post

HIFare i världen

Då var det dags att se hur det går för några av våra gamla HIFare i deras nuvarande lag. Nedan följer en kortare summering av insatserna under helgen som gick

Rasmus Jönsson var återigen utanför truppen när hans Odense vann med 3-0 mot Lyngby. Troligtvis kan Rasmus ha gjort sin sista match för klubben då kontraktet går ut i sommar.

Markus Holgersson fick se matchen från bänken när hans Lorca spelade 1-1 mot CD Lugo.

Edwin Gyimahs Bidvest förlorade med 0-4 mot Orlando Pirates. Edwin spelade hela matchen och drog på sig ett gult kort.

Suprise Ralanis och Matthew Rusikes Cape Town City FC spelade 1-1 mot Polokwane City. Suprise spelade hela matchen med Rusike inte fanns med i truppen.

Abdul Khalili började på bänken men fick komma in redan i den 46:e minuten mot Osmanlispor. Dock hjälpte det inte Genclerbirligi som förlorade med 0-3

Loret Sadikus Kasimpasa förlorade med 0-2 mot Konyaspor. Loret spelade från start, drog på sig ett gult kort och blev utbytt i den 77:e minuten.

Olafur Skulason spelade, som defensiv mittfältare, hela förlustmatchen mot Bursaspor. Siffrorna skrevs till 1-4.

Atiba Hutchinsons Besiktas vann med 3-1 mot Yeni Malatspor. Atiba var skadad och deltog inte.

Lalawele Atakora spelade från start och blev utbytt i den 77:e minuten när hans Adana Demirspor förlorade mot Erzurum Buyuksehir med 2-3.

May Mahlangu spelade hela matchen för sitt Dinamo Bukarest när laget vann med 1-0 mot ACS Poli Timisoara.

Alexander Kacaniklic var inte med i truppen när Nantes kryssade, 1-1, mot Rennes.

Ema Boateng fick sitta på bänken matchen igenom när hans LA Galaxy förlorade mot Atalanta United med 0-2

Alejandro Bedoyas och David Accams Philadephia spelade båda från start i förlustmatchen mot FC Dallas, 0-2. Bedoya spelade hela matchen med Accam blev utbytt i den 76:e minuten.

Andreas Granqvist spelade, som vanligt, 90 minuter när hans Krasnodar förlorade mot CSKA Moskva med 2-1 i Premjer-Liga. Resultatet innebär att Krasnodar ligger kvar på 5:e platsen med två matcher kvar

Emil Krafth fick från sin bänkplats se sitt Bologna spela 0-0 mot Cagliari.

McDonald Mariga spelade hela matchen när hans Real Oviedo förlorade mot Real Valladolid med 1-2.

Jere Uronen var skadad och spelade inte när hans Genk vann mot Anderlecht.

Alexander Gerndt var fortsatt skadad och spelade inte i den målrika förlustmatchen mot Grasshoppers. Matchen slutade 3-4. Lugano ligger för närvarande på en 8:e plats.

Victor Palsson spelade hela matchen som mittback när hans Zürich förlorade mot Luzern med 1-2.

Alfred Finnbogason var äntligen tillbaka efter en tre månader lång skadefrånvaro. Islänningen spelade hela vinstmatchen mot Mainz, gjorde mål och drog på sig ett gult kort. Segern innebar att Augsburg säkra ett nytt kontrakt

Arka Gdnya förlorade mot Sandecja Nowy Sacz med 1-3. Fredrik Helstrup startade men blev utbytt efter 46 minuter, troligtvis på grund av en skadekänning.

Tomer Chencinski var tillbaka i elvan när hans Shamrock Rovers förlorade mot Longford Town med 0-1.

Joseph Baffo är fortsatt skadad och spelade inte när hans Eintracht Braunschweig kryssade, 0-0, mot Arminia Bielefeld.

Andreas Linde vaktade som vanligt målet när hans Molde spelade 0-0 mot Vålerenga. Molde ligger tvåa i tabellen, tre poäng bakom Brann.

Rafael Porcellis fanns inte med i truppen när hans EC Sao José förlorade med 0-1 mot Veranópolis.

Tarmo Neemolo blev inbytt i den 68:e minuten när hans Paide Linnameeskond förlorade mot Levadia Tallin med 1-3

post

Sviter är till för att brytas…

Så kom den då! Den oundvikliga, den bortglömda, den avskydda! Jag talar givetvis om säsongens första förlust.

I 990 raka minuter (plus lite tillägg) har vårt HIF lämnat planen med förlustnollan intakt. Efter säsongens först bottennapp (för det var verkligen ett bottennapp) så visade det sig att även 2018-års upplaga ej heller den är odödlig. Jag vet att det är fler än jag som har invaggats i någon form av trygghet. Oavsett vad som händer så kan inte detta laget förlora. Men då kom Eskilstuna, med ett hopkok av fotbollsnationaliteter, som sket fullständigt i att vi hade ett fd utlandsproffs i målet, en mittback med 107 allsvenska matcher på meritlistan och en islänning, med VM-ambitioner, på topp. Det spelade liksom ingen roll för, likt förbannat, vinner du inga matcher på pappret utan man måste spela om poängen. Något som Eskilstuna, uppenbarligen, gjorde betydligt bättre än vad vårt hemmalag gjorde igår.

Personligen vaknade jag inte till liv förrän i den 50:e minuten när, vår förre provspelare, Kermit Erasmus fick en gratisboll att springa med. Sydafrikanen hade inga problem att rulla in 0-2 och inte ens, där och då, gick det upp för mig att HIF faktiskt skulle komma att förlora. Korkad, eller naiv, som jag var så valde jag dessutom att spela några kronor på HIF seger innan matchen. I pausvilan, trots underläge, slängde jag in några kronor till och även vid 0-2 fanns fortfarande en viss känsla av att jag borde spela på hemmaseger. Så hårt rotad var ”odödligheten” efter den säsongsupptakt som HIF levererat. Tjusningen med sviter är väl egentligen att bryta dem. Efter 990 minuter så var det kanske dags för oss att inse, det faktum, att vi är inte världsmästare. Där är faktiskt 15 andra lag i denna serien som ställer upp på planen med inställningen att man skall kriga hem så många poäng som möjligt. Då spelar det ingen roll om motståndet heter Falkenberg, Varberg, Halmstad eller HIF

I helgen styr HIF bussen mot Borlänge och mötet med Brage. En nykomling vars absoluta höjdpunkt kom 1988 då man höll italienska Inter stången i dåvarande Uefa-cupen. Men den typen av framgångar har man inte varit i närheten av sedan dess – och efter det att laget trillade ur Allsvenskan 1993 har man fört en verksamhet lite vid sidan av strålkastarljuset.

2013 kom Brage sist i Superettan och, i sanningens namn, var man inte ens i närheten av att klara kontraktet. Degraderingen innebar dock att den anrika klubben fick chansen att börja bygga upp en stabil grund igen efter att svaga resultat och interna stridigheter präglat klubben mellan 2013-2015. 2016 stakade ledningen ut vägen och målsättningen vara att man skulle vara tillbaka i Superettan senast 2019. Med två omgångar kvar av säsongen 2017 så var man klara seriesegrare i Norrettan och därmed hade man uppfyllt det målet. Denna säsongen så är det få som tror att klubben har det som krävs för att klara sig kvar i Superettan. Med andra ord så kan 11, grönklädda, Bragespelare gå ut på Domnarvsvallen utan några som helst krav från sin omvärld på att leverera ett resultat. Precis som man gjort i sina sina tidigare matcher. Efter fyra spelade omgångar är nämligen klubben fortfarande obesegrade. Två oavgjorda ( Eskilstuna och Gais) samt två segrar (Öster och Gefle) antyder att söndagens motståndare kan bli en rejäl nöt att knäcka.

För HIFs del var det kanske nyttigt att få sig en knäpp på näsan? Att inse att jobbet måste göras och även om klubben har en uttalad ambition, och truppen, för att ta klivet upp så innebär det ingen självklarhet att varje match går på räls hela vägen till början av November. Gårdagen visade även att vi inte ens är odödliga i vår egen hemmaborg. Olympia må vara en av Sveriges vackraste arenor och redan hålla Allsvensk nivå. Men inför drygt 5000 personer så är det svårt att se hur HIF skulle kunna ha en fördel av att matchen spelas på Olympia. Risken är väl snarare den att det taggar de motståndare som är vana att spela inför 300, 400 eller kanske 700 åskådare på Vikingavallen, Landskrona IP eller någon annan bortglömd idrottsplats i vårt avlånga land. Plötsligt känns det som att man, som motståndare, spelar en Champions League-final inför lika mycket publik som man, vanligtvis, har på en hel säsong…

Här har HIFs marknadsgäng en stor utmaning framför sig. Förhoppningsvis möts både Gais, och Örgryte, av ett betydligt mer välfyllt Olympia som blir den där 12:e spelaren som lyfter laget till nödvändiga trepoängare.

För lagets del så gäller bara att ta sig samman och komma igen redan på söndag. Att Brage har fyra raka matcher, utan förlust, spelar mindre roll. Likaså att HIF senaste besök, på Domnarvsvallen, slutade med 0-5 förlust (mot Dalkurd)…för, som sagt, sviter är till för att brytas!

AOH summerar omgång 4

Tre lag vet ännu inte hur det känns att förlora och i botten ligger, det förväntade topplaget, Jönköping hjälplöst sist.

Nykomlingen Brage är fortsatt obesegrade i Superettan 2018 efter en poäng mot GAIS. Matchen, som var en böljande historia, fick sitt första mål i den 27:e minuten då hemmalaget tog ledningen efter att Mihlali Mayambela satt 1–0. Direkt efter paus kom GAIS dock tillbaka och fastställde slutresultatet (1-1) genom Edin Hamidovic

Två segrar och ett kryss på de tre inledande matcherna – Örgryte har börjat Superettan på ett väldigt övertygande sätt. På lördagen plockade laget tre nya poäng efter 2–0 mot Halmstad. Simon Nilsson och Gustav Ludwigson hette målskyttarna. Segern innebar att ÖIS kliver upp på en andra plats efter fyra spelade omgångar

I lördagens andra match vände Degerfors underläge mot Landskrona BoIS till seger med 2–1. Sargon Abraham och Christos Gravius stod för målen i den andra halvleken. BoIS ledningsmål gjordes av försvararen Viktor Svensson.

Debutanten Chisom Egbuchulam fick, med sina två mål, en riktigt bra start på sin Falkenbergskarriär. Han hoppade in i den andra halvleken, mot Frej Täby, vid ställningen 0-0 och bidrog därefter starkt till att FFF kunde plocka sin fjärde raka seger den här säsongen. Slutresultatet skrevs till 3-1 efter att Per Karlsson (FFF) och Nsima Peter (Frej) gjort de övriga målen.

På Olympia fick HIF inkassera sin första förlust när AFC Eskilstuna vann med 0-2. Segern var helt i sin ordning då hemmalaget var extremt bleka och hade svårt att skapa något eget spel.

På Borås Arena tog IFK Värnamo emot Varbergs BoIS. ”Hemmalaget” gjorde matchens båda mål i den första halvleken genom Alexander Henningsson, tog tre poäng och bröt därmed poängtorkan i årets Superettan

post

HIF-AFC Eskilstuna 0-2

När jag bänkade mig på Olympia för kvällsmatch mot fjolårets allsvenska lag AFC Eskilstuna, hade jag gott hopp om att HIF skulle fortsätta på vinnarspåret från de två inledande seriematcherna. Så fel jag hade…

”Di röe” har under våren sett ut som ett lag där självförtroendet vuxit för varje minut matcherna har spelats, såväl individuellt som i lagspelet. Detta har varit den stora skillnaden mot det HIF vi har sett de senaste två säsongerna. Med ett stabilt grundspel där alla är trygga i sina positioner, och vet exakt var, när och till vem man ska slå en passning när bollen ska spelas vidare, har man radat upp segrarna.

En faktor som alltid skapar trygghet i ett lag, är när man har en eller två riktigt bra defensiva mittfältare. Det är ofta otacksamt att vara den spelartypen och sällan få uppmärksamhet, men det är en av de viktigaste rollerna i laget.

De defensiva mittfältarna stoppar motståndarnas anfall och vänder snabbt spelet, genom att slå öppnande passningar på djupet eller kanterna till lagkamraterna, som är på väg framåt med fart. Det är då man kan skapa de bästa målchanserna när motståndarna måste hinna vända tillbaka hem och försvara.

Därför har det känts tryggt med en spelare som Muhammed Abubakari som med sin rutin har en suverän blick för spelet. Vid sin sida har han Andreas Landgren, som gör ett jättejobb i det tysta, även som backup åt mittförsvaret.

Våra tekniska irrationella offensiva mittfältare Darijan Bojanic, Max Svensson och Mamudu Moro har vunnit mycket boll, de har satt hög press på motståndarna på deras planhalva och snabbt kommit till avslut, antingen själva eller med ett pass till anfallarna. Vår isländske skyttekung Andri Bjarnason är en urstark målgörare som vårdar bollen, håller motståndarna ifrån sig och ofta gör det oväntade.

Med de starka prestationerna i vårens tidigare matcher i minnet, förvånade det mig starkt att HIF inledde matchen mot AFC väldigt avvaktande och fantasilöst. Detta var en tydlig förändring till det sämre. Man rullade boll i sidled igen som i fjol och hade inga nycklar för att komma igenom motståndarnas försvarslinje.

Bollvinnaren Muhammed Abubakari satt på bänken och lånet från Elfsborg Rasmus Rosenquist spelade från start. Det var en felsatsning. Rosenquist var mer eller mindre helt osynlig och blev lätt av med bollen mot de fysiskt starka AFC-spelarna. Andreas Landgren kämpade och slet men hade inte mycket understöd från övriga mittfältet. Moro sprang och sprang men tappade bollen i alla närkamper. Max Svensson trampade mest vatten, Bojanic såg oinspirerad ut, och Bjarnason fick inga bollar att jobba på på topp.

Mittförsvaret med Liverstam och Calle Johansson såg osäkert ut.

Hela första halvlek såg HIF tyvärr ut som de senaste årens lag. Det fina presspelet var som bortblåst och djupledsspelet existerade inte. Man stack endast upp i enstaka anfall utan spets.

I 35:e minuten tog så AFC ledningen på en vacker frispark som Kadir Hodzic vackert knorrade in från 30 meter. Det kändes rättvist då AFC var tyngre och mer beslutsamma.

HIF bytte i paus ut Max Svensson mot Mikael Dahlberg, och Rasmus Rosenquist mot Muhammed Abubakari.

Nu var det ett nytt HIF som startade andra halvlek. Man krigade och vann boll, och ställde snabbt om till anfall. Dock utan att skapa mer än några halvchanser. I 57:e minuten drog Abubakari på ett stenhårt skott i stolpen. Hade man fått 1-1 där så hade nog utgången blivit annorlunda. I stället stack AFC upp i en av få kontringar. Fredrik Liverstam missade att ta emot en enkel rullande bakåtpassning, så att Kermit Erasmus blev helt ren och enkelt kunde rulla in 0-2 vid sidan av Pär Hansson.

Sen tryckte HIF på men AFC-spelarna var stora och kraftiga, så de plockade ganska lätt bort HIF-spelarna. Närmre än två skruvade frisparkar av Bojanic, en strax utanför och en som målvakten plockade lätt, kom inte HIF.

I 84:e minuten byttes Andreas Landgren ut mot Alexander Timossi Andersson, som inte hann uträtta mycket.

Några frågor som dyker upp efter en match som denna är:

1. Hur kan man tappa tilliten till sin spelidé på en vecka ?

2. Varför kliver ingen fram när laget inte fungerar ?

3. Varför sätta den starkaste bollvinnaren på bänken mot ett fysiskt starkt lag ?

4. Har ni nu en strategi för att hitta tillbaka till det höga presspelet igen ?

Spelarpoäng har jag ingen lust att dela ut efter en blek HIF-insats. Andreas Landgren, Muhammed Abubakari, Mamado Moro och Mikael Dahlberg får godkänt för starka kämpainsatser. Kalle Johansson, Max Svensson, Rasmus Rosenquist och Adam Eriksson får underkänt.

Matchfakta:

HIF-AFC 0-2   (0-1)

Publik: 5127

Varningar: Muhammed Abubakari 67:e minuten

Byten: Max Svensson mot Mikael Dahlberg (45)

Rasmus Rosenquist mot Muhammed Abubakari (45)

Andreas Landgren mot Alexander Timossi Andersson  (84)

post

Oke vänder hem – blir han målskytt?

Han blev HIFs främste målskytt förra säsongen. Sedan ankomsten till AFC Eskilstuna har det dock ännu inte lossnat för Oke Akpoveta. Kommer första målet ikväll?

Inför säsongen skrev 26-årigen istället på ett tvåårsavtal med AFC Eskilstuna.

Akpoveta, som har ett förflutet i den danska storklubben Bröndby, IK Frej Täby och Dalkurd FF, noterades för åtta fullträffar på 23 matcher förra säsongen men hittills har han inte noterats för ett enda i årets Superettan.

I kväll kommer han på besök, tillsammans med sin nya klubb, och AOH har, i samarbete med NordicBet, kryddat oddset för att Oke nätar mot sitt gamla lag. Dessutom drog vi även till med att HIF fortsätter göra mycket mål även mot Eskilstuna.

Klicka på länken för att komma till AOHs specialspel

post

”I 51:a tystnar Olympia”

Det har annonserats från supporterhåll att det, under matchminut 51, mot AFC Eskilstuna ska hållas en tyst minut. Vi pratade med Dan Ekberg, styrelseledamot i SFSU, som står bakom idén så att han kunde berätta mer om initiativet

Varför har detta initiativ tagits och vad handlar det om?

Den solklara anledningen är att vi möter AFC Eskilstuna och det grundar sig i sättet AFC har betett sig, eller rättare, sättet ägaren har betett sig på under deras väg upp till allsvenskan. Genom att dels ta över licenser från andra klubbar för att klättra i systemet och dels genom att helt lura systemet vi har med 51% – regeln genom att sätta skyhögt pris på medlemskap. Det har även i övrigt satts hårda regler för medlemmar och ibland inte ens gått att bli medlem i föreningen. Vi har valt att ha Väsby-fotbollen i fokus och dess behandling då den i stort sett mördades. Det är ett helt otroligt sätt att bete sig då AFC som i stort sätt bara hade en akademi tog över licensen och sedan när någon annan kallade flyttades laget och Väsby lämnades. För egen del kan jag bara tänka mig vad jag tänkt om det gällde HIF, att plötsligt försvinner bara klubben en dag.

Det har även startats en minnesfond, kan du berätta om den?

Det är grupperingarna till Levande Ståplats, Falangen och Sundsbusarna som ville göra något för att uppmärksamma Väsbyfotbollen. Som sagt har den dödats av AFC och då tyckte vi det var lämpligt med en minnesfond. I samband med detta kommer det också en tyst minut i matchminut 51. Den fonden sköts nu av Kärnan just nu men sedan ska SFSU (Svenska Fotbollssupporterunionen) ta över pengarna och kommer att dela ut ett stipendium till någon som gör ngt bra för fortbollsdemokratin och för bevarandet av 51 %-regeln.

Varför tror du att det är viktigt att göra aktioner likt dessa? Vad är målet med aktioner likt denna?

Jag tycker det är viktigt då jag är supporter till HIF. Ibland kan man även här se tendenser till att det är någon som vill styra klubben på ett långsiktigt sätt som inte är bra. Genom att uppmärksamma ett annat fall som är ett mardrömsscenario så kan vi undvika att få ett lika dåligt scenario. Det är viktigt att folk är vakna och engagerar sig, går på årsmöten och gör sin del för att föreningen ska fungera bättre. Medlemsdemokratin är inte bara att vi ska bestämma och sen luta oss tillbaka utan det är ett ansvar att gå på årsmöten, att ta beslut och ett ansvar att agera. Gör man detta i större grad så gynnar det ju HIF också långsiktigt. Med det sagt vill jag även uppmana folk att swisha.

SWISHNUMMER: 1232648517. Märk betalningen med ”Fond”