“HIF är ett jagat lag. HIF måste lära sig den insikten. Man hade den inte igår och därför vann man inte. Man måste helt enkelt vilja det mer än motståndarna”

Tomhet. Det är svårt att skriva många rader om matchen igår. Mest eftersom de bestående intrycken uteblev. De starkaste minnena vi får i livet kommer när känslosvallet är som högst. Matchen igår kommer därför att glömmas bort ganska snabbt. Det fanns helt enkelt för få saker som berörde mig och som talade till mig. Vilket är märkligt eftersom att HIF, som betyder så mycket för mig, oftast har hyfsat lätt att få mig att känna saker. För HIF:s spelare och tränare är det nog däremot enormt viktigt att minnas matchen igår. Kanske är det en match som är skillnaden mellan varför HIF gick upp från Superettan eller inte när vi summerar 2021. Gauthiod visade helt enkelt upp de sakerna som jag är lite orolig för kan komma att bli Jörgen Lennartssons kryptonit detta året.

Alla lag i Superettan ser matchen mot HIF, såväl hemma som borta, som de stora matcherna för året. HIF är en storklubb. Den största klubben i Superettan med råge. Att tro att klubbar lägger sig ner och dör bara för att de får känna lukten av Anthony Van Den Hurks lyxparfymer innan avspark är att tro för mycket på sig själv. Snarare är det så att bara lukten av HIF:s stjärnglans kommer göra varenda trupp i Superettan till Vithajar som cirklar sitt byte. HIF är ett jagat lag. HIF måste lära sig den insikten. Man hade den inte igår och därför vann man inte. Man måste helt enkelt vilja det mer än motståndarna.

Jörgen Lennartssons taktik av en snabb omställningsfotboll med “Varierande anfallsvapen” i form av antingen en längre boll eller snabba kombinationer funkar bara så länge tempot är högt. Igår var tempot ibland lika högt som i “Älgvandringen”. Då är det inte svårt för ett Division-2 lag hålla jämna steg när man faller lågt och håller sina positioner. Och om man inte lyckas luckra upp ett Division-2 lag som faller lågt, då lär man få problem när lag i Superettan gör det, vilket nästan alla lag i Superettan också lär göra, just eftersom att HIF har statusen som man har. Det oroar och skaver. Jag vill glömma matchen igår, då den inte gav mig något, men för HIF:s del är jag glad att man gjorde den så att man förstår vad som faktiskt krävs för att man ska vinna matcher i år. För det kommer krävas mer. Mycket mer.

210221 Helsingborgs Max Svensson under fotbollsmatchen i Svenska Cupen mellan Gauthiod och Helsingborg den 21 februari 2021 i Vänersborg.
Foto: Sebastian LaMotte / BILDBYRÅN / COP 103 / SL0003

Ibland måste man helt enkelt gå igenom svåra saker för att lära sig något, även om den svåra saken såg lekande lätt ut på förhand. En lärdom är att det helt enkelt måste in en ny vänsterback. Inte för att Emil Hellmans kommunikationsmisstag och markeringsmisstag var direkt avgörande för den insikten. Utan för att Emil Hellman just nu inte har egenskaperna som krävs av en offensiv ytterback och därför heller inte passar in i Jörgen Lennartssons spelidé. Och i den meningen är orden “just nu” av allra högsta vikt. En annan lärdom är att man som lag måste hitta alternativa vägar framåt i banan när motståndarlaget sparkar in benen på HIF:s mittfältstriangel. Den sista lärdomen är att det inte kommer bli några lätta matcher i år.

Skäl till panik? Nej, inte än. Finns det frågetecken? Självklart. Sådana måste också få finnas annars blir det sällan några utropstecken. Och det är någonstans där man nu måste börja. Var potentialen till utropstecken finns i dagens HIF. För sådana finns det också gott om. Van Den Hurk kunde lätt gjort två mål igår. Wilhelm Loeper kunde lätt ha passat fram till ett par mål igår och Ravy Tsouka kan lätt bli en gigant i backlinjen i år. Tyvärr var det bara så… Att till syvende och sist var det lätta svårt igår.

 

Min Twitter: AnthonyThrn

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Föregående inlägg IK Gauthiod-HIF : “Oerhört blek insats i premiären”
Nästa inlägg Två HIFare till lägre serier

Kommentera

%d bloggare gillar detta: