Det är inte ofta, för att inte säga aldrig som vi på AOH publicerar något vi själva inte skrivit. Men ibland behöver man inte “uppfinna hjulet igen”.
Nedanstående ledare är med tillåtelse publicerad av Corren.se (Östgöta Correspondenten).

***

Fair play, laganda och samhällsengagemang är motsatser till slagsmål, hat och vandalism. Men i praktiken förenas de genom huliganismens fula tryne.

Fotbollen är värst drabbad. Sveriges största folksport är besudlad av bråkstakar som inte begriper vad idrott handlar om. Hittills i år har tre allsvenska matcher fått avbrytas på grund av läktarvåld. Det är tyvärr inte bara i de högsta divisionerna som problemen finns. Även i de lägre divisionerna härjar huliganer.

Inte ens pojkfotbollen är förskonad, trots att majoriteten av matchpubliken där är föräldrar. I våras gav sig en pappa till en spelare i Linköpingslaget Östria på en spelare i motståndarlaget. Tumultet som utbröt ledde till att matchen fick avbrytas (Corren 17/5). Nyligen hotade och jagade en Östriaspelare domaren efter att denne gett spelaren rött kort för olämpligt uppträdande (Corren 10/8). I Malmö blev ett lag åttaåringar avstängda från matchspel efter att föräldrar hotat och jagat en 16-årig domare.

Man häpnar.

Vad som förvånar och oroar är storklubbarnas oförmåga att göra något åt idiotin. De är knattespelarnas förebilder och bör statuera goda exempel. I går träffade representanter för Svensk elitfotboll (Sef) och Svenska fotbollförbundet (SvFF) säkerhetsansvariga och klubbledare från fem allsvenska storklubbar för att “hitta en lösning”.

Innan mötet samlades generalsekreteraren för Sef, Tommy Theorin, ordföranden i Djurgårdens supporterförening, Micke Nylander, samt regeringens utredare mot idrottsvåld, Per Unckel, i SVT. Engagemanget som ses på läktaren i fotbollens bästa stunder, lyste med sin frånvaro i morgonsoffan.

Handfallenheten var påtaglig och revirinstinkten hos respektive intresserepresentant sken igenom. Theorin medgav att det fortfarande finns en beröringsskräck grundad i att klubbarna inte vill stöta sig med supportrarna. En “flathet gentemot bråket”, för att använda Per Unckels ord.

Unckels uppgift är inte av Einsteinkaraktär, uttryckte han själv det. Men den är heller inte enkel. Hans första prioritet – att få “parterna” att över huvud taget kunna sitta ned och prata med varandra utan skrik och bråk – har tagit två år att genomföra. Trots att målet för Sef, SvFF, klubbarna och supportrarna torde vara detsamma: En huliganfri fotboll.

Unckels beslutsamhet ingav ändå en sorts lugn till den som hoppas på framtida idrottsupplevelser utan ligister på läktarna. Formellt sett ska Unckel inte lämna sina förslag till regeringen förrän våren 2013. Men redan i höst planerar han att ha en slags ramöverenskommelse klar mellan lagstiftning och klubbar. När den är påskriven finns “inget kompromissutrymme”, sade Unckel och spände ögonen i Theorin.

Det är på tiden. I vilka andra sammanhang visar samhället samma tålamod och generositet gentemot brottslingar? Tålamodet är slut.

Kommentera

%d bloggare gillar detta: