En gång satt jag inne i HIF:s mixade zon och väntade. Juni-Solen gassar utanför. Där inne finns en smått sur doft av rengöringsmedel från golvet. Väggarna är klädda av fotografier på supportrar. Supportrar som i takt klappar, sjunger och lever om. Jag vet att jag är där, någonstans i vimlet på bilden. Till slut kommer de så slutligen in, en efter en, Ludvig Carlius, Casper Widell och Emil Hellman. Skratten av ungdomlighet studsar från vägg till vägg och skär igenom den professionella auran som klubben närmast desperat försöker skapa. Nuförtiden är höstvädret kargt och jag kan inte gå undgå från att tänka att bilderna på väggarna inne på Olympia bara fanns där i rent poseringssyfte. Borta är skratten och ungdomligheten. Jag saknade Casper Widell, Emil Hellman och Ludvig Carlius i Borås igår. För när jag ser Erik Figueroa springa runt på plastmattan likt en vilsen unge som tappat bort sina föräldrar i affären, när jag ser att Joseph Ceesay inte verkar kunna träffa vattnet om han så stod på Sundsbussarnas soldäck, inser jag att det här inte är laget jag blev olyckligt kär i som liten. En klubb som HIF ska ha stora ambitioner. För att nå dessa ambitioner måste man värva utifrån ibland. Men man måste också vara försiktig att inte köpa tavlor som är övervärdarade. Tavlor som lovar väldigt mycket, tavlor som ska ge ett professionellt intryck, men som istället bara är där i rent poseringssyfte.

 

”Press finns alltid.

Man kände den när man var tolv, när man var femton,

man känner den fortfarande. Så är det”

– Ludvig Carlius, 19 år

 

 

Det där är unge Ludvig Carlius på frågan om det finns press att spela i en klubb som HIF. Ludvig har förstått. Ludvig vill spela i HIF för att det är just HIF. En stor del av truppen spelar däremot i HIF just nu av helt andra anledningar. Att bli såld, Spela i Allsvenskan nästa år med en annan klubb, få ett nytt kontrakt, komma utomlands eller vinna skytteligor. Då blir det också svårt att få en trupp att kugga ihop med varandra. Att få dessa få förunnade spelare att fokusera på klubben, supportrarna och staden. Olof Mellberg anlände en molnig dag i September förra året. I sin hand hade han en flaska rengöringsmedel för att tvätta bort stämpeln klubben hade av kaos och lindansarlag. Idag vet vi att det enda som förändrades är den sura lukten. För mitt i uppdraget att sanera klubben inifrån lyckades Mellberg tyvärr också vaska bort en stor del av spelare som förstår HIF. Vad det innebär att spela här, kulturen, identiteten och hur mycket HIF betyder för folk. Om Olof Mellberg lämnar efter säsongen kommer en stor del bero på att en del av truppen svek honom när det betydde som mest. Förändring är bra ibland. Det var rätt att försöka med något nytt, där man försökte få in en tränare som inte hade en historia i HIF som spelare. Att låta Adil Kizil byta värvningsstrategi med fokus på att hitta diamanter i lägre divisioner. Men förändringen gick också snett. Och ett annat år, med publik på läktarna som varje match får spelare och tränare att förstå varför HIF betyder mer än andra klubbar och med lite flyt här och var hade det kanske sett helt annorlunda ut. Men det får vi aldrig reda på.

 

”I’d like to know that your love
Is love I can be sure of
So tell me now, and I won’t ask again
Will you still love me tomorrow?”

– Carole King/Gerry Goffin

Om någon ställer frågan om HIF-supportrar kommer älska klubben imorgon kommer svaret alltid vara ett ”Ja”. För HIF-supportrar älskar alltid. Villkorslöst och Kompromisslöst. Men fokus bör nuförtiden ligga på just morgondagen. Morgondagen i Superettan. Den morgondagen bör tillhöra spelare som Casper Widell, Ludvig Carlius, Ian Pettersson, Jakob Voelkerling Persson, Emil Hellman och inte spelare som Erik Figueroa och Mohammed Abubakari. För Morgondagen tillhör alltid framtiden. Så när Azelius, Kizil och Mellberg försöker köpa tavlor i framtiden är det inte längre spelare som ger ett artificiellt professionellt intryck. Utan då är du och jag på Södra stå, Ludvig Carlius är på Olympias gröna gräs och skrattar. Och vi känner igen vår klubb igen…

 

Min twitter: Anthonythorn

AOH drivs, sedan 2009, på ideéll basis. Vill du ge oss en applåd kan du alltid swisha en slant till 0703890866. Tack!

 

Föregående inlägg Elfsborg – HIF
Nästa inlägg Avgör domarna bottenstriden?

Kommentera

%d bloggare gillar detta: