I en värld där Skånes Stolthets ekonomi tryter medan andra klubbar drar ifrån bildas en klyfta mellan de riktiga storstadsklubbarna och “resten”, iallafall ur ett ekonomiskt perspektiv. HIF har under senare år gått från topplag, till mittenlag, till nedflyttade och sedan tillbaka upp till bottenlag i Allsvenskan. Ofta går ekonomiska problem och dåliga resultat på planen hand i hand, och så har verkligen varit fallet för Helsingborgs IF.

Länge har dessa problem sett i princip oöverkomliga ut, men med rykten om 30 miljoner kronor för Armin Gigovic, infinner sig plötsligt en dröm om ett stabilare HIF som börjar jobba sig tillbaka mot toppen igen.

Den första ingrediensen i ett framgångsrikt lagbygge är kontinuitet. Att sparka tränare stup i kvarten kan fungera i ett världslag, men för de allra flesta leder det bara till katastrof så småningom. I Mellberg känner jag att vi äntligen har hittat en spännande tränare som är värd att satsa på långsiktigt, vilket speglades i det långtidskontrakt som klubben gav honom när han anslöt förra hösten. Nu gäller det att stå bakom Mellberg fullt ut så det inte blir tränarkarusell igen, för det har vi haft nog av de senaste åren. Den organisation som står runt omkring tränarstaben blir också viktig att försöka hålla ihop, och även det känns hoppfullt sedan vi under förra året anlitade Adil Kizil med mera för att fylla upp det team som bakom kulisserna stått både tomt och rörigt under allt för lång tid. Även i kansliet där Joel Sandborg med flera jobbar med det övergripande ansvaret över klubben, där ekonomin står i centrum, känns det mer och mer stabilt och som något att bygga vidare på.

”Nu gäller det att stå bakom Mellberg fullt ut så det inte blir tränarkarusell igen”  Foto:Johan Lilja

Det känns alltså som att HIF för första gången på väldigt länge har en organisation som vet vad de håller på med. Nu handlar det om att få in mer pengar så dessa människor har mer att jobba med för att på så sätt kunna gå från att kämpa om sin överlevnad till att faktiskt bygga något spännande. Det är här en potentiell försäljning av Armin Gigovic, som är en av HIF:s ljusaste framtidshopp på många år, kan ge en välbehövlig injektion. Jag förstår så klart att de 30 miljoner kronorna som det spekuleras om inte hade löst alla HIF:s ekonomiska bekymmer, men det hade säkerligen hjälpt klubben något enormt. Faktum är att 30 miljoner kronor är mycket för alla svenska klubbar i dagsläget, även om det varierar något mellan klubbarna.

Den andra biten som står centralt i att bygga upp ett lag är rekrytering. Med en begränsad budget är det ännu viktigare att man sätter rätt bitar på rätt platser och faktiskt försöker “lura” marknaden så gott som det går. För en klubb i HIF:s sits, i en liga som inte är bland de mest attraktiva ligorna för toppspelare, blir målet genast att acceptera sin roll i näringskedjan med förhoppningen att fullborda den rollen. Jag talar naturligtvis om rollen som utvecklande klubb, där fokus ligger på att förädla spelare för att sedan sälja vidare till de större ligorna med hopp om att göra vinst. Alla svenska klubbar har den rollen till viss del, men HIF som just nu står lägre än många andra Allsvenska klubbar, måste ta den rollen till sig ännu mer. Jag menar inte tvunget att man ska sälja inom Allsvenskan, men att man inser att viss kortsiktig framgång kanske måste offras för att istället främja det långsiktiga bygget. Står det mellan en 30-åring med erfarenhet på hygglig nivå och en 18-åring som är betydligt mer oslipad men också har mer potential och därmed ett större potentiellt försäljningsvärde, så kanske det smartaste i HIF:s nuvarande position är att värva 18-åringen.

I Sverige finns IFK Norrköping som ett prima exempel på hur man genom bra scouting, rekrytering samt en tro på ungdomar kan bygga upp ett slagkraftigt lag och en ekonomi som ger upphov till att exempelvis värva Sead Haksabanovic för hela 26 miljoner kronor, vilket är ett Allsvenskt rekord vad gäller inköpspris. Bara de senaste två åren har Peking bland annat sålt Jordan Larsson (22) till Spartak Moskva för 40 miljoner, Simon Skrabb (24) till Brescia för 28 miljoner samt Arnor Sigurdsson (19) till CSKA Moskva för ytterligare 40 miljoner kronor. Inga av dessa var givna Allsvenska stjärnor när de värvades, men tillsammans har de inbringat över 100 miljoner kronor till IFK Norrköping på bara två år.

Den förre HIFaren, Jordan Larsson, är en av många som inbringat stora summor till Norrköping
Foto: Josefine Loftenius / BILDBYRÅN / Cop 111

I Danmark, vars fotbollsliga i och för sig har både högre ställning i Europa samt mer pengar gentemot Allsvenskan, finns ännu ett bra exempel i FC Nordsjälland vars totala verksamhet bygger helt på ungdomssatsning. Man har etablerade scoutingnätverk som frekvent plockar hem talangfulla spelare, vilket har bidragit till en medelålder på endast 21,2 år i truppen. Detta är naturligtvis ett extremt exempel, men det är trots allt intressant att se resultaten av detta sätt att bygga på. Det senaste året har man bland annat sålt Mohammed Kudus (19) för hela 90 miljoner kronor till Ajax, Mikkel Damsgaard (20) till Sampdoria för 65 miljoner samt Andreas Skov Olsen (19) till Bologna för 60 miljoner kronor. Där har vi långt över 200 miljoner kronor i spelarförsäljningar på bara ett år.

Missförstå mig rätt, jag sitter inte här och säger att HIF endast ska värva ungdomar och hoppas på att de alla blir till diamanter, för vi befinner oss även i en verklighet där vi kämpar om att hålla oss kvar i Allsvenskan där en degradering till Superettan hade varit ödesdiger för både ekonomin och klubbens status. Naturligtvis finns där hål i truppen som ibland måste fyllas på en mer kortsiktig basis, och en blandning mellan erfarenhet och ungdom är såklart ofta bra. Det jag säger är att rekryteringen på lång sikt måste börja göras med ambition att sälja vidare för bra mycket mer pengar än man köpte för, och på så vis bygga upp föreningen igen så att man, likt Norrköping, kan börja slåss i toppen igen och vara inblandade i de stora övergångarna. Där är HIF:s fantastiska akademi, vars produkter vi sett mycket av i år, central tillsammans med gedigen scouting där jag tror stenhårt på Adil Kizils expertis. Kan vi sätta i system att göra minst en storförsäljning vart annat år så har vi något att bygga vidare på, och något som kommer ge utdelning och få oss att börja klättra rejält i tabellen.

Den tuffaste biten i ett sådant här projekt är alltid början. Var startar man, och vad gör man om man inte har de medel man tycker sig behöva? I den situation vi i nuläget befinner oss i kan vi bara spekulera kring hur stor del av pengarna från en Gigovic-affär man ens hade kunnat använda till annat än att kompensera för intäktsbortfall som COVID-19 har orsakat, samt de skulder och ekonomiska bördor man sedan tidigare år har ådragit sig. Trots detta vill man någonstans ändå tro att en försäljning på 30 miljoner på något vis skulle kunna bidra till starten på ett spännande bygge där HIF börjar agera smart, med en vision där framtiden står i fokus. Gör man detta finns alla möjligheter att återuppbygga föreningen till vad den en gång var, och ska vara.

AOH drivs, i stor utsträckning,  på ideéll basis. Vill du ge oss en applåd kan du swisha en slant till 0703890866. Tack!

 

Kommentera

%d bloggare gillar detta: