”Ja, visst gör det ont när spelidéer brister.

Varför skulle annars våren tveka?

Varför skulle all vår heta längtan bindas i det frusna bitterbleka?”

 

Jag har sett många vackra saker på Olympiafältet denna vintern. Saker som ofta glöms bort i det snabba. Som bara blir en doft i vinden när det istället är så pass vackert att det förtjänas att bli förevigat. Bli antecknat. Bli avmålat. Eller för den delen permanent genom ett fotografi. Ett exempel är när Wilhelm Loeper skriker och lever om när han upplever en orättvisa under matchspelet på träningarna. Lika vackert är det när resten av truppen skrattar åt honom. Gårdagen var dock ful och oestetisk. Den förtjänade inte att bli TV-sänd. Engagemanget var borta. Känslorna var inte där. Då blir det också svårt att vinna matcher som den mot Värnamo. Det behövs en stor portion energi, uppfinningsrikedom och kreativ ådra. Den var närmast icke-existerande under 90 minuter.

 

Vintern tog ett fast grepp över Olympiafältet igår. Den slog tillbaka. Kargt och hårt. Den värsta smällen tog Jörgen Lennartssons spelidé. Den som skulle blomma med våren. Den som skulle inge en känsla av optimism och engagemang. Så där som Lennartsson själv brukar göra. I Olympias katakomber när han skämtar med personalen, när han skriker med sin svengelska på konstgräset eller när han hälsar på pensionärerna vid stängslet. Men just nu är hans spelidé så långt ifrån människan Jörgen Lennartsson som man kan komma. Den engagerar ingen. Den får ingen att skratta. Den får ingen att bli inspirerad.

I Jörgen Lennartssons bok är bollinnehav överskattat. Jag kan hålla med honom om det. HIF har varit som bäst under försäsongen när man inte har haft kravet på sig att dominera bollinnehavet. Men oavsett vad Jörgen Lennartsson tycker och tänker om bollinnehav som fotbollsmässig konstruktion finns det en verklighet att förhålla sig till. Den verkligheten innebär att HIF är såpass överlägsna truppmässigt jämfört med andra Superettan-lag att man kommer ha många, många matcher där man kommer dominera bollinnehavet. Att HIF hittills inte kunnat visa att man klarar av att vinna matcher när matchbilden ser ut på ett sådant sätt är minst sagt orande.

210114 Helsingborgs tränare Jörgen Lennartsson instruerar spelare under en träning med Helsingborg den 14 januari 2021 i Helsingborg.
Foto: Mathilda Ahlberg / BILDBYRÅN / COP 240 / MA0001

HIF är vackert. Kanske till och med vackrast av allt. Kärleken förblindar oss dock ibland. Vi romantiserar det som vi tycker är fint och blundar för skönhetsfläckarna. Man måste dock sätta en kravbild på kärleken. Hur mycket vi än älskar. Det får faktiskt inte bli att vi sitter här och av rädsla för vår egna självinsikt istället går vilse i nostalgin och blundar oss tillbaka till San Siro, Paris, och München när spelet ser ut som det gör. På det sättet kommer HIF aldrig tillbaka till Allsvenskan. Det gäller inte minst mig själv och det jag skriver här. Ärligheten förtäljer istället att vi säger som det är, nämligen att säga att spelet igår inte är tillräckligt bra för att vara HIF. Långt därifrån. Den insikten sätter krav på engagemanget till klubben. För vi kan inte bara uttrycka kärlekshandlingar, utan även handlingar av besvikelse när vi upplever att standarden på spelet just nu inte lever upp till förväntningarna. Gör vi inte det kommer HIF aldrig att kunna uppnå uppflyttning, etablera sig i Allsvenskan på allvar eller för den delen gå tillbaka till sin riktiga storhetstid.

 

Våren är här nu. Därmed är det också dags för HIF att leverera. Det får faktiskt vara slut med ”Preseason” och slut med ”Lång arbetsprocess” nu. Nu vill jag faktiskt se resultat och ett spel som är i paritet med den kvalité man har i truppen. För kvalité finns det gott om. Mot Öster nästa Lördag ska man som supporter kunna förvänta sig både vinst och ett spel som är hållbart för ett lag som vill gå upp i Allsvenskan. Både vintern och försäsongen måste faktiskt ta slut någon gång.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Föregående inlägg Jörgen Lennartsson: ”Resultatet är Ej Godkänt”
Nästa inlägg Bödvar Bödvarsson: ”Jag är väldigt glad att vara här”

En tanke på “Thörn: ”Ja, visst gör det ont när Spelidéer brister.”

  1. Det är som du skriver en fullständigt förlorad spelidé som HIF visar upp.
    Vi måste därför också prata om HIF:s spelsystem som grund för en fungerande spelidé.

    Tittar vi tillbaka till 2017 så har vi kört med 4-2-3-1 som grundsystem.
    Ser vi till spelet som har varit sedan dess så är det ett tillbakadraget, dåligt presspel och fåtal målchanser.
    De enda gångerna som det hände något som kan påminna om en spelidé, var när laget låg under och plötsligt struntade i det defensiva tänket och anföll med hela laget.
    2018 kom det spelare som höjde den individuella prestationen och gjorde att HIF:s spelsystem inte var så viktigt.
    Comeback-året i AS levde HIF på slak lina men hade återigen många individuella prestationer som klarade oss kvar.
    Mörkeråret 2020 fanns det inte ens en antydan till fungerande spelidé och det gick som det gick.

    Och nu, vi kan ta den senaste matchen mot Värnamo.
    Hela HIF var återigen samlade strax utanför eget straffområde.
    De två defensiva mittfältarna satt bokstavligen i backlinjens knä.
    Bollinnehavet lämnades över till Värnamo som såg ut som Barca emellanåt.
    De två dmf som skulle vara kreativa igår, Rasmus och Adam K, hade ingen möjlighet att göra något när de faller så långt ner.
    Det blir givetvis också lång väg när man ska ställa om till anfall och i stället blir det en chansning med långboll mot en ensam anfallare.
    Det är ett jävla slöseri med spelarkvaliteten att köra med två så lågt stående cm.  
    Enligt min uppfattning är det helt fel spelsystem och spelidé som används.
    Ingen kan påstå att det såg ut som det gjorde för att det saknades X antal spelare som var på landslagsuppdrag.
    Det har sett ut så här i varenda match.
    Och påstå inte att spelsystem inte spelar någon roll.
    Det spelsystem som HIF använder är faktiskt ett skämt sett till hur det ser ut under matcherna.

    HIF ska spela i SE och det kommer att vara stort bollinnehav.
    Det kommer att behövas fler spelare på offensiv planhalva.
    HIF skulle i princip kunna spela 3-4-3/3-5-2/4-3-3 med tanke på den spelkvalitet som finns i HIF och det förväntade bollinnehavet.
    Vad som behövs är bättre offensivt understöd för att komma till avslut och fler spelare inne i straffområdet.
    I defensiven ska det vara ett högt mer markant presspel med tidig återerövring av bollen.
    Spelarna måste ges rätt förutsättningar för att kunna spela en offensiv fotboll.
    Det finns inte i dagsläget.

Kommentera

%d bloggare gillar detta: