Försäsongen lider mot sitt slut. I en artikelserie kommer AOH:s Anthony Thörn analysera truppen lagdel för lagdel. Vilka har stått ut? Vilka har utvecklats mest? Vilka svar har vi fått? I dagens artikel: Anfallet

HIF:s anfall är nog den del som det råder mest frågetecken kring. Inte kring spelarmaterialet för där finns det gott om spets. Anthony Van Den Hurk, Max Svensson, Assad Al Hamlawi och Wilhelm Loeper. För HIF:s del handlar det istället om att få till ett anfallsspel som fungerar. På försäsongen har det ofta sett trevande ut. Speciellt i matcher där man har ägt bollinnhavet. Det blir ofta omständigt, trevande och utan att det känns speciellt giftigt.

För HIF:s del är det anfallet den delen som måste, måste leverera under året. Annars blir det ingen avancemang, så enkelt och krasst är det. Försvaret har man satt. Mittfältet har fungerat väldigt väl. Nu handlar det för HIF:s stjärnor att prestera och leverera efter ett år där den offensiva kraften uteblev.

The TNT:

Det enklaste sättet att beskriva Wilhelm Loeper är med ordet “Känsloexplosion”. Han ger alltid 100%, blir extremt förbannad om han upplever en orättvisa mot sig oavsett om det sker på träning eller match och spelar med en frenesi som gör vem som helst inspirerad. Att Wilhelm Loeper får tre gula kort för snack detta året är en lågoddsare och ska jag vara ärlig bryr jag mig inte så mycket om det eftersom det är rätt uppfriskande att ibland se Loeper gå bananas efter att förra året ha sett elva spelare ibland se extremt oengagerade ut.

Fotbollsmässigt är Wilhelm Loeper en väldigt bra värvning. Han är hyfsat snabb, bra teknik och har en bra inläggsfot. Han vinner även mycket boll och fungerar mycket bra i det presspel som HIF försöker spela med. Ett utvecklingsområde är dock att lära sig använda sina goda sidor till fullo eftersom han ibland kan bli lite omständig och stationär i sin spelstil. Wilhelm Loeper har varit ett utropstecken på försäsongen och jag har väldigt sällan sett honom ha en dålig träning. Han har potentialen att bli en bärande spelare denna säsongen, inte bara utifrån sina egna individuella kvalitéer utan även med förmågan att göra sina medspelare bättre, eftersom att han har förmågan att dels dra till sig uppmärksamhet men också bidra med sin fina framspelningsförmåga och spelförståelse, där Anthony Van Den Hurk givetvis är en spelare som kan få större utdelning med Wilhelm Loeper runt sig.

Wilhelm Loeper är en ung, utvecklingsbar spelare som kan spela på en rad olika positioner, däribland på den tunna högerbackspositionen även om jag tror att man hellre vill se Loeper högre upp i planen för att få mest nytta av honom.

210403 Helsingborgs Wilhelm Loeper gör 2-1 under träningsmatchen i fotboll mellan Helsingborg och Öster den 3 april 2021 i Helsingborg.
Foto: Krister Andersson / BILDBYRÅN / COP 147 / KA0079

The beast within:

Duellen mellan Max Svensson och Dennis Olsson är en duell jag inte såg komma tidigt på försäsongen men som numera är helt oundviklig. Dennis Olsson såg i början på säsongen seg och lite stapplig ut men har de senaste två veckorna tagit enorma steg. Han såg otroligt bra ut i U-21 matchen mot Värnamo. Fin teknik, bra speed, bra avslutsfot och en arbetsrytm som är väldigt bra. Primärt ser jag två områden där Dennis Olsson har ett övertag på Max och det är det dels i sin avighet då Dennis Olsson är betydligt mer oförutsägbar för sin försvarare och men också hans egenskaper i presspelet.

I sina bästa dagar är Max Svensson en fantastisk fotbollsspelare. Tekniken, farten och skottet är hans starka sidor. Men han är också väldigt enformig i sista tredjedelen. Allt för ofta sker det att han gör det som försvaren redan väntar sig, att han skär in och försöker med ett avslut i bortre. Jag har förvisso sett en smärre förbätrring på detta under försäsongen men inte i en sådan stor omfattning att man tänker att Max verkligen har utvecklats. Det finns ytterliggare en dubie kring Max och det är hans kontraktsläge. Jag tror fortfarande mycket på Max eftersom att vem som helst kan se att han har kvalitéer som behövs för att spela på en högre nivå men samtidigt är verkligheten  helt enkelt så pass hård att det måste hända något nu. 2021 är året Max måste visa att han kan leverera, både för honom själv men också för klubben. Annars är risken att hans karriär stagnerar. Jag ser gärna att man förlänger med Max, för potentialen finns där. Men då måste man nog leda serien runt sommaren annars tror nog Max att gräset är grönare på andra sidan.

Duellen mellan Dennis Olsson och Max Svensson kommer inte avgöras första veckan eller för den delen första månaden men kan på sikt bli väldigt intressant. Duellen kan för övrigt det som sätter eld i Max Svensson igen efter ett år där alla undrar om han har slocknat.

 

The Odd Couple

Noel Mbo och Alhaji Gero är två spelare som är i princip samma situation. Båda har kontrakt som går ut efter säsongen, båda ser ut att vara ganska långt ifrån startelvan och båda erbjuder bredd för ett lag som kräver spets. Jag vet inte hur många gånger jag har sett aktioner på träning från båda som fått mig att tänka “Tja… Det kanske finns något där” bara för att i matchen under helgen undra om det fortfarande var samma spelare som tränade dagarna innan. Båda har dock kvalitéer som ger dom en möjlighet att påverka unika matchsituationer, Alhaji Gero ger tyngd, längd och en targetspelare i ett läge där man behöver mata bollar in boxen, Noel Mbo ger mer speed och mer fysiskt spel. Så visst finns det argument för att de har en plats i Truppen men samtidigt måste man vara ärlig och säga att båda två har visat otroligt lite under åren de har varit här. På förhand har jag svårt att se att någon av dem skulle briljera så pass mycket under säsongen att man inleder kontraktsförhandlingar men det är klart att chansen finns. Isåfall måste de börja prestera nu, för det här är nog sista chansen.

 

The Rocketman:

Mycket har sagts inför den här säsongen om Assad Al Hamlawi. Jag skrev själv i min analys inför försäsongen att Assad Al Hamlawi kanske är en av HIF:s mest spännande spelare inför det här året. Det tror jag fortfarande. Samtidigt skrev jag också att det finns ett orosmoment i hans utveckling och det är hans många skador. Tyvärr har försäsongen bara bekräftat den oron. Jag minns fortfarande den första hela träningen han gjorde på försäsongen. Ett moment var en avslutsövning. Vem som helst kunde där på Olympiafältets läktare se hur bra Assad Al Hamlawi är och kan bli. Han var fullkomligt briljant. Huvudspelet, tekniken, tillslaget, högerfoten, vänsterfoten och spänsten. Dagen efter blev han skadad igen. Jag tänker inte våga mig på någon analys om varför han skadar sig så ofta. Men om Assad Al Hamlawi ska nå sin fulla potential är en stor del i hans utveckling att bli kvitt sin benägenhet för att skada sig. HIF har under försäsongen varit benhårda på att spela 4-2-3-1. Med en Assad Al Hamlawi som är 100%, med den offensiva arsenalen han besitter tycker jag faktiskt att det finns argument för att omvärdera sättet man ställer upp på.

En intressant observation i sammanhanget är att man ibland låtit Assad Al Hamlawi spela högerytter under träningarna, en position som han behärskar sedan tidigare. Det är därför såklart möjligt att man testar honom i en sådan position under säsongen, istället för att ändra helt i startuppställningen, även om jag personligen tycker att man nyttjar Al Hamlawis positiva egenskaper som mest i en ren striker roll.

210130 Helsingborgs Anthony van den Hurk och Torns Ludvig Bergman under träningsmatchen i fotboll mellan Helsingborg och Torn den 30 januari 2021 i Helsingborg.
Foto: Mathilda Ahlberg / BILDBYRÅN / COP 240 / MA0011

Champagne Supernova: 

Vem som helst kan se hur bra Anthony Van Den Hurk är. I mina ögon är han HIF:s mest kompletta anfallare sedan Alfred Finnbogasson. Att då spela i Superettan gör att han helt enkelt är en vara som inget annat lag i Superettan har tillgång till. Hans teknik, avslutsförmåga, huvudspel och styrka är hans bästa sidor. Han är fullkomligt briljant i sin roll av att droppa ner, hämta boll men också att agera pressforward. Men hans fina sidor kommer också med en kravbild. Anthony Van Den Hurk måste göra över 8-10 mål i år annars går HIF aldrig upp i Allsvenskan igen. Jag tycker till och med att den kravbilden är i underkant, För Anthony Van Den Hurk har defintivt skillsen som krävs för att göra upp mot 20 mål i en Superetta. Ett problem är dock att HIF är extremt beroende av Anthony Van Den Hurk. För bakom honom så är det extremt tunnt. Det oroar lite.

Andreas Granqvist satte ett högt pris på Anthony Van Den Hurk för att han skulle få lämna HIF (Närmare 10 miljoner). Anthony Van Den Hurk är värd den summan, alla dagar i veckan. Det intressanta är inte summan, utan att Andreas Granqvist var så bestämd på att behålla honom. Andreas Granqvist fick behålla sin stjärna, men nu är det upp till bevis. Van Den Hurk måste leverera. Det vet han nog själv om också.

 

Försäsongsranking Yttrar (Notera att rankningen sker efter prestation på försäsongen och inte total förmåga):

  1. Wilhelm Loeper
  2. Dennis Olsson
  3. Max Svensson

 

Försäsongsranking Anfallare (Notera att rankningen sker efter prestation på försäsongen och inte total förmåga):

  1. Anthony Van Den Hurk
  2. Noel Mbo
  3. Alahji Gero
  4. Assad Al Hamlawi

Föregående inlägg Jörgen Lennartsson om fansen: “De visade att vi håller ihop HIF-familjen”
Nästa inlägg Rollo: ”Äntligen premiär”

Kommentera

%d bloggare gillar detta: