Bröndby, IK Frej Täby och Dalkurd FF, noterades för åtta fullträffar på 23 matcher förra säsongen men hittills har han inte noterats för ett enda i årets Superettan.

I kväll kommer han på besök, tillsammans med sin nya klubb, och AOH har, i samarbete med NordicBet, kryddat oddset för att Oke nätar mot sitt gamla lag. Dessutom drog vi även till med att HIF fortsätter göra mycket mål även mot Eskilstuna.

Klicka på länken för att komma till AOHs specialspel

post

”I 51:a tystnar Olympia”

Det har annonserats från supporterhåll att det, under matchminut 51, mot AFC Eskilstuna ska hållas en tyst minut. Vi pratade med Dan Ekberg, styrelseledamot i SFSU, som står bakom idén så att han kunde berätta mer om initiativet

Varför har detta initiativ tagits och vad handlar det om?

Den solklara anledningen är att vi möter AFC Eskilstuna och det grundar sig i sättet AFC har betett sig, eller rättare, sättet ägaren har betett sig på under deras väg upp till allsvenskan. Genom att dels ta över licenser från andra klubbar för att klättra i systemet och dels genom att helt lura systemet vi har med 51% – regeln genom att sätta skyhögt pris på medlemskap. Det har även i övrigt satts hårda regler för medlemmar och ibland inte ens gått att bli medlem i föreningen. Vi har valt att ha Väsby-fotbollen i fokus och dess behandling då den i stort sett mördades. Det är ett helt otroligt sätt att bete sig då AFC som i stort sätt bara hade en akademi tog över licensen och sedan när någon annan kallade flyttades laget och Väsby lämnades. För egen del kan jag bara tänka mig vad jag tänkt om det gällde HIF, att plötsligt försvinner bara klubben en dag.

Det har även startats en minnesfond, kan du berätta om den?

Det är grupperingarna till Levande Ståplats, Falangen och Sundsbusarna som ville göra något för att uppmärksamma Väsbyfotbollen. Som sagt har den dödats av AFC och då tyckte vi det var lämpligt med en minnesfond. I samband med detta kommer det också en tyst minut i matchminut 51. Den fonden sköts nu av Kärnan just nu men sedan ska SFSU (Svenska Fotbollssupporterunionen) ta över pengarna och kommer att dela ut ett stipendium till någon som gör ngt bra för fortbollsdemokratin och för bevarandet av 51 %-regeln.

Varför tror du att det är viktigt att göra aktioner likt dessa? Vad är målet med aktioner likt denna?

Jag tycker det är viktigt då jag är supporter till HIF. Ibland kan man även här se tendenser till att det är någon som vill styra klubben på ett långsiktigt sätt som inte är bra. Genom att uppmärksamma ett annat fall som är ett mardrömsscenario så kan vi undvika att få ett lika dåligt scenario. Det är viktigt att folk är vakna och engagerar sig, går på årsmöten och gör sin del för att föreningen ska fungera bättre. Medlemsdemokratin är inte bara att vi ska bestämma och sen luta oss tillbaka utan det är ett ansvar att gå på årsmöten, att ta beslut och ett ansvar att agera. Gör man detta i större grad så gynnar det ju HIF också långsiktigt. Med det sagt vill jag även uppmana folk att swisha.

SWISHNUMMER: 1232648517. Märk betalningen med ”Fond”

post

”Bjarnason har förutsättningar att bli den främsta”

HIF har, sedan 80-talet, varit klubbadress för en hel drös med Isländska fotbollsspelare. Få har dock fått en så imponerande inledning på sin HIF-karriär som Andri Runar Bjarnason

Redan 1983 dök en 25-årig islänning, vid namn Albert Gudmundsson, upp på Olympia. På den tiden låg HIF i division 2 och slogs med giganter som Grimsås, Myresjö och Karlskrona om en anständig tabellplacering. Gudmundsson, som alternerade både på backplats och mittfält, spelade i 15, av lagets 22 matcher, det året och noterades för ett mål.

Det skulle dock dröja drygt 15 år innan HIF åter blev intressant för isländska fotbollsspelare. Året var 1998 när Åge Hareide valde att plocka hit två spelare från ön i norr. Jakob Már Jónharðsson och Hilmar Björnsson skrev på för klubben och spelarna förväntades bli nyckelspelare i jakten på att åter erövra ett Allsvenskt guld till Di Röe. Det gick sådär…

Visst bärgades guldet (1999) men varken Jónharðsson eller Björnsson gjorde någon större succé under sin tid i klubben. Istället så skulle det bli ett fd ungdomsproffs, i Arsenal, som blev den förste islänning att vinna HIF-supportrarnas hjärta – Olafur Ingur Skulason.

”Publiken vaknar till liv på ett ruggigt Olympia. De har fått syn på sin favorit när denne gör sig redo för ett inhopp. Publiken börjar ropa; Sku, Sku, Skulason”

Skulason, som hämtades från Brentford, noterades för 37 matcher under sina två säsonger i klubben. En korsbandsskada satte stopp för fler men Skula är förevig ihågkommen för sitt krigarhjärta och förmåga att alltid gå 100% in i närkamperna.

Mittfältaren Gudjon Petur Lydsson var en av sex nya spelarna som kom till HIF under sommarens transferfönster 2011. Conny Karlsson ville inte lämna något till slumpen utan ha en så stark trupp som möjligt för att säkra guldet. För Lydssons, som var tänkt som Rasmus Jönssons ersättare, del innebar det dock att HIF-äventyret tog slut efter fyra matcher och han återvände hem till Valur

Guldet, från 2011, skulle försvaras och i frysboxen, hos Belgiska Lokeren, hittade Jesper Jansson vad som skulle komma att bli en anfallslegend i Helsingborg. Den då 23-åriga Alfred Finnbogason stannade bara i sex månader men hann sätta ett starkt intryck bland klubbens supportrar.

Med 12 mål, på 17 matcher, var det en självklarhet att HIF ville behålla anfallaren. I samband med att lånet löpte ut vaskade klubben fram de 4 miljoner som Lokeren ville ha för islänningen. Bakom ryggen förhandlade dock Belgarna även med Holländska Heerenveen och priset trissades upp. Finnbogason tvingades acceptera Heerenveens bud och resten är historia. Med tanke på att anfallarens karriär gått vidare i klubbar som Olympiakos och Real Sociedad så förstår ni själva vilken ”mjölkkossa” HIF gick miste om.

Efter Finnbogason så har har ordet ”kvalitet” smugit sig in i samma mening som ”HIF värvar isländskt”. Både Arnor Smarason och Victor Palsson gjorde ett starkt intryck under sin tid i klubben. Vi minns Smarasons spektakulära mål och Palsson som hårdför slitvarg, i stil med Skula, på mittfältet. Att båda spelarna, av ekonomiska skäl, ”tvingades bort” var ytterst tråkigt men baserat på den ekonomiska situation som klubben befann sig i 2015.

Inför 2018 kom så uppgifterna om att HIF hade siktet inställt på en ny islänning. Det handlade om den 26-årige Andri Rúnar Bjarnason som precis vunnit den isländska skytteligan med sina 19 mål för Grindavik. Bjarnason hade imponerat stort och noterades för den spelare som ”gjort flest mål på en säsong”. Det 19:e och sista målet gjorde han dessutom i den 88:e minuten, i Grindaviks sista match för säsongen.

Anfallaren presenterades i samband med HIFs avslutningsmatch, mot Öster, och hann, under försäsongen, både imponera stort i cupspelet och landslagsdebutera för Island. Hann gick mållös i premiären men visade, med sitt hattrick, mot Frej att han kommer bli en enorm tillgång för HIF i jakten på en Allsvensk plats. I mina ögon har Bjarnason alla förutsättningar att bli den främste islänningen vi har haft i klubben. Kanske även den första islänning som får representera Island i ett VM-slutspel samtidigt som han är under kontrakt med HIF?

Islänningar i HIF

Arnor Smarason (mittfältare) Juli 2013 – Dec 2015. Spelar fortfarande kvar i Hammarby dit han kom, från HIF, i december 2015

Alfred Finnbogason (anfallare) Mars 2012 – Aug 2012. Håller till i den tyska Bundesliga där han representerar Augsburg

Andri Runar Bjarnason (anfallare)

Gudjon Petur Lydsson (mittfältare) Aug 2011-Dec 2011. Spelar numera i isländska Valur

Victor Palsson (mittfältare) Aug 2014 – Aug 2015. Skördar framgångar i den Schweiziska ligan där han spelar för FC Zürich.

Olafur Ingur Skulason (mittfältare) Jan 2007 – Dec 2009. Sliter, på mittfältet, i det Turkiska bottenlaget KDC Karabükspor

Hilmar Björnsson (anfallare) Jan 1998 – Maj 2000. Avslutade karriären 2003

Albert Gudmundsson (mittfältare) Jan 1983 – Dec 1983. Avslutade karriären 1997

Jakob Jonhardsson (mittfältare) Feb 1998 – Mars 2000. Avslutade karriären 2004

post

Alexander Ström ”Det viktigaste är nog att ha en förståelse för supporterkulturen och hur den lever”

På Södra Stå känner de flesta igen Alexander Ström som klubbens SLO. Under det senaste året har han dessutom jobbat med att bygga upp HIFs klubbshop och den nya webblösningen ”Olympiashopen”

För den som inte vet vad en SLO är, kan du berätta lite om vad din roll är?

Man brukar säga att en SLO är bryggan mellan föreningen och supportrarna.

Det är en ganska bred roll men mycket handlar om service och åtgärder som gynnar både förening och supportrar. Jag tar till mig information, tankar, idéer, synpunkter m.m. från båda sidor och försöker förmedla det vidare till berörd part. Ibland snabbt genom sociala medier och ibland via olika sorters möten och råd. Jag är även med på dom bortamatcher där vi har ett större följe och ser till så att servicen fungerar vid bortasektionen.

Hur är det att vara SLO i Helsingborgs IF?

Det är ett väldigt varierande jobb och jag har trivts från första sekund. Jag var ganska medveten om att det skulle vara både toppar och dalar men att jobba med supporterkultur i Helsingborg är oerhört inspirerande. Det går inte att jämföra våra supportrar med andra i Superettan, Vår sjungande kortsida är fler än i stort sett alla andra klubbars publiksnitt inkl. sittplats. Det säger en del.

Vilka egenskaper tror du är viktiga för en SLO att inneha?

Det viktigaste är nog att ha en förståelse för supporterkulturen och hur den lever. Sedan är det viktigt att inte göra förhastade slutsatser oavsett vem man möter och varför. Det finns alltid bakgrunder till allt. Att kunna ta många olika människor och ha fötterna på jorden. Sedan är det upp till andra att bedöma om jag har alla dessa egenskaper.

Hur kom det sig att du blev SLO i HIF?

Jag ville testa på något nytt 2012 när SLO-tjänsten faktiskt låg ute externt. Hade jobbat som elittränare i simning under en längre period och sökte nya utmaningar. SLO lät som något som jag kunde tänka mig och HIF ansåg väl att jag var kompetent nog.

Hur tycker du att det skiljer sig att vara SLO i Superettan kontra Allsvenskan?

Det är stora skillnader. Dessvärre är det för få klubbar i Superettan som har SLO och det gör att mitt arbete blir mer svårjobbat än i Allsvenskan. Givetvis är inte behovet lika stort vid alla matcher men i Allsvenskan har du alltid en SLO att kontakta vid frågor kring bortasektion osv. I Superettan får du jaga andra representanter för klubbarna.

Vad är ditt bästa minne under din tid i klubben?

Jag får nog ändå säga bortamatchen mot Wroclaw i CL-kvalet 2012 när jag var ny på posten. 3-0 på bortaplan och 100 fanatiska HIF-supportrar i en tårtbit på en gigantisk arena.

Det är i shopen som Alexander, och hans gäng, numera lägger den mesta tiden när det inte spelas matcher
Foto: Samone Klinteberg

Du har ju varit högst delaktig i utformandet och uppbyggandet av Olympiashopens nya internetshop och du har även ett ansvar för den fysiska Olympiashopen, kan du berätta om detta?

När vi lämnade Allsvenskan så blev det min uppgift att ta över Olympiashopen. Det sattes igång ett arbete kring hur vi skulle ta nästa steg för att både öka synlighet, produktutbud och intäkter. Från 2018 driver vi allt i egen regi vilket både är inspirerande men också tufft. Vi kan välja leverantörer fritt efter produktutbud, pris & leveranstid.

Vi har haft några riktigt jobbiga månader för att få igång allt och i kulisserna är det mycket som fortfarande inte är färdigt men vi har sett en bra start och ökad försäljning vilket är positivt. Jag har även ett team med supportrar som ger input, backar upp och hjälper till vilket känns tryggt.

Vad har du för förväntningar på säsongen som ska komma? Jag antar att du i din roll rör dig brett i klubben och borde på så sätt få lite olika perspektiv på förväntningarna på olika plan

Jag skulle nog dela upp det i tre delar.

Sportsligt så är det givetvis att vi tar klivet upp i år. Det kommer inte bli lätt men det är där vi är.

Tittar vi på organisationen som helhet så hoppas jag vi håller ihop hela säsongen och kan leverera hög service gentemot alla våra aktörer. Vi är en extremt slimmad organisation för den omsättning och det intresse som Helsingborgs IF har. Det kommer vara extremt tufft år med mycket nytt. Tänker mestadels på restaurangerna och kioskerna som är i helt ny regi.

Tredje delen är mina arbetsområden. Supporterkollektivet har växt enormt, inte minst på Södra. Jag hoppas det utvecklas ännu mer under 2018. Stöttning till Kärnan samt synergin mellan förening, medlemmar och supportrar ska ökas än mer. Kring Olympiashopen är förväntningarna att kunna leverera fler produkter, bredare utbud samt design som tilltalar fler. Jag vet att vi är på god väg.

post

Helena Wennerström ”jag fortsätter Mats-Ola:s fantastiska arbete framåt så när han kommer tillbaka tar han vid stafettpinnen igen”

Allt om HIF:s Olof Möller träffade Helena Wennerström, försäljnings- och marknadschef och nyligen tillsatt som tillförordnad klubbdirektör, för att lära känna henne bättre

Helena Wennerström, du har precis tillträtt som tillförordnad klubbdirektör. Förutom detta är du även försäljning och marknadschef, för de som inte vet vem du är, kan du berätta lite om dig själv?

Jag är en äkta HIFare med rötter i Östergötland. Uppvuxen vid Kopparvallen i Åtvidaberg där kärleken till fotbollen föddes. När vi för 23 år sedan flyttade till Helsingborg tog hela familjen HIF till sina hjärtan och har sedan dess följt laget och även mesta tiden som medlem och partner till klubben. Jag är gift med Mikael och vi har två barn och två barnbarn. Det sistnämnda är verkligen lite extra krydda i livet och den ena av dem har sedan födseln varit på alla hemma matcher på Olympia (född 13 september 2016).

 Skulle du också vilja berätta lite om hur du hamnade i klubben och hur länge du har jobbat i HIF?

Jag har varit i klubben tidigare och då arbetat med evenemang men det var många år sedan. Efter det arrangerade jag Tjejdagen åt HIF under tio år. Det var fantastiskt roligt och gav mig också en bra insyn i klubben. När jag sedan fick frågan om jag var intresserad av att bli Försäljningschef för HIF genom Lagardere var det ett lätt beslut att ta. I februari 2016 tillträdde jag rollen och i februari året efter avbröts samarbetet med Lagardere och jag anställdes av HIF som Försäljnings- och Marknadschef.

Vi börjar med rollen som försäljning och marknadschef, vad gör en sådan?

I den ena rollen ingår att se till att öka antalet besökare på matcherna och att förstärka varumärket HIF. I den andra rollen att öka antalet partners. I båda gäller att öka intäkterna för HIF och skapa en bra grund för fotbollen och klubben.

 Du har alltså fått rollen som tillförordnad klubbdirektör då Mats-Ola Schulze är sjukskriven. Hur har samtalet gått innan du tackade ja? Hur gick dina personliga tankar innan och vad fick dig att tacka ja?

Jag och Mats-Ola har hela tiden haft ett tätt samarbete och när han blev sjukskriven så föll det sig naturligt att jag hjälpte honom med en del av hans uppgifter. När nu sjukskrivningen förlängdes fick jag frågan av styrelsen att ta rollen som tf. under Mats-Olas sjukskrivning. För mig var det en självklarhet att ställa upp för att inte få ett avbrott i verksamheten. Vi behöver stabilitet i HIF för att göra resan tillbaka till Allsvenskan.

Tror du att det kan bli problematiskt att balansera rollen som både klubbdirektör och marknadschef? Spelade detta in i det hela innan du tackade ja?

Det är alltid en utmaning att sitta på flera stolar men på sportkontoret finns mycket kompetent personal som gör ett fantastiskt jobb och som jag kan delegera till så att vi fortsatt kan hålla samma service och kvalité. Vi är ett starkt team som varit med om mycket på kort tid men det har samtidigt gjort oss starka tillsammans. Vi får inte heller glömma att vi har en bra styrelse som ställer upp om och när det behövs.

 Vad tror du är viktiga egenskaper för att en klubbdirektör?

Jag tror man behöver ha en stor dos av lyhördhet och tålamod men också våga ta beslut och stå för dem och för de konsekvenser de innebär. Jag tror även det är viktigt att se alla från supportrar, partners, styrelse som till medarbetare. Sist men inte minst måste man ha roligt tillsammans.

 Man vet kanske inte hur länge Mos kommer att bli borta, hur hanterar du det i ditt dagliga arbete, att du på ett sätt jobbar i denna roll på obestämd framtid?

Jag ser det som att jag fortsätter Mats-Ola:s fantastiska arbete framåt så när han kommer tillbaka tar han vid stafettpinnen igen.

 Men om man ändå ser på den framtiden lite, vad vill du vara drivande i som klubbdirektör?

Vi måste arbeta för att lägga en bra plattform för klubben så vi är starka både ekonomiskt och organisatoriskt när vi går upp i Allsvenskan. Det är det som vi ska fokusera på i år. Vi har lämnat kaosåret 2017 bakom oss och ska nu se framåt och göra det som är rätt för klubben för att vi ska kunna gå upp och stanna kvar där.

