post

HIFare i världen

Då var det dags att se hur det går för några av våra gamla HIFare i deras nuvarande lag. Nedan följer en kortare summering av insatserna under helgen.

Rasmus Jönsson säsong är över och även hans tid i Odense. Rasmus befann sig på Olympia när HIF besegrade Örgryte och ordförande Azelius sade i en intervju, i Helsingborgs Dagblad, att ny kraft ska läggas på att försöka värva Viken-sonen. Det verkar vara HIFs ekonomi som får avgöra huruvida Rasmus kommer hem.

Markus Holgersson fick se matchen från bänken när hans Lorca förlorade mot Real Valladolid med 1-5. Två matcher återstår av säsongen och Lorca har inget att spela för utan kommer att åka ur Segunda division i Spanien. ”Holger” har även han gjort en intervju med Helsingborgs dagblad där sagt att han vill återvända hem till Norden.

Edwin Gyimahs Bidvest säsong är över.

Andreas Granqvists Krasnodar säsong är över och därmed har ”Granen” kommit hem till Sverige. Inför matchen mot Örgryte deltog han på träning med HIF

Suprise Ralanis och Matthew Rusikes Cape Town City FC har spelat sin sista match för säsongen.

Abdul Khalili och hans Genclerbirigi vann säsongens sista match mot Bursaspor med 1-0 men matchen var betydelselös då det redan stod klart att laget åker ur turkiska högstaligan. ”Abbe” har i en intervju med Fotbollskanalen sagt att han vill lämna efter degraderingen men inte till Sverige då han tycker han utvecklas mer utomlands. Att lämna för en ny klubb i turkiska högstaligan är ett alternativ.

Loret Sadikus Kasimpasa förlorade den sista, betydelselösa, matchen mot Basaksehir med 2-3 trots ledning med 2-0. Loret startade och spelade 79 minuter. Kasimpasa slutar 8:a i ligan.

Olafur Skulason satt på bänken när hans Karabükspor avslutade säsongen med att förlora med 0-3 mot Trabzonspor. ”Skula” var inte med i truppen. Laget har dock varit klara för nedflyttning ett längre tag efter att bara ha plockat 12 poäng på 34 matcher. Islänningens silly season blir intressant att följa.

Atiba Hutchinsons Besiktas vann den sista matchen mot Sivasspor med 5-1, Atiba deltog inte på grund av skada, och slutade 4:a i ligan vilket innebär kval till Europa League.

Lalawele Atakora och hans Adana Demirspor har spelat sin sista match för säsongen. Adana slutade på en 13:e plats.

May Mahlangu och hans Dinamo Bukarest vann mot CS Concordia Chiajna med 4-0. May spelade hela matchen och laget ligger etta i den rumänska ligan.

Alexander Kacaniklics Nantes vann den sista matchen för säsongen, mot Strasbourg, med 1-0 och laget slutade på en niondeplats. Alexander satt på bänken matchen igenom och har haft svårt att ta en plats i elvan. Återstår nu att se om han väljer att lämna det franska laget.

Ema Boatengs LA Galaxy vann nattens match mot Montreal. Ema fick börja på bänken men kom in i den 64:e minuten och assisterade till Galaxys vinstmål. En imponerande bedrift då laget var en man mindre sedan Zlatan Ibrahimovic fått rött kort efter att ha slagit en motspelare.

Jörgen Skjelvik som även han spelar i LA Galaxy spelade hela matchen som mittback.

Alejandro Bedoyas och David Accams Philadephia vann med 4-1 mot Real Salt Lake. Bedoya spelade hela matchen medan Accam startade på bänken och blev inbytt i den 79:e minuten

Foto: Bjarki Tordarson

Emil Krafth och hans Bologna förlorade med 0-1 mot Udinese i säsongens sista match och Krafth satt hela matchen på bänken. Även Emils silly season kan bli intressant att följa då han har fått knapert med speltid även om han i januari-fönstret sade att han inte ville lämna. Har detta ändrats under våren?

McDonald Mariga fanns inte med i truppen när hans Real Oviedo vann med 2-1 mot Sevilla Atletico. Real Oviedo har bara en poäng upp till sjätteplatsen vilket innebär uppflyttningskvalsserie mot lag 3, 4 och 5 med två matcher kvar.

Jere Uronen var inte med i truppen när hans Genk vann säsongens sista match mot Anderlecht med 2-1. Laget slutade 5:a och missade fjärdeplatsen med en poäng, en plats som inneburit kval till Europa League. Herr Uronens fokus ligger, i dagsläget, åt ett annat håll då han, i veckan, blev pappa för första gången.

Alexander Gerndt spelade hela matchen, och drog på sig ett gult kort, när hans Lugano spelade 1-1 mot Zürich i säsongens sista match. Lugano slutade 8:a i ligan.

Victor Palsson var skadad och spelade inte säsongens sista match mot Lugano. Zürich slutade 4:a vilket innebär kval till Europa League. På söndag väntar cupfinal mot BSC Young Boys, förhoppningsvis är Victor tillgänglig för spel då.

Alfred Finnbogason och hans Augsburgs säsong är slut och laget slutade på en 12:e plats.

Arka Gdnya förlorade säsongens sista match mot Slask Wroclaw med 0-1. Fredrik Helstrup spelade hela matchen för sitt Arka. Polen har slutspelsserier och i den lägre slutade Arka 4:a.

Tomer Chencinski startade när hans Shamrock spelade 0-0 mot Sligo Rovers. Shamrock ligger 6:a efter 18 matcher på 23 poäng.

Joseph Baffo och hans Eintracht Braunschweig åkte ur Zweite Bundesliga. Ytterligare en före detta HIF-spelare vars tranferfönster blir intressant att följa. Han har i intervju sagt att han inte bestämt sig för hur hans framtid ska se ut.

Andreas Linde vaktade målet när hans Molde förlorade gårdagens match mot Ranheim med 1-3. Efter en fin säsongsinledning för Molde har det nu gått sämre och laget ligger för närvarade på en åttondeplats efter 11 matcher och samlat ihop 17 poäng.

Rafael Porcellis EC Sao José vann mot Mogo Mirim med 2-1, Porcellis fann inte med i truppen. EC Sao José toppar sin regionala grupp, en av sjutton stycken, i brasilianska Serie D.

Tarmo Neemolo fick spela de första 70 minuterna när hans Paide Linnameeskond spelade 1-1 mot Viljandi Jk Tulevik. Tarmo gjorde Paides mål och laget parkerar nu på en sjätteplats efter 14 matcher och 14 poäng.

post

AOH summerar omgång 8

Frej tog sin första seger och Örgryte åkte på sin första förlust. Topptippade Gais har det fortsatt tungt och i Eskilstuna har bollen börjat rulla AFCs väg…

På ett soldränkt Olympia tog HIF en fin skalp hemma mot serieledande Örgryte. Segerorganisatör blev Darijan Bojanic som låg bakom båda målen – först slog han hörnan som Calle Johansson nickade in till 1-0, sedan tog han sig snyggt fram längs kortlinjen och spelade fram Mamudu Moro till 2-0 som också blev slutresultatet. För Örgrytes del innebar det säsongens första förlust.

Efter det oavgjorda resultatet i den senaste omgången förde AFC Eskilstuna in sig själva på vinnarspåret igen efter en tung seger borta mot GAIS. Avgörandet kom fem minuter in i den andra halvleken när Adnan Kojic, från över 20 meters håll, chippade in 1-0 för AFC och faställde slutresultatet.

På Gavlevallen tog hemmalaget Gefle ledningen mot Jönköpings Södra då Adam Bergmark Wiberg satte 1-0 i bortre hörnet i den 28:e matchminuten. I andra halvlek vände bortalaget på steken och matchhjälte blev 17-åriga Peter Gwargis som, med två mål, såg till att J-Södra tog full pott och vann med 1-2

På Finnvedsvallen i Värnamo gick gästande Halmstads BK segrande ur söndagens batalj med klara 1-3. Stor matchvinnare för bortalaget blev unge Gabriel Gudmundsson med sina två mål. Noterbart är att hemmalagets mål gjordes av den förre HIFaren Alexander Anchinioti Jönsson

Falkenberg tog emot Norrby på Falcon Alkoholfri Arena och en enkel hemmaseger var att vänta. Men i en match där inget av lagen skapade några jättechanser och närkampsspelet var det påtagligaste fanns inga vinnare. Slutresultatet skrevs till 0-0

Med sex minuter kvar, av mötet mellan Degerfors och Brage, kunde Marcus Astvald nickade in slutresultatet 2-2 bakom Dario Miskic i hemmamålet. Dessförinnan hade Degerfors Sargon Abraham gjort två mål men Brage stod upp bra och lyckades alltså få med sig en poäng hem till Borlänge.

Trots att Varberg startade matchen bäst lyckades Öster vända och vinna mötet på Påskbergsvallen med 1-2. Smålänningarnas Liridon Silka blev stor matchhjälte med sina två mål som skulle räcka till tre poäng

Inför mötet med Landskrona BoIS hade Frej Täby bara lyckats ta en poäng på de sju första matcherna i Superettan. Men den rutinerade anfallaren Joakim Runnemo såg med två mål till att laget tog säsongens första trepoängare. Matchen slutade 2-1 efter att Monday Samuel reducerat för bortalaget.

post

Reaktionen vi väntat på…

HIF besegrade Örgyte med 2-0 på Olympia i en match som blev den där reaktionen som kändes välbehövlig efter den senaste tidens svagare prestationer

Äntligen! Äntligen fick vi reaktionen som efterfrågades efter en rad matcher där HIF stått i stark kontrast jämfört med det HIF som vi såg på försäsongen och under de två inledande matcherna. Serieledande Örgryte var på besök på Olympia, ett lag som inlett Superettan på ett väldigt fint sätt, och HIF vann inte bara matchen utan kändes även som att man kontrollerade hela matchbilden.

Den första halvleken bjöd på en stabil defensiv och ett bra offensivt spel till dess att vi kom till den sista tredjedelen och, som alla vet, är det där det måste hända något för att det ska bli mål. Det skapades alldeles för lite målchanser i den första halvleken vilket till stor del berodde på att Bjarnason blev allt för isolerad och ensam när resten av laget inte fyllde på. Detta har vi sett ske under en rad matcher denna säsong. I den andra halvleken tog HIF över allt mer, blev bättre i den sista tredjedelen och började således skapa chanser. Bojanic fina fot och två fina positioneringar från Calle och Moro resulterade i två mål och tre poäng.

Jag tycker det finns en del att ta med sig från den här matchen. Bojanic kom upp i den nivå som vi kan förvänta oss av honom, visst han gör inte allting perfekt men han slår de två avgörande passningarna och 2-0-målet är i stort sätt hans. Jag är inte den första, och kommer mest troligtvis inte vara den sista, att berömma Moro. Kämpar, springer, driver på och har dessutom näsa för mål, ja inte mycket mer att begära från ett nyförvärv och jag tycker han är vårt bästa nytillskott hittills. Peo vann den taktiska matchen mot ÖIS tränare Askebrand och vi fick se ett HIF som vi kände igen från tidigare detta året.

På det hela taget en väldigt fin prestation, den bästa för säsongen enligt mig. Men. Ja det finns såklart alltid ett men. Nu gäller det att ladda om för redan på torsdag väntar Norrby i Borås och då vill jag se en lika fin prestation som gårdagen. HIF bevisade mot ÖIS att man har en hög högstanivå, nu gäller det att visa att man kan fortsätta leverera på den nivån. Som jag skrev efter matchen mot BoIS: Detta är ingen serie man kan jogga sig igenom och detta bevisas kanske än mer i matcher som mot Norrby, de där matcherna som vi bara ska vinna. Det gäller att fortsätta leverera för att visa att gårdagens match inte var en enskild företeelse utan en reaktion som sträcker sig över fler matcher än en.

Det var även kul att se en fin på publiksiffra på Olympia. Bengalerna då? Ja den diskussionen har jag sett föras ordentligt redan så jag väljer att ställa mig utanför den och blicka framåt och längta till matchen mot Norrby.

post

HIF-Örgryte 2-0

I söndagens hemmamatch på Olympia mot serieledarna Örgryte IS från Göteborg hade HIF mycket att bevisa. Och efter en imponerande andra halvlek kunde man plocka tre viktiga poäng inför över 8000 åskådare

Efter en bra start på seriespelet har maskineriet knackat betänkligt i ett par matcher, eller åtminstone i delar av matcherna.  I perioder har man visat upp ett tryggt grundspel med hög press och en stark varierad offensiv, för att så under långa stunder se vilsna och osäkra ut i passningsspelet. Det går inte att skylla på skador eller andra omständigheter. Truppen är intakt förutom vad gäller Johan Persson, som ändå inte ses som en ordinarie startspelare.

Det ser tyvärr ut att brista i coachningen som i fjol. Jag vill inte såga tränarduon Ljung-Andersson än, men spelet lämnar en hel del i övrigt att önska. HIF har säkert kvalitet att vara med i den absoluta toppstriden om spelarna känner sig säkra i ett högt bolltempo, i positionsspelet, i passningsspelet, i löpningarna på djupet och på kanterna och i sin egen förmåga att våga spela ut. Allt handlar om självtillit och trygghet. Det jag tycker om med HIF:s spel hittills är att flera spelare vågar utmana och göra det där lilla extra som Moro, Almeida och Bjarnason.

Det jag inte tycker om är att många lyser av osäkerhet som i fjol. Adam Eriksson och Max Svensson vågar inte ta närkamper utan viker undan. Carl Johansson är ofta bra men slår mycket felpass. Andreas Landgren jobbar som en iller men har också hög felprocent i passningsspelet. Darijan Bojanic är ju känd som inspirationsspelare, så när det funkar för honom funkar det jättebra, men när det inte funkar är han helt osynlig.

När man nu för första gången, så vitt jag vet, har en idrottspsykolog i ledarteamet, måste man tillvarata hans speciella kunskaper maximalt. Jag vet inte hur man jobbar, men jag tycker att P-O och Chrisse ska jobba väldigt nära Joakim Ingrell. Årets HIF-trupp har många spelare med mycket rutin men också flera unga som är på väg upp i karriären, som Max Svensson, Alexander Timossi Andersson, Charlie Weberg, Carl Thulin, Mattias Almeida och Carl Johansson. Om man umgås nära alla dessa spelare nästan dagligen som tränarna gör, lär man känna dem som individer, och då bör man kunna läsa av vad var och en behöver för individuell peppning.

Här har man ett stort jobb att göra som jag ser det. Det får inte vara så att vissa killar ser ut att sakna självförtroende i olika långa sekvenser av matcherna. Alla ska vara maxfokuserade från start- till slutsignal.. Sen är det tränarnas uppgift att ge dem verktyg i form av ett välfungerande lagspel.

Dagens gäster Örgryte har överraskat i inledningen med idel segrar och en oavgjord match. Laget kvalade sig precis kvar i serien i fjol så man ses som en outsider i förhandstipsen. ÖIS har inte gjort några spektakulära värvningar, utan plockat in namn som Diego Montiel (Sirius), David Engström (Häcken), Alibek Aliev (GAIS) och Karl-Johan Lindblad (Öster). Samtliga har levererat på en hög nivå hittills. Men framförallt verkar ÖIS-laget lysa av självförtroende, spelglädje, kampvilja, laganda och tro på sin förmåga. Ett koncept som alltid är den främsta nyckeln till framgång.

HIF-truppen visste vad som gällde inför dagens match. Man behövde vinna för att ta in på ÖIS i toppen, och man var tvungna att bevisa att man kan spela vägvinnande fotboll med högt tempo, grundtrygghet och hög kvalitet.

Inramningen med en varm försommarsol och drygt 8000 på läktarna var optimal. Startelvan var densamma som tappade poäng mot Landskrona BOIS senast. Återigen bildade alltså Carl Johansson och Charlie Weberg mittbackspar eftersom Fredrik Liverstam är skadad. Muhamed Abubukari som fick gå av med smärtor i låret senast var med från start, och ungtupparna Mattias Almeida och Alexander Timossi Andersson satt på bänken.

Tyvärr fick arenan utrymmas 20 minuter precis vid avspark, p g a ett brandlarm till följd av rökutveckling från bengaler. Detta är ett ofog som ytterst går ut över laget. Inte nog med utrymningen, utan när publiken väl släpptes in igen och matchen skulle starta, så brände HIF-supportrarna på Södra stå, av nya bengaler. När ska HIF-ledningen och supporterklubben Kärnan ta tydligare avstånd ifrån dessa individer som förstör för klubben ? Man svävar på målet och låter dem hållas. Nu är risken stor att man lär tappa mycket publik till nästa match.

När så matchen kom igång var spelet ganska jämnt. I 7:e minuten sköt Bjarnason en fin frispark strax över. Efter 10 minuter tog HIF över taktpinnen och tryckte på framåt. I 23:e minuten var Bjarnason nära att göra ett drömmål när han kastade sig och sköt en bicykletas strax utanför.

Resten av halvleken böljade spelet åt bägge håll. ÖIS hade ett tungt skott strax utanför 24:e minuten.

I 32:a minuten spelade Landgren fram Bjarnason som nästan blev fri i mitten, och sköt på täckande försvarsspelare. ÖIS stack upp i några vassa kontringar utan att skapa riktigt farliga avslut.

Efter en hyfsat jämn första halvlek med ett litet plus för HIF tog HIF över spelet rejält i andra halvlek. Muhamed Abubakari höll ihop defensiven som en general på mitten med god assistans av Andreas Landgren som gjorde sin bästa match i år. Bägge höll i bollen, lugnade ner spelet och serverade smörpass till Moro och Bjarnason som höll ÖIS-försvaret fullt sysselsatta konstant.

Moro sprang på allt och snurrade rejält med ÖIS:arna. Bjarnason rev upp hål i försvaret hela tiden, så ÖIS:arna drog honom i armarna i ett utan åtgård från domaren.

Nu vaknade också Darijan Bojanic, som sett sömnig ut i första halvlek, till liv, och visade sig från sin bästa sida. HIF-försvaret var stabilt. Teamet Weberg-Johansson i mitten var väldigt trygga i spelet hela matchen. Nu har landslagskaptenen Andreas Granqvist konkurrens. Randrup jobbade bra och slet hårt bakåt och framåt.

I 49:e minuten fick HIF en trippelchans men sköt på täckande försvarare. Så I 60:e minuten tog HIF ledningen med 1-0 när Bojanic prickade skallen på Carl Johansson med en hörna. Johansson nickade snyggt i bortre hörnet av målet. Nu hade HIF en lång period med fint passningsspel där hela laget deltog. Moro stack som vanligt ut med sin utmanande spelstil. Han tycks vara omöjlig att få stopp på på ett juste sätt. HIF skapade ett par vassa chanser när Moro, Randrup, Adam Eriksson och Bojanic rullade upp spelet på kanterna och spelade in på Bjarnason och Max Svensson.

Helt rättvist gjorde så HIF 2-0 i 71:a minuten när Bojanic snurrade upp sin back på vänsterkanten och hittade en helt ren Moro framför mål. Det var nog ett av de enklaste målen han gjort.

I 72:a minuten gick Max Svensson ut och ersattes av Alexander Timossi Andersson som gjorde ett piggt inhopp och kontrade när ÖIS försökte etablera anfallsspel. De skapade dock bara ett par halvchanser på distansskott utan att vara riktigt farliga.

I 93:e minuten byttes Darijan Bojanic ut mot Mattias Almeida.

HIF ägde matchen och kändes riktigt stabilt idag. Nu visade laget vad man kan i sina bästa stunder. Så jag njöt av fotbollsunderhållningen denna fina kväll, samtidigt som jag hoppas att TV-bolagen och fotbollsförbundet sätter press på klubben så de tar krafttag mot bengalbrännarna.

Matchfakta:

HIF-Örgryte 2-0 (0-0)

Målskyttar HIF:

Carl Johansson 60:e min

Mamado Moro 71:a min

Spelarbyten HIF:

Max Svensson ut och Alexander Timossi Andersson in 72:a min

Darijan Bojanic ut och Mattias Almeida in 91:a min

Spelarbetyg:

Pär Hansson 3

Anders Randrup 4

Charlie Weberg 4

Carl Johansson 4

Adam Eriksson 3

Andreas Landgren 4

Muhamed Abubukari 5

Darijan Bojanic 3

Max Svensson 3

Mamodu Moro 5

Andri Runar Bjarnason 4

Publik 8134

post

Hallå där Fredrik Björck…

…assisterande tränare i Örgryte med ett förflutet som backklippa i HIF!

Grattis till en imponerande inledning på säsongen – hade ni förväntat er en så bra start?

-Tack så mycket! Nä om jag ska vara ärlig har det väl gått bättre än förväntat. Att potential fanns visste vi, men att det skulle gå så snabbt att spela ihop oss har överraskat lite.

Vad är/var målsättningen för 2018?

-Vi har ingen uttalad målsättning, vi vill såklart ha en förbättring från förra året. Men vi lägger större vikt vid hur vi beter oss under match och träning snarare, att vi jobbar hårt för varandra och behandlar varandra och andra väl.

Vad säger du om HIFs, något knackiga, inledning?

-Det är ju alltid en utmaning när man är favorittippade, du får inget gratis. Sen är det ju väldigt inspirerande att komma till Olympia, vilket kan göra att dom får en extra tändvätska (kanske speciellt för mindre klubbar?)

Ni kommer till Olympia som serieledare – magkänsla inför matchen?

– Vi har en bra känsla i truppen, alla har tränat på bra och ser pigga ut. Sen är detta kanske den på förhand svåraste bortamatchen i år, så vi är väldigt ödmjuka inför uppgiften.

Du spelade närmre 50 matcher för HIF under perioden 2005-2007. Hur minns du den tiden?

-Jag stortrivdes både i klubben och staden, och vi (jag och min fru) brukar ta en helg i sundets pärla åtminstone en gång om året.

Någon kontakt med klubben i dag?

-Inte jättemycket tyvärr, Rönningberg har jag sporadisk kontakt med. Men det brukar bli många kära återseenden när jag väl är nere.

Någon speciell, i ÖIS, som Olympias publik bör ha ett extra öga på?

-Vi har några fina fotbollsspelare, men våran största styrka är nog kollektivet ändå.

Vågar du dig på att tippa utgången av kvällens match?

-Aldrig 😉

Givetvis har vi, i samarbete med NordicBet, plockat fram en AOH-special till dagens match. Denna gången siktar vi på hemmaseger och att Andri Runar Bjarnasons känsla för målet håller i sig. Klicka på länken ovan för att komma till spelet

post

Inför HIF – Örgryte IS

Superettan 2018 blir den nittonde säsongen av Superettan, Sveriges näst högsta division i fotboll för herrar, under Allsvenskan. Förra säsongen vara HIFs första i serien och i år hoppas vi självklart även att det skall bli den sista. Imorgon går vi in i den åttonde omgången vilket innebär att serieledande Örgryte Idrottssällskap, ÖIS, kommer till Olympia! 

Örgryte IS fotbollssektion är Sveriges äldsta fotbollsklubb och var en av de drivande i fotbollens utveckling i Sverige under 1890-talet. Klubben bildades nämligen redan 4 December 1887 och är en av de äldsta fortfarande verksamma klubbarna i Sverige. Föreningens motto lyder ”Mens Sana In Corpore Sano” vilket är latin för “en sund själ i en sund kropp”. ÖIS spelade den första “riktiga” fotbollsmatchen någonsin i Sverige. Den spelades den 22 maj 1892 på Heden i Göteborg mellan Örgryte IS och Idrottssällskapet Lyckans Soldater i samband med gymnastik- och idrottsfesten i staden samma år. Öis vann dessutom med 1–0.

Bortsett från cupguldet 2000 (seger mot aik) så har framgångarna uteblivit, för ÖIS, under 2000-talet. Visst höll klubben till i Allsvenskan under några säsonger men då varken de sportsliga framgångarna, eller ekonomin, gått hand i hand så har man haft en riktigt tuff resa på många plan. I Superettan har man huserat sedan 2016 även om det var ytterst nära att man rasat ur efter förra säsongen.

2017 var en kämpig säsong – på många plan! Att det inte fungerade på planen vittnade ju kvalspelet om och av den anledningen fick ju även, den förre HIFaren, Marcus Lantz lämna tränarposten mitt under brinnande säsong. I hans frånvaro så klev Sören Börjesson in. Till sin hjälp fick han bla den förre förbundskaptenen, Erik Hamren, och mittbacken Fredrik Björck även han med ett HIF förflutet. Nu har dock klubben hittat sin tränare för den kommande säsongen. Och det är ett oerhört intressant namn…

Thomas Askebrand, som tidigare har tränat bland annat Falkenberg och Gais, och kommer närmast från Öster som han har tagit från division 1 till en topplacering (fyra) i superettan. Ett helt klart spännande namn som jag faktiskt förordade i det fallet HIF fått för sig att skifta ut den nuvarande tränarkonstellationen.

Sebastian Carlsen har lämnat och Fredrik Björk har lagt skorna på hyllan och fortsatt som assisterande tränare. Med andra ord så är HIF-kopplingarna inte längre så starka till Göteborgarna. I veckan så kom beskedet att ÖIS väljer att säga upp anfallaren William Atashkadeh med omedelbar verkan och ser man till deras trupp i övrigt så kommer tomrummet efter Martin Mutumba,  Johan Hammar (Häcken) och Johan Elmander (slutat) vara tufft att fylla.

Bland de som anslutit finns finns Alibek Aliev som nu lämnat Moskva för ett långtidskontrakt i ÖIS. På försvarssidan finns återbördade Jakob Lindström (Häcken) och David Engström och Anton Lans från Gefle. Även Karl Johan Lindblad från Öster har levererat väl under säsongsinledningen.

Den det dock surras mest om, för tillfälligt, är inget nyförvärv utan lystrar till namnet Diego Montiel. Den 23-årige mittfältaren anslöt från Sirius inför säsongen och efter sju spelade omgångar har Montiel noterats för sju mål. Nu må det så vara att han är lagets straffskytt men det föringar dock inte det faktum att svensk-urugyanen är Superettans hetaste lirar just nu. Frågan är om ÖIS får behålla mittfältaren i sommar?

Redan under försäsongen insåg man att ÖIS kunde bli att räkna med redan detta året. Två 0-1-förluster mot Allsvenskt motstånd (Elfsborg och IFK Göteborg) noterades men sen blev det idel segrar. Visst var några av dem mot relativt enkelt motstånd som Sävedalen, Grebbestad och Utsikten, men också mot vassare Falkenberg, Fredrikstad och mot spanska Real Sociedad. Efter de sju inledande omgångarna så är det bara Landskrona BoIS som lyckats sno år sig poäng av Göteborgarna som ligger i ensam serieledning inför söndagens fight på Olympia. Varberg, Frej, Degerfors, Halmstad, Öster och, nu senast, Gefle har samtliga fått se sig besegrade av stadens andralag. Givetvis är förhoppningen att Göteborgarna inkasserar sin första förlust i morgonkväll…

HIF kommer med följande trupp:

2. Carl Johansson

3. Fredrik Liverstam

6. Andreas Landgren

7. Anders Randrup

8. Mamudu Moro

9. Alex Timossi

10. Darijan Bojanic

11. Adam Eriksson

14. Mohammed Abubakari

15. Max Svensson

18. Rasmus Rosenqvist

21. Charlie Weberg

23. Jonathan Larsson

25. Kalle Joelsson (MV)

30. Pär Hansson (MV)

35. Casper Seger

37. Carl Thulin

40. Mattias Almeida

99. Andri Bjarnason

Givetvis har vi, i samarbete med NordicBet, plockat fram en AOH-special till dagens match. Denna gången siktar vi på hemmaseger och att Andri Runar Bjarnasons känsla för målet håller i sig. Klicka på länken ovan för att komma till spelet

Matchen spelas på Olympia med start klockan 17.30. Skulle du, mot förmodan, välja att stanna hemma när serieledarna kommer på besök så kan du se matchen på Sportkanalen

post

Johan Persson ”- Jag vill bara in och spela men samtidigt måste jag ha respekt för skadan”

Han har inte spelat en tävlingsmatch sedan oktober förra året pga en skada som inte vill ge med sig. Allt om HIF tog ett snack med mittfältaren Johan Persson för att höra hur hans rehabilitering går och när ”Sheriffen” förväntas komma tillbaka i spel.

Kan du berätta vad det är för typ av skada som håller dig borta för dem som inte vet?

Det är en stressfraktur i mellanfotsbenet från början.

Hur går rehabiliteringen och ur långt är det tills du är spelklar?

Jag gjorde första operationen för ett år sedan, när jag spelade i Hammarby, och var då borta i 8 veckor. Sedan kom jag till HIF och spelade 6-7 matcher innan det small till och då hade det gått upp igen. Då fick man gå in med grövre skruv så jag kunde slutföra säsongen och sedan blev det en ny operation efter säsongen. Då var första prognosen att jag skulle vara borta i 14 veckor och kunna spela i första cupmatchen mot Norrköping. Men det kändes inte riktigt bra och då gjorde man en ny röntgen och då visade det sig att det inte hade läkt helt. Det var 25 % som inte var läkt och som inte skulle fortsätta läka. Så jag fick ta bort benflisor och det gjorde jag den 23 mars. Efter det har jag varit gipsat i 8 veckor och gipset togs bort i måndags. Jag får inte stödja på benet förrän om 4 veckor och då börjar rehabiliteringen ordentligt. Jag ska vara tillbaka i slutet av juli, början av augusti.

Hur sugen är du på att spela?

Det är hemskt att vara borta och jag vill tillbaka så fort som möjligt. Fokus låg på matchen mot Norrköping i cupen och sedan fick jag börja om rent mentalt vilket var jobbigt. Jag vill bara in och spela men samtidigt måste jag ha respekt för skadan.

Jag läste en gammal intervju med den nu pensionerade backen Michael Svensson om när han spelade i Southampton och åkte på några tunga skador. Han sade då att bland det jobbigaste var att han såg sina lagkamrater spela fotboll varje dag medan han satt i gymmet och körde rehab, är det något som du kan känna igen dig i och i så fall hur hanterar man det mentalt?

Så är det. Det är väldigt frustrerande och efter första operationen tränade jag bredvid i gymmet och bredvid planen vilket var väldigt frustrerande. När jag fick ett bakslag bestämde jag att vara hemma så jag kom bort från miljön för det var mentalt jobbigt. Fick bara köra överkropp och då var det skönt att få komma bort lite.

När du kommer tillbaka är väl tanken att du ska vara med och konkurrera om de två de innermittfältspositionerna, oavsett om det är i en 4-2-3-1 eller i en 4-4-2 som i derbyt mot BoIS senast. Det är en position där HIF ju har det relativt välbeställt sett till spelare, än mer sen när du kommer tillbaka. Hur ser du på konkurrenssituationen och dina egna chanser?

Det är klart jag ska in och konkurrera med bra spelare men jag tycker att det måste det vara bra konkurrens om vi ska nå de två första platserna. Sedan har ju PeO laborerat lite och vid olika matchbilder kan det bli olika sätt att spela och jag ska vara beredd på allt.

Vad tror du är det viktigaste du kan bidra med när du kommer tillbaka i spel?

Först och främst vill jag bara bli hel så att jag kan leverera till höstsäsongen. Förhoppningsvis kan jag bidra med rutin, jag har ju vunnit Superettan innan, och hjälpa laget så att vi kan ta steget upp.

Vad tycker du om HIFs säsong än så länge?

Jag har sett matcherna på TV för jag har inte fått köra bil så den första live var nu mot BoIS. På försäsongen var vi fantastiska och väldigt stabila. Poängmässigt tycker jag det är ok men kanske skulle vilja ha jämnare presentationer spelmässig. Vi har bytt en del folk och då tar det tid så jag hoppas att det ska bli okej.

Då vill vi bara önska dig fortsatt lycka till med rehabiliteringen Johan!