“Vi hatar och förlora… 1-0… Spelar ingen roll, vi vill inte ha några förluster där vi känner att det var okej men vi förlorade ändå. Vi hatar att förlora.

Groundhog Day eller Murmeldjursdagen infaller normalt sett den 2:a februari. För HIF inföll den tre dagar senare, på en fredag. Inte på en Måndag som den gjorde i den numer mer vida kända filmen “Måndag Hela Veckan” med Bill Murray och Andie Macdowell. För det var mycket som kändes igen från förra årets kaossäsong. Trevande spel, Domarmisstag och känslan av att vara där… Men ändå inte. Det finns såklart saker som skiljer sig från förra året. Saker som inger en känsla av svag optimism inför säsongen, som perioden i början på andra halvlek samt ett par situationer i första. Sådana saker är viktiga att komma ihåg, annars kan man aldrig bryta frustrerande slingor som aldrig verkar vilja slås av hur mycket man än slår på den slitna grammofonen.

 

Det är svårt att bedöma en match som är jämn när det ena laget spelar i Allsvenskan och det andra i Superettan men man har en trupp som inte alls är långt ifrån att hålla Allsvensk standard. Speciellt när Elfsborg aldrig varit ett lag som stått för totalfotboll och när HIF nu har satt en skylt med “Ursäkta röran, vi bygger om” utanför Olympiafältet då man nu prioriterar defensiven på ett helt annat sätt än man gjorde förut. Ibland är jag lite orolig för att Jörgen Lennartsson är förkroppsligandet av Metallicas låt “Enter Sandman”, där det tunga gitarriffet lovar väldigt mycket i form av ett hårdrockande HIF som ska pressa högt, kontra i all världens fart och inte låta Brandur Hendriksson eller Vladislav Kreida ta några fångar på mittfältet och vinna boll efter boll, men där texten istället handlar om “The Sandman” eller John Blund som får alla barn att natta kudden. Ibland såg det lite avvaktande ut när man i rak linje lät Elfsborgs Joseph Okumo och Company spela bollen lite hur man ville.

210205 Elfsborgs Ahmed Qasem och Helsingborgs Barndur Henriksson Olsen under träningsmatchen i fotboll mellan Elfsborg och Helsingborg den 5 februari 2021 i Borås.
Foto: Jörgen Jarnberger / BILDBYRÅN / COP 112 / JJ0062

Jaha… Vadan Nu då? Ska vi stänga fabriken, släcka lyset och gå hem? För nu blir det väl som det brukar? Som det alltid brukar se ut? Att en något trött HIF tränare går ut och säger att… “Det finns ett par grejer som behövs förbättras men överlag ser det bra ut”. Nej, då kom Jörgen Lennartsson tillbaka in i fabriken, skakade på huvudet, drog i tråden och tände lampan igen för att berätta att: “Vi hatar och förlora… 1-0… Spelar ingen roll, vi vill inte ha några förluster där vi känner att det var okej men vi förlorade ändå. Vi hatar att förlora.“.

Åh fan, det är så där det känns att ha en tränare med drygt 20-års erfarenhet av ledarskap på högsta nivå. Nog för att HIF har haft ett par sådana tränare genom åren men det var ett tag sedan sist och det känns rätt skönt faktiskt. Då kanske det landar på min stol istället att hitta några ljusglimtar i Januari-mörkret. För visst var Ravy Tsouka en av planens bästa spelare, han som verkar vara överallt, han som man bokstavligen hörde när han samlade kraft för att gå upp för att vinna höjdduell på höjdduell, eller för den delen Vladislav Kreida som man redan nu börjar fråga sig om hur stor den där köpoptionen är och om den nog inte bör lösas nu. Helst igår.

Sen vet både Jörgen, Andreas Granqvist och kanske främst Emil Hellman själv om att Emil behöver en mer rutinerad Vänsterback framför sig, någon som löpa och erbjuda understöd på ett helt annat sätt än vad Emil Hellman själv kan, hur mycket jag än tycker om att Emil sätter dobbarna i Johan Larsson utan att be om förlåtelse och hur stabilt det än ser ut i nuläget.

Om Jörgen Lennartsson behöver lite mer tid innan HIF:are stannar upp, tar handen ur fickan och överlämnar nycklarna till HIF:s turnébuss fylld med dess kultur, lag och fullhjärtat förtrende med budskapet “Kör hårt”? Självklart. De senaste åren av fullständig anarki, depression och sorg kring klubben och staden hade gett vem som helst problem med tilliten. Samtidigt börjar jag bli mer och mer beredd att ge över nycklarna till Turnébussen på ett leasingkontrakt och låta Jörgen Lennartsson testa hjulen lite till. Hur mycket han än vill sätta igång kassetten med “Enter Sandman”.

 

Min Twitter: AnthonyThrn

 

 

 

Kommentera

%d bloggare gillar detta: