Den centrala fråga som jag ställde mig inför matchen Brage-HIF på söndagen, var så klart om HIF kunde studsa tillbaka efter den svaga insatsen som gav en förlust senast mot AFC Eskilstuna, hemma på Olympia i tisdags. Jag kände emellertid att det viktigaste av allt var att man kunde hitta tillbaka till det vägvinnande spel som laget hade presterat i samtliga tidigare matcher i år.

Därför var en bortamatch mot Brage en perfekt utmaning ur många olika infallsvinklar. HIF behövde visa att man besitter ett tryggt grundspel, att man är laddade och fokuserade till max från avspark, att man har scoutat motståndarlaget väl och varken underskattar eller överskattar detta, samt att varje spelare hade jobbat hårt med sin fysiska och kanske framförallt sin mentala form. Summa summarum så behövde man visa för sig själva och för oss trogna, men rättmätigt krävande supportrar, att man är ett blivande allsvenskt lag för nästa säsong.

Brage från Borlänge är nykomlingar i Superettan i år, men är historiskt sett en storklubb i svensk elitfotboll med många allsvenska säsonger bakom sig. Det finns en styrka i att ha dessa traditioner när det gäller att bygga upp en stark klubbkänsla. Om man tittar på den allsvenska historiken, så är det vissa mindre klubbar som hela tiden kommer tillbaka till Allsvenskan, när de har varit längre ner i seriesystemet några år. Detta trots att de inte tillhör de stora ekonomiska drakarna. Se t ex på Ljungskile, Åtvidaberg, Degerfors, Landskrona, Mjällby och Trelleborg. Dessa klubbar engagerar människor och sponsorer inom en mycket större radie än lagen från storstäderna. En hel bygd lever runt och med sitt fotbollslag.

Brage och Dalkurd höll båda till i Borlänge, tills Dalkurd valde att flytta till Uppsala-Gävle i fjol. Det kan också ha gynnat Brage som nu slipper konkurrens om sponsorer, publik och spelare. Men framförallt är Brage ett mycket bra fotbollslag som börjat årets seriespel strålande, och ännu är obesegrade. Man är ett spelande lag utan namnkunniga fixstjärnor, med nyförvärv som framförallt Mihlali Mayambela (lån från Djurgården), Simon Alexandersson (AFC Eskilstuna) och Markus Astwald (Levanger, Norge), som med mycket rutin kombinerat med ung vilja, krigar för varandra. Brage tränas av Kleber Saarenpää, som har spelat allsvenskt för Djurgården, Hammarby och IFK Norrköping, och som har 11 landskamper för Sverige som sin främsta merit.

Eftersom min mormor och morfar bodde i Dalarna när jag var barn, och vi besökte dem två gånger per år, och då jag fortfarande har nära släktingar i Dalaskogarna så är jag halvmas, och jag måste erkänna att jag efter Högaborg, HIF och Rögle håller på Brage och Leksand. Brage får gärna gå upp tillsammans med HIF, även om de så klart gärna får förlora dubbelmötena med ”Di röe” i år.

Om HIF:arna laddar till Björns Band och låten ”på gator röda och blå”, så får Bragespelarna energi av korvarna på Domnarsvallen till tonerna Bengt Pegefelts klassiker  ”fånt jag en körv, så huppe jag i älva i Köppäbä, för jag går här på Valla, och heja på Brage, Brage är lage”.

HIF inledde matchen rätt så aggressivt, även om spelet böljade åt bägge håll inledningsvis.

Efter ett par anfall för bägge lagen tog Brage hand om initiativet, och fick en hörna i 6:e minuten, som HIF-försvaret inte fick undan. Efter några studsar kunde Anton Lundin trycka in 1-0 för hemmalaget.

Nu tog Brage hand om taktpinnen och visade att man är ett spelande lag som vårdar bollen. HIF:arna slog mest långbollar på Bjarnason, utan att hitta rätt. Passningsspelet fungerade inte särskilt bra, eftersom man hade dålig rörlighet inom laget. Bojanic var vilsen i sin roll som defensiv mittfältare för dagen. Han ersatte en sjuk Andreas Landgren. Max Svensson tappade väldigt mycket boll och föll i alla närkamper. Bjarnason springer sig oftast fri, utan att man hittar honom med passningarna.

Muhamed Abubakari krigar på mitten. Han är den som vinner mest boll och som sätter igång HIF:s offensiv. Ytterbackarna Eriksson och Randrup gör sitt jobb på kanterna. De ger passningsalternativ och tar del i anfallen.

Men tyvärr lyser HIF-spelet återigen av obeslutsamhet i passningsspelet och i presspelet. Man skapar inga vassa chanser. I stället var Brage nära att göra 2-0 när Mihlali Mayambela rann igenom och träffade ribban i 20:e minuten.

Max Svensson avslutar halvleken med att svagt skjuta en friskark över från ett jättebra läge vid gränsen till straffområdet.

Det var ett helt annat HIF som kom ut efter paus. Nu satte man hög press på Brage som knappt kom över mitten. HIF ägde spelet helt och hittade tillbaka till sitt vägvinnande grundspel. Presspel och passningsspel satt där det skulle, och när Max Svensson byttes ut mot Mattias Almeida i 60:e minuten fick man ännu mer tyngd framåt.

Brage hade några enstaka anfall och i 62:a minuten sköt Mayambela strax över. Men HIF dominerade andra halvlek totalt. Man skapade ett flertal målchanser och många hörnor. Moro och Bojanic spelade nu som de kan när de är som bäst. Randrup och Eriksson sprang som gaseller på sina kanter, Abubakari slet som ett djur och mittförsvaret agerade säkert.

I 70:e minuten fick Abubakari gå ut efter en smäll, och Rasmus Rosenqvist kom in och gjorde en stark insats.

HIF-chanserna avlöste varandra under de sista 20 minuterna. Brage var nära ett självmål med en nick som målvakten precis klarade. Bollen sparkades undan framför mållinjen ett par gånger.

Så i i 77:e minuten tryckte inhopparen Mattias Almeida in kvitteringen till 1-1 med ett distinkt vänsterskott.

I 88:e minuten ersattes Mikael Dahlberg av Alexander Timossi Andersson som hann med att missa två rena frilägen. Ena gången nickade han svagt utanför, och andra gången avslutade han svagt helt ensam med målvakten, då han också kunde passat en helt fri Almeida.

Sammanfattningsvis får HIF klart godkänt för sin andra halvlek. Den första var alltför passiv dock utan att vara direkt dålig. Man skulle vunnit matchen klart.

Bäst i hemmalaget var Robin Sellin och Mihlali Mayambela. Bäst i HIF var Muhamed Abubakari, Anders Randrup och Darijan Bojanic.

Matchfakta:

Brage-HIF 1-1 (1-0)

Målskyttar: Anton Lundin (Brage)

Mattias Almeida (HIF)

Byten: Mattias Almeida in, Max Svensson ut (60:e min)

Rasmus Rosenkvist in, Muhamed Abubakari ut (70:e min)

Alexander Timossi Andersson in, Mikael Dahlberg ut (88:e min)

Spelarbetyg:

Pär Hansson 3

Anders Randrup

Calle Johansson 3

Fredrik Liverstam 3

Adam Eriksson 3

Darijan Bojanic 4

Max Svensson 1

Mahmoud Moro 4

Muhamed Abubakari 4

Mikael Dahlberg 3

Arni Bjarnason 3

Rasmus Rosenkvist 3

Mattias Almeida 3

One thought on “IK Brage-HIF 1-1”

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *