HIF:s damer tog idag hem seriesegern efter vinst mot Röstånga. Det här tar jag med mig:

  • Above all else….

HIF är seriesegrare. Man har gjort det i överlägsen stil och jag kan så klart sitta här och nämna siffra efter siffra som bevisar det faktumet men i slutändan handlar det aldrig om det. För det är inte det faktum hur många mål man har gjort som har imponerat på mig. Utan hur jämna man har varit i match efter match. Man har sällan stått för en dålig insats och vi ska ta med oss att risken för bekvämlighet har varit hög i en serie där man vet sedan innan att man kommer jogga hem.

Tjejerna ska såklart ha sin ”fair share” av beröm men vi får inte heller glömma bort Kristoffer Schönbeck. Han har sedan jag och Martin satte oss ner med honom för ett 30 minuter långt samtal i våras visat att det som man på högre stolar pratar högt om också visar sig på planen. Han har stått för en framåtlutad fotboll, han har gett flera ungdomar chansen och har dessutom gjort det utan att skicka andra lokala klubbar i graven som vissa sydliga antagonister kan göra utan att ens känna ett uns av skam. Om man är 12,13,14 år gammal flicka och spelar i HIF måste man just nu känna att HIF är möjligheternas klubb och sådant är viktigt för HIF:s flick och damsatsning som är på frammarsch. Cred.

  • I’ve seen this one…

Det var som det brukar vara för HIF i den här serien idag. Jag hann knappt betala inträdet innan HIF hade gjort 1-0 och sedan var det mer eller mindre defilering fram till slutsignal. I första halvlek kom Röstånga knappt över halvplan och HIF hade mycket boll. I andra halvlek var man fortsatt överlägsna även om man hade kunnat be om högre tempo både på boll och rörelse samt bättre beslut i sista tredjedelen men sett över 90 minuter var det en bra insats.

  • On another level…

Det finns ett par spelare i HIF som helt enkelt är för bra och egentligen skulle spela ett par divisioner högre upp. En av dessa är Sanna Nilsson. Enormt fin teknik, kvicka fötter och är ett ständigt hot för motståndarna. Tyvärr fick hon kliva av efter en smäll i första halvlek och visst gjorde Donna Kurbogaj det också bra när hon kom in i Nilssons ställe men det märktes även tydligt hur stor impact Sanna Nilsson har på HIF:s offensiv när det kommer till tempo och oförutsägbarhet.

  • At the top…

Med all respekt för Mia Westerblad så blir det en helt annan fart i spelet framåt när man spelar med Johanna Fäldtman på topp istället. Hon drar isär och hotar ofta motståndarnas backlinje på ett helt annat sätt med sin löpningar som antingen ger möjligheter för sig själv eller någon annan som får mer yta. Gjorde bara ett mål idag för det var faktiskt bara otur att hon inte gjorde hattrick.

In the mix…

Rosanna Johansson brukar i normala fall spela högerback men fick idag en roll högre upp i banan som ytter. Hon är förvisso ingen speedkula som Sanna Nilsson men det behöver hon heller inte vara då det är hennes spelintilligens som imponerar. Fina öppnande passningar samt ett lugn och en teknik som gör att hon ofta kan ta sig ur små ytor. När hon mot slutet flyttades ner som högerback försvann inte heller den offensiva ådran, vilket är signifikativt för en bra, modern ytterback.

Solid to the core…

Har i både podd och i artikelform uttryckt beröm för Josefine Wiksell. Det säger mycket om en mittback när laget har så pass mycket boll på offensiv planhalva att ändå ha så pass stor impact på spelet som Wiksell. Står nästan alltid rätt, enormt spelskicklig, inte rädd för att rycka fram i offensiva räder och slå den rätta längre bollen längs marken till medspelare längre upp. Hon har en stor del i att HIF har gått så pass bra detta året som man har gjort.

Stöd oss på Patreon så vi kan fortsätta vår bevakning av världens finaste förening!

 

 

 

 

 

 

Föregående inlägg Damerna kan säkra avancemanget
Nästa inlägg Träningsrapport inför Falkenberg: ”Mycket offensivt ansvar på talangen”

Kommentera

%d bloggare gillar detta: