En genomlysning är en självklarhet efter ett misslyckande…

211003 Helsingborgs Rasmus Jönsson deppar under fotbollsmatchen i Superettan mellan Helsingborg och GIF Sundsvall den 3 oktober 2021 i Helsingborg. Foto: Avdo Bilkanovic / BILDBYRÅN / COP 115 / AB0069

Om någon vecka kan vi lägga den sportsliga delen av 2022 till handlingarna. Vi kan konstatera att återkomsten, till den högsta serien, inte alls blev en värdig sådan för en klubb av HIFs mått. Men samtidigt som man kommer att börja förbereda sig för spel i Superettan så pågår en kanske, om än viktigare, resa vid sidan om planen. Den resa som ska avgöra om den sportsliga, och organisatoriska, kravbilden rimmar med den femårsplan som klubben plockat fram. Med andra ord så är där nog många i klubben som får se sig själv i spegeln och fundera på om deras agerande rimmar med de roller som nu håller på att kokas ner.

Med 17 poäng av 90 möjliga så är där nog få som menar att återkomsten, till högsta serien, blev av det positiva slaget. Ändå var vi nog många, inkl sportchefen Andreas Granqvist, som var fullt övertygad om att den trupp man klev in i 2022 med var fullt tillräcklig för att kunna stabilisera sin plats i Allsvenskan. HIF var tillbaka, om än något år för tidigt, men baserat på den erfarenhet, och de nyförvärv som plockats in, så fanns här goda förutsättningar för att Jörgen Lennartsson skulle leverera det som alla förväntade sig. Och få kan nog påstå att verktygen inte fanns där. Åtminstone innan man satte sig på planet till Spanien och ett väntande träningsläger.

“- Blir vi fjortonde och stannar kvar efter kval är det en framgång. Skillnaden mellan succé och fiasko är liten. Det är en klapp på huvudet eller en spark i röven!” Anders Lindegaard inför årets säsong

I truppen finns rutin i form av Lindegaard, Jönsson, Landgren. Utropstecken som Loeper, Joelsson, van den Hurk och nyförvärv som Almadjed, Ali och Suljic. Där och då är nog de flesta rätt nöjda med den kortlek som Granen blandat och lagt fram på bordet. Merparten av truppen har fått en säsong, i Superettan, på sig att bygga en grund. Nu har man dessutom kryddat den med en del intressanta namn. Vad kan liksom gå fel? Men veckan i Spanien får oanade konsekvenser och istället för att man kommer hem från värmen med sammansvetsad trupp, och en behaglig känsla, så har skadelistan utökats och Granen inser att han kommer sova allt sämre fram till sommarfönstret. Den spikade truppen har drabbats av långtidsskador på två nyckelspelare då både Brandur Hendriksson och Wilhelm Loeper gått sönder. En tillfällig lösning finner man i Albert Ejupi och Armin Gigovic där den sistnämnda hela tiden varit tänkt att “krydda” truppen när han, tillfälligt, vänder hem från Ryssland.

Seriespelet rullar igång och för HIFs del innebär det den sämsta Allsvenska inledningen  sedan 1968 och efter den svaga inledningen börjar Granen redan tala om längtan efter sommarfönstret och möjligheten att stärka truppen. Med andra ord så konstaterar vår sportchef, redan där och då, att den nuvarande truppen inte har kvaliteten att nå det utstakade målet. Något som blir allt mer tydligt ju längre säsongen fortlöper. Oron sprider sig i truppen och prestationerna blir allt svajigare. I media uttrycker några av dem att några av insatserna är det sämsta de upplevt på en fotbollsplan och när Värnamo förnedrat hemmalaget, på Olympia, är Lennartssons tid i HIF över.

“- Vi tycker att vi har en trupp som ska ligga högre upp, utan att det ska vändas mot att vi har dåliga tränare.” Joel Sandborg efter att Jörgen Lennartsson tvingats avgå

Klubbikonerna Mattias Lindström, och Alvaro Santos, kliver in som en tillfällig lösning för att räddas vad som räddas kan av säsongen. Rätt omgående står det dock klart att klubben ställer sig bakom lösningen och gör den permanent. Ur supportersynpunkt ett smart drag då väldigt få tränare skulle kunna komma undan med en ev degradering men med tanke på de båda herrarnas bakgrund så har man inte mycket att förlora. De har HIF i blodet och oavsett utgång så kommer de alltid ha en stor plats i HIF-supportrarnas hjärta. Till sin hjälp får de, mer eller mindre, helt andra förutsättningar än Lennartsson. Åtminstone truppmässigt då omklädningsrummet vimlar av nya ansikte. Faltsetas, Rogne, Rejnhold, Fumaca och Khalili är bara några av de som checkar in på Olympia medan en del andra går motsatt väg. På pappret har HIF en oerhört stark trupp och på läktaren ser man det som en omöjlighet att dessa nyförvärv inte kommer spela byxorna av bottenkonkurrenter som Värnamo, Varberg, Degerfors och Sundsvall. Med facit i hand så är det egentligen bara norrlänningarna som man lyckas skaka om och även om spelet ser mer lovande ut under hösten så kvarstår faktumet. HIF får ännu en gång starta om sin resa i Superettan

En elitklubb är inte bättre än den senaste säsongen och även om klubben gör mycket rätt vid sidan av planen så kvarstår faktumet att den sportsliga sidan inte riktigt hänger med i samma fart. På kontoret har klubbdirektören, Joel Sandborg, strategiskt byggt upp den elva som han vill jobba med. Medvetet har man, kanske inte alltid på de mest imponerande sättet, rensat i garderoben och förstärkt klubben på viktiga poster. Ekonomin har stabiliserats och damsektionen har utvecklats med framgång. Man har ett brett sponsorsamarbete och även klivit ner från de något höga hästarna och inlett fruktsamma samarbete med de mindre klubbarna i- och omkring staden. På ungdomssidan har man tagit tillvara på den kompetens som såväl Hans Eklund som Micke Dahlberg besitter och från Hittarp plockar man in den förre HIFaren, Fredrik Elgström, som har en intressant bakgrund vad avser jobbet med att förvalta medlemskapet och skapa publikdrivande arrangemang. Här är man tydlig med kravbild och förväntningar och samtliga medarbetare vet vad som krävs av dem i deras olika roller.

Klubben har även jobbat fram en femårsplan där man konkretiserar var man skall vara om fem år och hur man tar sig dit. Efter ett misslyckande så är det fullt naturligt att man genomlyser organisationen för att gå till botten med vilka delar av föreningen som har uppfyllt de förväntningar, i förhållande till planen, som man har och samtidigt konstatera vilka delar som inte gjort det. I HIFs fall kan man nog vara rätt övertygad om att den sportsliga elitsatsningen inte gjort det. Och bryter man nu ner det ännu mer så kan det komma att bli rätt tydligt med var bristerna finns. Är det i spelartruppen? Är det på tränarsidan? Är det på det övergripande planet som det inte har fungerat dvs samspelet mellan styrelse och klubbdirektör. Eller mellan klubbdirektör och sportchef? Har den sportsligt ansvarige, i detta fallet Anderas Granqvist, fått tillräckligt tydliga direktiv, och ekonomiska ramar, att kunna hålla sig till den femårsplan som man gemensamt stakat ut?

“…jag kommer inte vara någon bromskloss om styrelsen, eller Joel, tycker att det krävs en förändring. Då kommer jag inte stå i vägen” Andreas Granqvist efter uttåget från Allsvenskan

Som ni ser så är det väldigt många frågor och därför välkomnar man en genomlysning av sportåret 2022. I slutändan behöver det kanske inte handla om att man hänger, eller pekar ut någon, specifik person utan enbart konstaterar, och konkretiserar, hur tränarrollen, eller sportchefsrollen, skall se ut framöver. Inte minst för att kunna rätta till de misstag som begåtts under innevarande säsong. Med andra ord så kan de behovet som HIF hade, på de olika rollerna, inför 2022 se annorlunda ut inför 2023 baserat på att man kanske redan tappat ett av de fem åren i planen.

Oavsett vad utfallet blir så finns det dock ingen anledning att ifrågasätta varken HIF-hjärta eller engagemang hos samtliga inblandade. De finns nog få människor, utanför HIFs organisation, som brinner så mycket för klubben som de som nu granskas. Och oavsett utfall måste man ibland bara inse att hur stort HIF-hjärta, och engagemang, man än har så innebär det inte, per automatik, att man är rätt person för ett jobb eller att man har lösningarna på det problem som uppstått. Och det är här som styrelsen och den femårsplanen som plockats fram spelare en oerhört viktig roll. En framgångsrik ledares främsta styrka är att omge sig med personer som tillsammans skapar det bästa laget för att ta en klubb, eller ett företag, från punkt A till punkt B. Och någonstans är kanske rannsakan, efter 2022, viktigare än någonsin för att HIF skall kunna nå målsättningen att vara ett stabilt Allsvenskt lag om fem år.

Over and out

Källa avseende citaten: Helsingborgs Dagblad

 

Bli först med att kommentera

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte att publiceras.


*