“På kort tid blev han den främste som anlänt från vulkanön”

Han var målskytten som skulle hjälpa oss ta steget tillbaka till fotbollens finrum. Och som ha gjorde det. Skyttekung, i Superettan, och utsedd till Årets HIFare 2018. Det är kanske inte konstigt att Andri Rúnar Bjarnason fått en speciell plats i supportrarnas hjärtan…

Redan 1983 dök en 25-årig islänning, vid namn Albert Gudmundsson, upp på Olympia. På den tiden låg HIF i division 2 och slogs med giganter som Grimsås, Myresjö och Karlskrona om en anständig tabellplacering. Gudmundsson, som alternerade både på backplats och mittfält, spelade i 15, av lagets 22 matcher, det året och noterades för ett mål.

Det skulle dock dröja drygt 15 år innan HIF åter blev intressant för isländska fotbollsspelare. Året var 1998 när Åge Hareide valde att plocka hit två spelare från ön i norr. Jakob Már Jónharðsson och Hilmar Björnsson skrev på för klubben och spelarna förväntades bli nyckelspelare i jakten på att åter erövra ett Allsvenskt guld till Di Röe det året. Det gick sådär…

Istället så skulle det bli ett fd ungdomsproffs, i Arsenal, som blev den förste islänning att vinna HIF-supportrarnas hjärta – Olafur Ingur Skulason. Skulason, som hämtades från Brentford, noterades för 37 matcher under sina två säsonger i klubben. En korsbandsskada satte stopp för fler men Skula är förevig ihågkommen för sitt krigarhjärta och förmåga att alltid gå 100% in i närkamperna.

Mittfältaren Gudjon Petur Lydsson var en av sex nya spelarna som kom till HIF under sommarens transferfönster 2011. Conny Karlsson ville inte lämna något till slumpen utan ha en så stark trupp som möjligt för att säkra guldet. För Lydssons, som var tänkt som Rasmus Jönssons ersättare, del innebar det dock att HIF-äventyret tog slut efter fyra matcher och han återvände hem till Valur

Guldet, från 2011, skulle försvaras och i frysboxen, hos Belgiska Lokeren, hittade Jesper Jansson vad som skulle komma att bli en anfallslegend i Helsingborg. Den då 23-åriga Alfred Finnbogason stannade bara i sex månader men hann sätta ett starkt intryck bland klubbens supportrar. Med 12 mål, på 17 matcher, var det en självklarhet att HIF ville behålla anfallaren. I samband med att lånet löpte ut vaskade klubben fram de 4 miljoner som Lokeren ville ha för islänningen. Bakom ryggen förhandlade dock Belgarna även med Holländska Heerenveen och resten är historia…

Efter Finnbogason så har har ordet ”kvalitet” smugit sig in i samma mening som ”HIF värvar isländskt”. Både Arnor Smarason och Victor Palsson gjorde ett starkt intryck under sin tid i klubben. Vi minns Smarasons spektakulära mål och Palsson som hårdför slitvarg, i stil med Skula, på mittfältet. Att båda spelarna, av ekonomiska skäl, ”tvingades bort” var ytterst tråkigt men baserat på den ekonomiska situation som klubben befann sig i 2015.

Inför 2018 kom så uppgifterna om att HIF hade siktet inställt på en ny islänning. Det handlade om den 26-årige Andri Rúnar Bjarnason som precis vunnit den isländska skytteligan med sina 19 mål för Grindavik. Bjarnason hade imponerat stort och noterades för den spelare som ”gjort flest mål på en säsong”. Det 19:e och sista målet gjorde han dessutom i den 88:e minuten, i Grindaviks sista match för säsongen.

Anfallaren presenterades i samband med HIFs avslutningsmatch, mot Öster, och hann, under försäsongen, både imponera stort i cupspelet och landslagsdebutera för Island. Han gick mållös i premiären men visade, med sitt hattrick, mot Frej att han skulle bli en enorm tillgång för HIF i jakten på en Allsvensk plats. Och som han levererade!

Med sina 18 mål, på trettio matcher, blev han inte bara den främste HIF-målskytten utan han vann även skytteligatiteln i Superettan. Det blev landslagsdebut, Allsvenskt avancemang och under hösten så utsågs Bjarnason, mycket välförtjänt, till Årets HIFare 2018. Hur innevarande säsong slutar kan vi bara sia om. En skadefylld vår har “bara” inneburit åtta matcher för vår anfallare men med ett målsnitt på nästan 50% vet vi ju vilken betydelse som nummer 99 har för vårt HIF!

Nu går resan vidare söderut till Bundesliga3-klubben Kaiserslautern där han får nöjet att ge sig på ett snarlik uppdrag som i HIF dvs försöka ta tillbaka en fd storklubb till de stora scenerna. I Helsingborg kommer han dock alltid vara ihågkommen som “anfallaren som sköt upp oss i finrummet”. Den främste som anlänt från vulkanön…

Lycka till Andri!

Bli först med att kommentera

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte att publiceras.


*