 

post

HIFare i världen

Då var det dags att se hur det går för några av våra gamla HIFare i deras nuvarande lag. Nedan följer en kortare summering av insatserna under helgen.

Rasmus Jönsson var utanför truppen när hans Odense vann med 3-0 mot Randers. Jönsson, som pendlat mellan startelvan och bänken under de senaste matcherna lämnades alltså utanför och kanske beror detta på de uttalanden han gjorde i veckan gällande HIF?

Markus Holgersson spelade hela matchen när hans Lorca spelade 1-1 mot AD Alcorcón. Det är fortsatt tungt tabellmässigt för ”Holger” och hans lag då de ligger näst-sist.

Edwin Gyimahs Bidvest förlorade mot Mamelodi Sundowns med 2-0. Edwin spelade hela matchen och drog på sig ett gult kort.

Suprise Ralanis och Matthew Rusikes Cape Town City FC spelade 0-0 mot Supersport United FC. Suprise spelade hela matchen med Rusike inte fanns med i truppen.

Abdul Khalilis Genclerbirligi förlorade mot Kayserispor med 3-2 och ”Abbe” spenderade hela matchen på bänken.

Loret Sadikus Kasimpasa vann med 2-0 mot KDC Karabükspor och Loret spelade hela matchen som defensiv mittfältare.

Olafur Skulason spelade, som defensiv mittfältare, hela förlustmatchen mot Kasimpasa.

Atiba Hutchinson spelade hela matchen när hans Besiktas slog Akhisar Belediyespor med 3-0. Besiktas ligger nu 2:a i turkiska ligan.

Lalawele Atakora fanns inte med i truppen när hans Adana Demirspor förlorade mot Elazigspor med 2-1.

May Mahlangu spelade hela matchen för sitt Dinamo Bukarest och gjorde mål för andra matchen i rad när hans Dinamo Bukarest slog CS Voluntari med 4-2.

Alexander Kacaniklic satt på bänken matchen igenom när hans Nantes spelade 1-1 mot Dijon.

Ema Boateng fick hoppa in i den 80:e minuten när hans LA Galaxy vann mot Chicago med 1-0.

Alejandro Bedoyas och David Accams Philadephia spelade båda från start i förlustmatchen mot Orlando. Bedoya spelade hela matchen med Accam blev utbytt i den 76:e minuten.

Emil Krafth fick från sin bänkplats se sitt Bologna vinna med 2-0 mot Hellas Verona.

McDonald Mariga spelade hela matchen och drog på sig ett gult kort när hans Real Oviedo vann mot Gimnastic med 1-0.

Jere Uronen startade och spelade 72 minuter när hans Genk, i fredags, spelade 2-2 mot Charleroi.

Alexander Gerndt spelade inte för sitt Lugano i 1-1-matchen mot FC Thun på grund av skada.

Victor Palsson spelade hela matchen som defensiv mittfältare och drog på sig ett gult kort när hans Zürich förlorade mot BSC Young Boys.

Alfred Finnbogason är fortsatt skadad och fanns inte med i truppen när hans Augsburg spelade 0-0 mot Wolfsburg.

Fredrik Helstrup spelade hela matchen när hans Arka Gdynia förlorade mot Lechia Gdansk med 1-2.

Tomer Chencinskis Shamrock Rovers förlorade mot Bohemian FC med 1-2. Tomer satt på bänken.

Foto: Bjarki Tordarson

Joseph Baffo är fortsatt skadad och spelade inte när hans Eintracht Braunschweig kryssade, 1-1, mot Darmstadt.

Andreas Linde vaktade återigen målet när hans Molde slog Lilleström med 2-1. Molde ligger etta i norska ligan.

Rafael Porcellis och hans EC Sao José spelar inte match förrän den 21:a april igen.

Tarmo Neemolo blev inbytt i den 76:e minuten när hans Paide Linnameeskond vann med 3-2 mot JK Tallinna Kalev.

post

HIF-tårar, av glädje och sorg, under ett halvt sekel…

”Fotboll är inte en kamp på liv och död, det är mycket viktigare”, sa Bill Shankley, en tidigare tränare i Liverpool, en gång i tiden. För oss supportrar stämmer det ganska väl. Det är ett livslångt äktenskap att stötta och älska sitt favoritlag i vått och torrt, och i med- och motgång

Själv blev jag fotbollsnörd via min pappas gener. Så när jag fick min första fotboll när mamma kom hem med mig från BB, tog intresset fart. Alla blivande småbarnsföräldrar ska veta att det finns många bra bollekar för nyfödda. Jag erkänner villigt att det bara är kärleken till min familj som är starkare än kärleken till fotbollen.

Jag tycker också det är väldigt kul att skriva och brukar i perioder bombardera Helsing-borgs Dagblad med insändare och debattartiklar. Så när Martin Klinteberg, sökte skribenter till Allt Om HIF, tvekade jag inte många sekunder innan jag erbjöd honom mina tjänster. Martin blev glad och skrev att det var jättebra med någon som var lite äldre.

Nu tänker jag aldrig på det här med min ålder, och tar andras personliga omdömen om mig med humor, så jag förstod att Martin såg min ålder som en merit eftersom jag har många års erfarenhet av både det ena och det andra, och inte såg mig som en gubbe.

Det förpliktigade också att jag bodde 50 meter från Harlyckans IP, mina första levnadsår. Här har en av Sveriges främsta talangfabriker Högaborgs BK alltid haft sin hemvist. Man kan säga att jag föddes i HBK. Här uppstår dock mitt första dilemma. Högaborg kommer alltid att vara klubben i mitt hjärta, och HIF nummer två. Som den fotbollsnörd jag är vill jag så klart ha ett favoritlag på hög elitnivå, och då är HIF det självklara alternativet.

Livet som motgångssupporter

Jag började följa HIF när jag var i 10-12-årsåldern 1966-68. Det var en tid när ”Mjölkkossan” höll till längre ner i seriesystemet. Samtidigt avslutade jag min egen aktiva karriär som mer eller mindre orörlig vänsterback utan speluppfattning. Den karriären lovar jag att inte plåga er med.

Mina första år som HIF-supporter höll laget till i botten av Allsvenskan, för att 1968 ramla ur. Sen vidtog en lång ökenvandring som varade i hela 24 år, då  HIF 1993 åter var tillbaka i högsta serien.

En tidig höstdag 1969 kastade jag mig på cykeln direkt efter avslutad konfirmation i Elinebergskyrkan, och trampade snabbt upp till Olympia där jag lade mig bakom det ena målet fyra timmar innan kvalmatchen mot Örgryte skulle börja. Efter att ha förlorat med 4-0 och med 2-0 borta mot Hammarby missade HIF uppflyttning, och sjönk allt djupare genom seriesystemet. Jag hade punka på cykeln så jag fick släpa den hem genom Jordbodalen. Här började min bana som motgångssupporter.

Trots spektakulära värvningar som de f d proffsen Inge ”Guldfot” Danielsson, Roger Magnusson, Tore Cervin, Thomas Sjöberg och Pär-Olof Olsson kom HIF inte tillbaka till Allsvenskan.

Pär Olof Ohlsson, Tomas Borg och Tomas Sjöberg var några av profilerna i början på 80-talet Foto: Bildbyrån

De bedrövligaste minnena är sent 70-tal när HIF låg sist i division 3 efter sex omgångar, och man bl a hade förlorat med 2-0 på Olympia mot kvarterslaget Warta från Göteborg, samt förluster mot Gunnarstorp och Stattena.

Som en sann motgångssupporter körde jag troget till bortamatcherna i Gunnarstorp, Höganäs, Hittarp, Ramlösa och Borstahusen med min Puch Dakota i ur och skur, när HIF hade ramlat ner i division 3. Mitt samvete minns dock inte om moppen var trimmad eller inte. Jag upptäckte att en motgångssupporter får njuta av annat än bra resultat, såsom att jämföra smaken på olika korvar på de lokala arenorna, när det går knackigt för våra lag.

Jag kan varmt rekommendera korvarna på Höganäs IP.

Dessa år kommer att vara minnen för hela livet!

Ljusare tider stundar under 90-talet

Mycket tack vare min moderklubb Högaborgs BK, där jag nu är ledamot i styrelsen, kom HIF så tillbaka till Allsvenskan 1993.

Sveriges bästa anfallspar bestående av de Högaborgsfostrade storspelarna Mats ”Masse” Magnusson och Henrik ”Henke” Larsson öste in mål och bidrog starkt till att ”Mjölkkossan vann division 1.

Henrik Larsson och Mats Magnusson – Sveriges hetaste anfallspar 1992 Foto: Bildbyrån

Mitt envisa och trogna supporterstöd var också en viktig hörnsten i återkomsten.

Nu fick jag övergå från att jämföra korvarna på Höganäs och Hittarps IP, till att se högklassig svensk elitfotboll på Olympia, där korvarna är sådär. Men det känns helt ok.

Puch Dakotan hade sedan länge gått i graven, så jag promenerade de 500-600 meterna hemifrån till Olympia.

Guldet som försvann i Göteborg 1998

Nu börjar HIF-ångesten sakta att försvinna. Under början av 90-talet etablerar man sig som ett stabilt Allsvenskt topplag. Placeringarna skiftade från 2-6 fram till 1998. Ett år jag aldrig glömmer. Inför sista omgången ledde HIF serien med 2 poäng och bättre målskillnad före tabelltvåan AIK. Man skulle hämta hem det givna guldet på Ullevi i Göteborg där BK Häcken som redan var klara för degradering, stod för motståndet. AIK mötte Örgryte hemma på Råsunda.

Säker som jag var på att det skulle bli guldfest, lockade jag med min fru som är helt ointresserad av fotboll, och goda vänner i Göteborg som inte heller var speciellt lockade, på matchen mot Häcken. Jag hade en gigantisk HIF-flagga och målade mig rödblå i ansiktet. Matchen började och jag blev allt mer nervös. HIF spelade riktigt dåligt. De rullade runt utan fart och tappade mycket boll. När så Häcken gjorde 1-0 på ett halvdåligt långskott som Sven Andersson bara tittade på när det rullade in, fick jag tillbaka min HIF-ångest.

Ångesten släppte när Mattias Jonsson gjorde 1-1 i början på andra halvlek. Guldet var hemma. Det räckte med oavgjort. Men HIF fortsatte spela uselt, och som från ingenstans gjorde Häcken 2-1 en kvart senare. Dock stor det fortfarande 0-0 på Råsunda, så HIF låg fortfarande före AIK.

När det återstod ca 15 minuter tittade min Göteborgskompis som hade sportradion på, räddhågset på mig. Han hade den där minen, typ ”hur ska jag våga berätta detta?”.

Försiktigt nästan ljudlöst sa han så; ”Mats, det blev precis 1-0 till AIK”.

Det som inte kunde hända hände. HIF spelade bort guldet. De förlorade mot ett avsågat Häcken. AIK vann med 1-0 och gick förbi med en poäng och sämre målskillnad.

Killen på macken i Laholm där jag tankade på vägen hem, såg min HIF-ångest stå i full blom när den rödblå ansiktsfärgen rann ut över mitt ansikte. Jag sade inte ett ljud när han konstaterade; ”är det sorgens dag eller?”

Den resan glömmer jag aldrig!

Guldet som vi tog i Göteborg 1999

Året därpå var det dags att köra till Ullevi och Göteborg igen. Med fjolårets fiasko i färskt minne, vågade jag inte ta med någon mer än min son till matchen den här gången.

HIF ledde återigen serien före AIK, inför sista omgången och skulle möta mittenplacerade IFK Göteborg i sista matchen.

Jag höll en lägre profil den här gången utan ansiktsmålning, och bara med min stora HIF-fana.

Kenneth Storvik, Arild Stavrum och Stig Johansen – delar av guldgänget 1999 Foto: Bildbyrån

Nu gick det vägen. I början av andra halvlek sprang Arild Stavrum sig fri ur misstänkt offsideposition och sköt in 1-0, som blev segermål.  Sonen fick order att vifta med fanan genom bilfönstret hela vägen hem till Helsingborg och skandera ”SM-guld, SM-guld, SM-guld”!

Vi glömde åka inom macken i Laholm det här året, men vi hann hem till en magisk guldfest vid Terrasstrapporna, och HIF-ångesten var bortblåst. Den resan kommer jag inte heller att glömma.

Europaspelet 2000

Tack vare guldet 1999 fick HIF kvala in i Champions league. Vi mötte Inter i ett dubbelmöte som för alltid blir historiskt. Mikael Hansson gjorde 1-0 till HIF på Olympia, och vi vann sensationellt.

Sen blev målvakten Sven Andersson ”San Siro”-Sven med alla och envar, när han bragdräddade en sen straff på San Siro inför fullsatta läktare. Det blev 0-0 och HIF kvalade in i gruppspelet.

2000 spelade HIF i en grupp med Bayern Munchen, Rosenborg och Paris SG. Man vann bl a över Rosenborg och spelade oavgjort mot Paris och Bayern. Med 5 poäng är man bäst av alla svenska lag i Champions league genom tiderna.

2007 kvalade HIF in i gruppspelet i UEFA-cupen efter seger med 5-1 mot Herenveen. I gruppspelet slog man Galatasary borta med 3-2, och Austria Wien hemma med 3-0.

Sen åkte man ut i 16-delsfinalen efter en tveksam straff mot PSV Eindhoven.

Jag såg alla hemmatcher live och glömmer aldrig dessa fantastiska fotbollsfester.

Guldet som vi tog i Göteborg 2011

2011 var det åter dags med en avgörande match om guldet med AIK på Ullevi i Göteborg. HIF mötte GAIS, och AIK mötte Malmö FF i Malmö.

Som väl är är jag ensam fotbollsnörd i min familj. Det kan vara tillräckligt påfrestande för de närmaste ändå som det är. Så nu åkte jag upp till Göteborg själv. Utan att övertyga vann HIF med 3-1 samtidigt som AIK spelade 1-1 mot Malmö FF.

Denna underbar känsla när HIF vann guldet 2011. Det vill vi uppleva igen!

Denna underbar känsla när HIF vann guldet 2011. Det vill vi uppleva igen! Foto: AOH Media

Nu viftade jag med HIF-fanan genom ett bussfönster hela vägen hem och hann uppleva guldfesten på Olympia. Underbara minnen!

HIF bäst i Sverige under fem år 2010-2015

Med ett allsvenskt guld, ett stort silver, två cupguld och två segrar i Supercupen under åren 2010-2015 var HIF överlägset Sveriges bästa lag. Jag såg alla matcher jag kunde både hemma och borta, seglade runt i eufori, helt utan HIF-ångest och tyckte t o m att korvarna på Olympia var ganska goda, men bara chorizon.

Nu var jag äntligen medgångssupporter.

Supercupmatcherna blev något av kronan på verket då HIF befäste sin position som det totalt sett bästa laget i landet. Jag var på plats på Olympia när man slog AIK med 2-0, och även på Swedbank Stadion när man slog Malmö FF med 2-1.

Minnena blir ännu ljuvligare av att man vann över just AIK och Malmö FF.

Vilket lag vi hade med Pär Hansson, Christoffer Andersson, Erik Wahlstedt, Ardian Gashi, May Mahlangu, Alfred Finnbogason, Rasmus Jönsson, Emil Kraft, Alexander Gerndt m. fl.

Men framförallt var det en fungerande lagmaskin.

Nu har HIF gjort en resa neråt igen. Men med den rekonstruktion man har gjort 2017-2018 har jag gott hopp om att HIF är i Allsvenskan 2019, och ett topplag redan 2021.

Varför inte Sveriges bästa lag igen ? Men man behöver inte vara oroliga i klubben, för jag hänger på såväl som medgångs- som motgångssupporter, om jag så ska behöva köpa en billig gammal begagnad Puch Dakota och jämföra smaken på korvar på de lokala arenorna

post

Hallå där Joakim Runnemo i Frej Täby…

…som inledde målskyttet när Stockholmsklubben förnedrade HIF förra säsongen! Dags för revansch eller?

Trots en tvåmålsledning fick HIF bara 2-2 i hemmamötet mot Frej Täby. Bortamötet, på Vikingavallen, blev om än en sorgligare historia. Storstryk med 4-0 och i eftermiddag är det läge, för Di Röe, att ta revansch.

En som garanterat hoppas på en repris, från 2017, är Frejs rutinerade mittfältare Joakim Runnemo. Den förre BP-spelaren inledde målskyttet i storsegern och självklart ville vi kolla läget med honom inför dagens drabbning.

Hallå där Joakim Runnemo!

-Tjena

Vad säger du om inledningen av säsongen?

-Vi har inte fått ut den potential som finns i truppen i de två första matcherna. Samtidigt sa vi innan säsongen drog igång att det skulle ta tid att få ihop vårt spel, eftersom vi har haft en hög omsättning av spelare och en del spelare som kom in ganska tätt inpå seriestart.

Hur ser ni på lagets målsättning denna säsongen?

-Vi har faktiskt ingen uttalad målsättning utan kör på

Du var en av spelarna som fanns på planen när ni förnedrade HIF förra säsongen – vad minns du av matchen?

-Faktiskt bara att vi vann. Annars inte mycket, jag är hopplös på att komma ihåg matcher.

Har du koll på årets upplaga av HIF?

-Jag har en övergripande bild som jag fått av videogenomgången tränarna har haft med oss. Det är ju en klubb med helt andra förutsättningar än Frej och jag förväntar mig ett lag som är bra nog att gå upp till Allsvenskan, allt annat vore ett misslyckande med de förutsättningar HIF har.

Vad tror du om dagens möte?

-Jag tror att vi har goda möjligheter att göra vår bästa match hittills. Vad det innebär resultatmässigt är en annan sak, vi slår naturligtvis ur underläge.

Till sist…någon speciell spelare vi bör ha ögonen på hos Frej i dagens match?

-Joseph Ceesay, inlånad från Djurgården, är en spännande spelare med mycket spets, jag hoppas att han blommar ut i år

Vi på AOH tror ju givetvis på att det är ett rejält taggat HIF som kliver ut på Vikingavallen för att ta revansch. Eftersom det blev 4-0 förra året så bad vi NordicBet krydda oddset på samma siffror i denna matchen – dock i HIFs favör. Vad sägs om 50 ggr pengarna vid 0-4? Klicka på länken ovan så kommer du till spelet.

Matchen börjar klockan 14.00 och är du inte på plats så ser du den via Sportkanalen eller CMore