IK Gauthiod-HIF : “Oerhört blek insats i premiären”

210221 Helsingborgs Max Svensson under fotbollsmatchen i Svenska Cupen mellan Gauthiod och Helsingborg den 21 februari 2021 i Vänersborg. Foto: Sebastian LaMotte / BILDBYRÅN / COP 103 / SL0003

HIF mötte IK Gauthiod, som spelar i div 2 norra Götaland, i sin första match i svenska cupens gruppspel, och efter en heroisk insats av hemmalaget och en blek match av HIF slutade det rättvist 1-1.

När HIF tränade inför söndagens möte med Gauthiod under lördagen, testade Jörgen Lennartsson en mer klassisk 4-3-3-uppställning med Anders Lindegaard i mål, i backlinjen från höger Andreas Landgren, Ravy Tsouka, Jakob Voelkerling Persson och Emil Hellman, sittande mittfältare Vladislav Kreida, med Viktor Lundberg och Rasmus Jönssson framför sig, och med Max Svensson och Wilhelm Loeper som offensiva yttermittfältare på var sin sida om Anthony van den Hurk på topp. Det såg ut som en tänkt startelva. I truppen fanns också Brandur Hendriksson, Alhaji Gero, Casper Widell, Charlie Weberg, Noel Mbo, Victor Göransson och Nils Arvidsson.

210213 Helsingborgs Viktor Lundberg under träningsmatchen i fotboll mellan Helsingborg och IFK Göteborg den 13 februari 2021 i Helsingborg.
Foto: Mathilda Ahlberg / BILDBYRÅN / COP 240 / MA0017

Det såg spännande ut med att ha Lundberg som spelmotor i djupled ihop med Rasmus, och som upp-spelspunkt på  mitten. Han kan säkert användas på flera positioner, såsom understöd åt en spetsspelare, som anfallare och som offensiv mittfältare. Hendriksson dras med lite småskavanker, så det var primärt därför han inte startade.

Det var ett glädjebesked att Andreas Granqvist tränade för fullt igår för första gången på evigheter. Om det bär för Granen så har Lennartsson många angenäma problem på mittbackspositionen, med honom, Voelkerling Persson, Widell, Tsouka och Weberg. En konkurrenssituation som inspirerar och sporrar till allt bättre och bättre prestationer. Jörgen Lennartsson har t ex lyckats med något som Olof Mellberg inte klarade av under hela fjolåret, nämligen att få Ravy Tsouka att hitta sitt självförtroende, vilket kan innebära en fantastisk  slagstyrka och trygghet för årets HIF-lag, speciellt som Martin Olsson har lämnat. Tsouka har sammantaget varit bäste HIF-spelare under försäsongen.

Startelvan i dagens match som spelades på konstgräset på Vänersvallen Nord i Vänersborg, var exakt densamma som på lördagens träning. Dagen inleddes med tre cupskrällar, då Västerås slog svenska mästarna Malmö FF borta, Umeå slog Kalmar FF borta och GAIS slog Halmstad BK borta. Så kul hoppades vi inte att IK Gauthiod skulle få, för HIF var klara favoriter. Matchen inleddes med avvaktande spel. Loeper var på väg att bli frispelad på en underbar crossboll från Lundberg i den tredje minuten, men fick inte kontroll på bollen. Efter fem minuter etablerade HIF ett par längre anfall. Bl a slog Loeper ett inlägg från höger in framför mål, utan att någon HIF-spelare kom åt den. Nu hade HIF tryck på Gauthiod och i den nionde minuten fick man matchens första hörna, som van den Hurk nickade strax utanför i ett bra läge.

Ur ingenting tog så Gauthiod ledningen med 1-0 i den femtonde minuten, när Felix Ekblad slog en hög crossboll som Voelkerling Persson och Emil Hellman stog och sov på, så att Jonathan Nilsson enkelt kunde rinna igenom och snyggt stänka upp ledningsmålet i nättaket. Det var en jättelik förvarsmiss. Nu såg HIF:s backlinje darrig ut, man slarvade en hel del, och spelet i övrigt värmde inte heller, det var oorganiserat utan linjer en period.

210221 Gauthiods Jonatan Nilsson och Helsingborgs Viktor Lundberg under fotbollsmatchen i Svenska Cupen mellan Gauthiod och Helsingborg den 21 februari 2021 i Vänersborg.
Foto: Sebastian LaMotte / BILDBYRÅN / COP 103 / SL0003

En tapper HIF-klack med ett femtontal trogna supportrar med bara överkroppar gjorde vad man kunde för att elda  igång HIF-spelarna. Ingen i HIF steg fram och tog tag i spelet, som såg vilset ut. Emil Hellman som varit bra i de tidigare matcherna kom inte alls rätt så långt i matchen. I stället var Gauthiod nära att göra 2-0 när man sköt ett hårt pressat skott strax utanför i den 27:e minuten. Därefter kontrade HIF i ett anfall som avslutades med att Viktor Lundberg sköt i ribban. Den enda som tog initiativ framåt hos di röe var Wilhelm Loeper som sprang mycket på sin högerkant och slog ett par inlägg. Gauthiod var det något bättre laget. I den 36:e minuten var det nära 2-0 när hemmalaget fick frispark på gränsen till straffområdet, men man sköt i muren.  De tendenser vi har sett i de tidigare träningsmatcherna med att Rasmus Jönsson och Max Svensson var osynliga, var tyvärr desamma. De blev lätt avväpnade av div 2-försvararna i Gauthiod.                                    De sista fem minuterna tryckte HIF ner hemmalaget djupt, men kom inte närmare än till ett par skott från distans, som försvaret blockerade. Det här var en tämligen usel halvlek av HIF.

HIF inledde andra halvlek med ett spel som inte var mycket bättre än i den första. Man försökte anfalla men fastnade enkelt i Gauthiodförsvaret. Det saknades rörlighet, bolltempo och kvalitet i passningsspelet hos HIF-arna, som rullade runt inom laget, utan att komma till några målchanser. Max Svensson sköt långt utanför i ett hyfsat läge till vänster i straffområdet efter en kvart. I nästa anfall sköt Loeper utanför från andra kanten. I den 61:a minuten ersattes Jakob Voelkerling Persson och Rasmus Jönsson som inte hade gjort några särskilt bra insatser, av Charlie Weberg och Brandur Hendriksson.

I den 65:e minuten skapade hemmalaget ett fint anfall som avslutades med ett skott strax utanför. I nästa anfall sköt van den Hurk svagt över Gauthiods mål i ett bra läge framför mål. Brandur var mycket mer aktiv som spelmotor än Rasmus Jönsson hade varit, så HIF fick ändå press på hemmalaget, men Gauthiod kämpade storstilat. Nu tryckte HIF ner hemmalaget djupt, och i den 74:e minuten skulle  Brandur ha kvitterat, men nickade över helt ren framför mål. HIF matade in boll efter boll men Gauthiods backlinje agerade som rena hockey-försvaret. Man offrade sig hej vilt och rensade undan allt.

Med tio minuter kvar av matchen kvitterade så Max Svensson till 1-1 på ett skott som touchade en back och ställde den duktige Gauthiodmålvakten. Viktor Lundberg ersattes av Alhaji Gero för att kanske få till ett segermål. Van den Hurk gjorde en tjusig bicykletas som målvakten nätt och jämnt räddade i den 86:e minuten. Den sista kvarten av matchen spelade HIF riktigt bra och pressade ner Gauthiod djupt i eget straffområde. Man skapade ett par fina avslut utöver målet, men matchen slutade ganska rättvist oavgjort 1-1, efter en heroisk insats av Gauthiod, och en sett till matchen som helhet blek insats av HIF. Kreida, Hendriksson och Loeper får godkänt, i övrigt var det svaga insatser av HIF:arna idag.

 

 

 

 

 

2 kommentarer

  1. En snabb och bra matchrapport med analys av vad som var bra och dåligt.
    Efter bara en match är det svårt att diskutera “på djupet” och göra en analys av varför det såg ut som det gjorde i en första tävlingsmatch mot ett division 2-lag, men det fanns för många likheter med de senaste åren.
    Lite chockerande var de många förändringarna i startelvan, som påminde om Olof Mellbergs dagar.
    Jakob VP som cmb till vänster var en sådan. Inte det stödet som Emil behövde i sin första riktiga match precis. De två kom helt vilse och visade tveksamheter vid baklängesmålet.
    Efter det var ingen av dem bättre än division 2-spelarna de mötte. Egentligen var HIF:s vänstersida otroligt svag. Max är inte heller en spelare med självförtroende som kunde stötta och ge Emil understöd när han tvekade.
    JVP ska inte spela mittback, i alla fall inte förrän han har lärt att ta för sig mer och styra spelet bättre. Han bör vara femtevalet när det gäller mittbacksplatserna. När Weberg kom in så blev det betydligt bättre på vänstersidan.
    Tsouka och Landgren var helt ok och visade att de tar ansvar och har rutin. De hade också ett bra samarbete och underlättade för Loeper i sin hmf-position.
    Loeper, Lundberg och Kreida visade mycket bra intentioner, trots små misstag, att de bör tillhöra startelvan.
    Jag håller också med om hur det gick för Rasmus och Max. Med den rutin som fr.a. Rasmus har, så är det märkligt att han fortsätter med svaga insatser.
    Det är tyvärr samma som det såg ut förra året. Rasmus kan inte visa det som gjorde honom till Sveriges mest intressanta spelare. Men jag slutar inte att hoppas!
    Max verkar inte heller ha den inställningen som måste plockas fram när det är sådana här matcher. Ibland så glimrar han till och då ser det plötsligt spännande ut men sedan tappar han det igen.
    När det gäller Hurken så ser det bra ut men för tillfället går det långsamt. Det är drygt en månad kvar till att säsongen börjar och det bara måste lossna.
    Brandur Hendriksson blir förhoppningsvis bättre, men det är för mycket slarv och dåliga val när det gäller spelet. Han tappar alldeles för lätt fokus och missar avgörande lägen.
    Geros bollbehandling: Det är svårt att fatta att det kan se ut så på denna höga nivå. Däremot är hans inställning 100%! Egen träning med med boll och en mental coach och han blir grym.
    Erfarenheten från denna match måste ändå vara att det är viktigt att inte hålla på att “plottra” och ändra i startelvan oavsett motstånd.
    Självförtroendet måste byggas upp och press och understöd där spelarna hjälper varandra är det som HIF måste träna på.
    Jag längtar redan till nästa match!

  2. Motivation och klass… Idag hade IK Gauthiod mera motivation än vad de förmodligen nånsin haft tidigare i sina fotbollsliv – och för all del, också en del klass.
    Helsingborgs IF hade förlagt motivationen i bussen, eller kanske lämnat den kvar på Olympiafältet, vilket man inte har råd med då man brister i klass.
    Och då slutar en sån här match 1-1.

    Har man följt HIF i ett halvt sekel vet man att guldåldrarna alltid varit beroende av högsta klass. Förutom vid det lyckade CL-kvalet 2000 har det kollektiva uppträdandet präglats av lättsinne, uppgivenhet och ibland ren nonchalans. Det är som att det finns en förgiftad kultur som aldrig går ur.
    Det spelar ingen roll vilka spelare som värvas, snart är de med några få undantag också smittade av detta högmod och blir offer för den förödande inbillningen att vara större spelare än man egentligen är.
    Eller kan det vara så att HIF mer eller mindre omedvetet söker dessa typer och att just de attraheras av HIF?

    Supporterbasen och Olympiapubliken har ju alltid bedårats av artisterna, målvaktshjältarna och skyttekungarna – men vilka är det man verkligen älskat? Jo, de självuppoffrande kämparna som spelat varje match på liv och död.

    Superettansäsongen 2021 kräver 11 såna på plan. Och 5-6 till på bänken.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte att publiceras.


*