Foto: Bjarki Tordarson

Gelfe IF – Helsingborgs IF

1-2 (1-1)

Publik: 5223

Strömvallen, Gävle

Det var många frågor som snurrade när Helsingborg skulle ta sig an Gefle. Var vinsten i Cupen tillräckligt för att vända den senaste tidens mediokra resultat? Hur skulle laget klara sig utan Accam? Skulle laget göra en bra första halvlek på gud vet hur läng? Skulle man börja hitta rätt med passningarna igen? Skulle man ta chansen att hänga med i guldracet?

Det har varit en vecka som började med en tung förlust i Mjällby och genast var chansen till ett miniläger något som kunde svetsa ihop gruppen igen. Matchen i Svenska Cupen mot Härnösand gav nog inte jättemånga svar för Roar med tanke på klasskillnaden mellan lagen. Förhoppningsvis förde det med sig känslan av att man kan vinna igen även om det är en del kvar till kvalitén på spelet är där igen. Gefle borta är en tuff match och många har fått lämna minst en poäng kvar på Strömvallen när de åkt hem. Likt matcher mot Syrianska så gäller det att göra jobbet och inte falla in i deras spel. Med andra ord inte göra det man gjorde mot Mjällby.

Hanstveit
Hanstveit gick in och spelade mittback med Peter Larsson.

Startelvan såg spännande ut. Ingen Atta, som skadade sig mot Mjällby, Accam avstängd efter sin utvisning och Boateng stod utanför truppen. Loret Sadiku på mitten vilket gav Hanstveit och Larsson som mittbackspar. Att Loret gick in på mitten är väl ingen större skräll däremot lyfter jag lite mer på ögonbrynet åt petningen av Boateng.

Stödet från de tillresta supportrarna var gott från början och läktarmatchen var tidigt avgjord.

Efter att ha stoppat ett anfall i första minuten så var det en trevande matchinledning och Emil Krafth hade första skottet på mål för Helsingborg. Ett tungt skott men målvakten hade inga problem med att plocka den. Det såg bra ut till en början, pressen var hög och Gefle kom inte speciellt långt. Å andra sidan skapade inte Helsingborg mycket framåt heller men det fanns tendenser.
Så kom den där kallduschen som man borde vant sig vid. I den 18e minunten fick Gefle en hörna som Orlov nådde högst på och kunde nicka in 1-0 bakom Pär Hansson som kom lite på mellanhand.

Det blev en liten väckarklocka för HIF som kom upp högre i banan och tog tag i spelet lite mer. Dock var det, som vanligt den senaste tiden, massvis av felpass i början av matchen.

Samone Falkman
Smárason kvitterade.
Foto: Samone Falkman

Smárason hade en chans att kvittera i 23e minuten när Lindström slog ett inlägg som islänningen dock nickade över. Men matchen gick ner i intensitet, det var mycket spel på mittfältet. Det dröjde till den 33e minuten innan Smárason fick revanschera sig för sin förra nickmiss. Även denna gång var det Lindström som stod för inlägget och nicken i marken gick in bakom Gefle-målvakten.

Efter målet tog HIF över än mer men det var det där lilla sista som fattades. Den avgörande passningen kom inte eller kom inte till rätt adress. Trots att Helsingborg hade två tredjedelar av bollinnehavet så skapade man inte så mycket med det. Det var en halvlek som kännetecknades av kamp. Dels mellan lagen och dels för HIFs del med att få spelet att stämma. Något mer rörelse i dagens match men som sagt, det räcker inte med att röra sig om inte bollarna går fram till rätt spelare. Försvaret var tämligen öppet och det säkra försvar man kunde lita på förr har varit saknat länge nu.

Foto: Bjarki Tordarson
Simovic hade det tungt.
Foto: Bjarki Tordarson

Det var tungt för Simovic och jag unnar honom lite flyt i tillvaron, kanske skulle han varit med i matchen mot Härnösand för att få lite självförtroende. Sadiku däremot, som spelade på mitten för dagen, gjorde en bra första halvlek. Han slet och kämpade och gjorde mycket rätt.

Roar såg samlad ut i halvtid men sa sig vara ganska nöjd med halvleken även om han ville att de skulle ställa fler frågor i Gefles straffområde. Han valde att inte göra några byten i halvtid.

I början av andra snurrade Orlov upp Krafth och kunde slå ett inlägg som gick rakt genom straffområdet, som tur var fanns ingen Gefle spelare där som nådde bollen.

Passningsspelet på mitten tog lite fart i början på andra men fortfarande var det när det kom till de avgörande lägena och den sista passningen skulle slås som det brast. Men det gav Helsingborg lite tid och första tio minuterna av andra halvlek så betydligt ljusare ut.

I 60e minuten slog Khalili ett inläg från höger och det såg ut att bli en enkel räddning för Geflemålvakten men bollen gled ur händerna och när han försökte fånga den igen stötte han in den själv i kamp med Simovic. Simovic fick målet enligt speakern men nog var det självmål. I vilket fall som helst var det skönt att bollen äntligen studsade HIFs väg igen.

Det ledde till en period med bättre spel för Helsingborgs del och Smárason försökte sig på en cykelspark men tyvärr gick den både högt och snett. Det märktes att lite av stressen släppte och de kunde lugnt och metodiskt arbeta sig fram. det kändes som att man arbetade för laget mer än att försöka göra allt på egen hand.

Foto: Bjarki Tordarson
Sadiku gjorde det bra på mitten.
Foto: Bjarki Tordarson

Med tio minuter kvar att spela så jobbade sig Gefle in i matchen, de kom upp mer i banan och hade några inspel i straffområdet men inget som var riktigt farligt. Hanstveit och Larsson jobbade bra ihop. Farligast blev blev en frispark Pär Hansson, via en nicktouch, enkelt kunde rädda.

Men att Gefle gick framåt öppnade det bakåt och i den 83e minuten löpte Linström upp med bollen till kortlinjen och slog den snett inåt bakåt till straffområdet där Gashi kom löpande och klippte till men målvakten sträckte ut och kunde rädda.

Med tre minuter kvar byttes Robin Simovic, som haft en tuff match, ut mot Álvaro Santos. Två minuter senare byttes Imad Khalili, som haft en betydligt roligare match ihop med Smárason, ut mot Daniel Nordmark.

det blev en bjudning av Gefle-målvakten som avgjorde matchen och i och med det kunde Helsingborg komma in i det spel vi är vana vid att se. Passningar som går rätt inom laget och en hög press som trycker ner motståndarna mot deras mål. Sett till första halvlek var 1-1 rättvist, även sett över hela matchen var det rättvist även om det borde varit minst ett Helsingborgs mål till. Det syntes efter slutsignalen hur glada hela truppen var över den här segern. Det var inte som mot Härnösand där man skulle vinna, detta var en seger som verkligen kan ses som en värdemätare. Det är en bit kvar till det spel vi är vana vid och till en match med en bra första halvlek. Men HIF är på väg tillbaka.

Resultat: 1-2 (1-1) 

Mål: Smárason, Simovic (självmål)

Gula kort: Krafth

Startelvan: Pär Hansson – Emil Krafth, Peter Larsson, Erlend Hanstveit, Christoffer Andersson – Mattias Lindström, Ardian Gashi, Loret Sadiku, Imad Khalili (89) – Arnór Smárason, Robin Simovic (86)

Avbytare: Daniel Andersson, Álvaro Santos (86), Rasmus Lindgren, Daniel Nordmark (89), Gustav Jarl, David Svensson.

Björn Velander BBL

2 thoughts on “En bjudning gav seger i Gävle”

  1. Nä, många frågor blev inte Gefle ställda inför utan mer Roar som får fortsätta plita på svarsformuläret i samband med nästa träning och sina egna frågor om den mest optimala uppställningen…
    Visst är Gefle som alltid svårspelade men med det massiva bollinnehav HIF hade igår kunde man begärt mer utav laget. Men till syvende & sista var vinsten det viktiga både för att hänga på MFF samt öka på självförtroendet!
    Trots Imad gjorde det bra på kanten har han i Peking utvecklats mer till en släpande anfallsroll, så helst ser man honom spela där. Och märkligt då att när Accam missar 2-3 (?) matcher att Roar inte slänger in Boateng och testar honom där eller på Smarasons position?

  2. Såg inte matchen men jublar över de 3 nödvändiga poängen! Tycker också att Svab är rätt på det i sin krönika idag när han understryker vikten av att inte plottra med laget som jag tycker Roar gjort för mycket. Såg dessutom Bedoyas insats mot PSG igår och där förstår man hur viktig han var för HIF och att därtill lägga Mays skada så har laget drabbats av 2 ytterst kompetenta förluster. Hansveit är ju gamma mittback så kanske ska man satsa på Sadiku nu på mittfältet? Viktigt att platsen får en permanent första lösning. Sedan är det ju klart att Simovics bristande erfarenhet behöver alternativ i anfallet. MFF imponerar dock!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *