Saknar lidelsen…

Robert Laul ger sin syn på HIF:s eventuella intresse av Tony G och precis som de flesta andra så frågar sig Laul vad HIF ser i Gustavsson. Personligen tror jag fortfarande att Åge är HIF:s förstaval och eventuellt hölls det samtal mellan parterna under vistelsen i GBG då?  Men HIF kan ha lärt sig av tidigare erfarenheter och håller förhoppningsvis ögonen på mer än huvudspåret.

*****

3-0 borta mot ÖIS, motivation slår klass brukar man säga men jag börjar bli otroligt skeptisk till HIF:s chanser inför nästa år. Bestämmer sig Henke att sluta och Lantz fortsätter ha skadebekymmer så ser det inte bra ut. HIF har då ett lag som hör hemma i den allsvenska botten. Det krävs att man träffar rätt i tränarfrågan och sedan är det bara att inse att HIF behöver ungefär fem nya startspelare.

HIF anno 2010 enligt mig:

Hansson- Stoffe-Ekstrand-NY-NY- NY-Lantz-NY-May-Jönsson-NY ( Om man utgår från nuvarande spelsystem) och hur realistsikt är det egentligen att en klubb med HIF:s ekonomi lyckas värva fem nya spelare som går rakt in i 11:an?  Risken finns att vi på allvar blir ett bottenlag nästa år, större risk än på väldigt många år.

****

HIF saknar inte talangen i laget, man saknar lidelsen och passionen. Finns den idag? Var finns karaktärspelarna som visar upp en passion för klubben som behövs? Tittar man på AIK så finns där en rad spelare som bidrar med passion ( Bojan, Tjernström, Pavey mfl), begränsade fotbollsspelare, även om Bojan varit stundtals riktigt bra, men med den rätta passionen. Liksaå fanns det en mängd karaktärsspelare i Kalmar under fjolåret. Vem visar upp passion i dagens HIF? Lantz men sedan är det stopp…

****

Satt och såg toppmatchen i Serie A under gårdagskvällen och krislaget Milan hamnade i underläge omgående och spelet haltade betänkligt men något hände i paus och Milan kom ut som ett nytt lag och vann. Jag fastnade för en tv-bild som producenten lyckades fånga i slutet av första halvlek när Milan hade det tungt. En närbild av storbacken Nesta som vunnit allt men med en vilja av järn, närbilden visar en Nesta som ser så fruktansvärt besviken och ledsen ut och tårarna verkar inte långt borta för en av världens bästa backar. Det kallas lidelse, man såg på honom hur plågad han var och besvikelsen var enorm. Chansen att det var Nesta som väckte Milan under halvtidsvilan är ganska stor. När ser man samma lidelse i HIF och när gjorde man det senast?

****

Bli först med att kommentera

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte att publiceras.


*