Analys av GAIS- HIF

En mer än godkänd match (betyg 4 av 5) men med vissa dippar. Så kan man i korthet sammanfatta gårdagens kamp mot Gais.

Första tjugo minuterna var lysande. När domaren, Tobias Mattsson, fick lämna pga hjärtrusning så tappade HIF lite momentum och Gais kunde kliva in i matchen. Gais förde spelet sista delen av första halvlek men skapade bara en målchans. Och det blev mål på den. Marcus Lantz gick bort sig lite samtidigt som Joel Ekstrand var för långt ifrån för att hinna sätta press på Tommy Lycén. Lycén som fick på en sällan skådad träff och bollen borrade sig in i krysset bakom Pär Hansson. Joels försök att kliva fram mot skytten blev till förtret för Pär som såg bollen alldeles försent just pga Joels försök att förhindra skott. Nu skymde han istället. Men det är sånt som händer.

 

Försvarsspelet var bra även denna match. Få chanser släpptes till och Stoffe gjorde förmodligen sin bästa insats som vänsterback. I andra såg man varför Bosse gillar Markus Holgersson. Hans kvalitet på passningarna i djupled är väsentligt mycket bättre än Wahlstedts chippande.

Erik Sundin visade sig vara den friska fläkt som alla förväntat sig att han skulle vara och löpningen på den mästerliga passningen från René Makondele var mycket bra. Att dessutom på onetouch slå in bollen på bortre vittnar om god teknik och förmåga att läsa spelet. Sundin kan på allvar hota om yttermittfältsplatserna. Stoffe ska definitivt inte känna sig för säker på den positionen.

Rasmus lyckades följa upp en bra första halva med en lika bra andra samtidigt som Henke äntligen kom upp i någorlunda normal nivå. Ja, normal för Henke då alltså.

Som helhet en bra insats av samtliga i laget. Allra bäst? Marcus Lantz går bara inte att förbise. Dags för Lagerbäck att plocka fram fredspipan för Lantz är för tillfället den bäste defensive mittfältaren av alla svenskar som spelar på den positionen.

1 thought on “Analys av GAIS- HIF

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *