HIF:s första bortapoäng efter 1-1 i mot AFC Eskilstuna när HIF-fostrade Gustav Jarl kvitterade sent. Släkten är värst!

HIF var i skarpt läge inför sexpoängsmatchen mot AFC på konstgräset i Eskilstuna. Skadeläget var bekymmersamt med Alexander Farnerud, Kundai Benyu, Pär Hansson och Andreas Granqvist på skadelistan, och poängskörden hade varit mager i flera omgångar. Därför var det extremt viktigt att få med sig ett positivt resultat hem från Eskilstuna. Hedersamma förluster räknas inte.

Minst en och helst tre poäng kändes nödvändigt i den här matchen. Det skulle ge lite lugn, arbetsro och minskad stress, plus ett ökat självförtroende inför den lika viktiga hemmamatchen mot Falkenberg nästa lördag som också är en sexpoängsmatch. HIF behöver vinna mot bottenkollegerna för att inte fastna i den nedre regionen av tabellen. Mottot att ta en match i taget är en sliten klyscha men samtidigt det enda rättesnöre man kan hålla sig till. Speciellt när skadorna i truppen avlöser varandra. Spelet hade ändå varit bra i långa perioder mot Kalmar och Djurgården, även om AIK-matchen inte var någon höjdare, så det fanns positiva erfarenheter att ta med sig till AFC-matchen. Markus Holgersson och Charlie Weberg hade samarbetat bra i Andreas Granqvists frånvaro, Andreas Landgren hade slitit hårt på Abubakaris position och Andri Bjarnason var hel och spelsugen. Max Svensson och Rasmus Jönsson hade varit rörliga, ettriga och jobbat hårt, Moro har mycket fotboll i sig men har tyvärr vägt lätt mot fysiskt starkare motståndare, precis som Adam Eriksson. Men för att tänka positivt så visste alla hur otroligt viktigt det skulle vara med tre pinnar mot AFC, vilket borde innebära att alla plockade fram sin optimala förmåga och lite till.

I AFC finns det några spelare från nordvästra Skåne. Den förre BOIS-spelaren som nu tillhör Malmö FF, Adi Nalic har gjort succé i Eskilstuna, precis som de HIF-fostrade spelarna Jesper Björkman och Gustav Jarl.

HIF tvingades ställa upp med en nykomponerad startelva igen, p g a skador, privata skäl och en avstängning. Kalle Joelsson stog i mål, och i fyrbackslinjen spelade Markus Holgersson högerback, Charlie Weberg och Fredrik Liverstam som gjorde sin första allsvenska match för HIF sen 2010 mittbackar, och Adam Eriksson vänsterback, defensiva mittfältare var Andreas Landgren och Johan Persson och framåt spelade Mamudu Moro, Rasmus Jönsson och Max Svensson, med Andri Bjarnason på topp. Nya spelare i truppen var Carl Thulin och Mattias Almeida som hämtats hem från utlåning, och U 19-spelarna Adham El-Youssef och Filip Sjöberg.

Matchen inleddes med öppet spel åt bägge hållen. På de första fem minuterna kunde vi räkna in två målchanser var för de bägge lagen. Moro som var pigg från start kom loss i straffområdet men passade förbi övriga HIF:are till inspark, och Max Svensson och Bjarnason tråcklade sig igenom AFC-försvaret efter fem minuter, men kom inte till avslut. AFC hade ett par tunga skott mot HIF-målet. HIF fick en resultatlös dubbelhörna i nionde minuten.

Matchbilden svängde med anfall för bägge lagen. HIF hade dock svårt att hålla kvar bollen inom laget några längre stunder, plus att man var lite långt från sina motståndare i presspelet. Matchens farligaste målchans så långt kom i den 14:e minuten när AFC-anfallaren Samuel Nnamani nickade över från nära håll. I den 23:e minuten fick Andreas Landgren ett bra skottläge nära mål efter en HIF-hörna men sköt ett svagt skott som målvakten lätt kunde rädda.

Di röe hade för långt mellan lagdelarna och tvingades slå flera långbollar som hade svårt att nå mottagaren, och bolltempot var för lågt. Nu präglades matchen av slarvigt passningsspel i bägge lagen under en andefattig period där det inte hände någonting framåt. Efter en ganska sömnig andradel av första halvlek behövde HIF steppa upp i spelkvalite generellt, och framförallt i boll- och passningstempo och med mer spets framåt.

Andri Bjarnason jublar med lagkamrater efter 0-1 
Foto: Anders Forngren / BILDBYRÅN /

De första fem minuterna av andra halvlek började som den första hade slutat. Kadir Hodzic i AFC knorrade en frispark strax över HIF-målet i 51:a minuten, men i anfallet efter fick Bjarnason en frispark strax utanför straffområdet, som han snyggt placerade in ledningsmålet till 1-0 för HIF på. Ett befriande mål som fick alla HIF-are att andas ut.

I 58:e minuten fick Johan Persson ett gult kort efter en kapning. HIF spelade aningen bättre efter målet och försökte att lyfta upp spelet och skapa längre anfall. I 64:e minuten var Max Svensson på väg att bli helt ren med målvakten efter en rusch från eget straffområde, men fick bollen för långt ifrån sig i avslutningsfasen. I 66:e minuten ersattes Johan Persson av Carl Thulin som gick in som högerback, och då fick Markus Holgersson ta ett steg upp på det defensiva mittfältet. Nu jämnades spelet ut och AFC gjorde vad man kunde för att behålla tryck på HIF:s planhalva, men HIF-försvaret hade hållit ställningarna bra hela matchen och Liverstam gjorde en klart godkänd återkomst i allsvenskan från start.

I 79:e minuten dök Kalle Joelsson på en lös boll som han missade helt, men han hade änglavakt då ingen AFC-spelare nådde fram att stöta in bollen i mål. Tendensen var att HIF backade hem vilket inte brukar vara en bra taktik.  Mycket riktigt kom också kvitteringen i 86:e minuten när HIF-fostrade Gustav Jarl nickade in 1-1 på ett vänsterinlägg. Man säger som sagt att släkten är värst. Direkt efter målet ersattes Max Svensson av David Boysen. I 92:a minuten var HIF nära att skapa en bra målchans efter en hörna och i anfallet efter täckte HIF-försvaret ett skott på mål från AFC. Direkt efter fick AFC en hörna som landade på Markus Holgersson som fick undan bollen.

Det var surt att tappa segern efter ett sent kvitteringsmål men nu har vi räknat in årets första bortapoäng efter 1-1 mot AFC i Eskilstuna.

Kommentera

%d bloggare gillar detta: