Reflektion – IFK Norrköping (b)

Årets första allsvenska match och årets första reflektion. Det kunde varit en roligare början på säsongen.

Det började taffligt och framför allt på ytterkanterna av försvaret. Men det var å andra sidan ingen direkt fart på varken mittfält eller anfall heller för den delen. En premiär är alltid en premiär sägs det. En dålig ursäkt för en förlust säger jag. Vad har vi en fem månader lång försäsong för? För att vara förbereda så klart…

***

Nu ska jag inte såga HIF alltför mycket. Det var ett mycket taggat IFK Norrköping idag, och det syntes att de gjorde allt för att få sin premiär till att bli en fest för den frusna skaran som sökt sig till Nya Parken. Norrköping var aggressivare, piggare och framför allt mer sugna på att spela boll.

***

En räddad boll på mållinjen, en stolpträff och en ribbträff. Norrköping var på de tre misslyckade(?) försöken närmare ett mål än vad HIF var på hela matchen.

***

Loret Sadiku var HIF’s bäste man idag. Han gjorde debut i allsvenskan, men såg ut som han hade styrt försvar i tjugo år. Han till och med styrde Atta många gånger och främst när HIF hade möjlighet att trycka på, då visade Sadiku oanad pondus genom att se till att Atta stannade kvar i anfallsspel. Jag är oerhört imponerad av det jag sett Sadiku nu på tre matcher.

***

Övriga nyförvärv då? Ja, Atta har jag redan nämnt. En stabil back som kommer bli bättre och mer viktigare ju längre säsongen lider. Ett mycket bra förvärv.

Uronen? Fick alldeles för lite speltid för att visa något. Men jag anser att han borde startat istället för Baffo. En vänsterback med en vänsterfot är alltid bättre än en ovan mittback på samma position.

Nordmark? Fick inte lika mycket uträttat som i Supercupfinalen. Dock en spelare som gör mycket arbete i skymundan och har mer att komma med framöver.

Finnbogason? Fick inte riktigt grepp om han. Det fanns tendenser att han skulle blixtra till. Men lika fort som de upptäcktes, så försvann allt genom ett juniormisstag, eller att han kom ur position.

***

Jag tyckte Pär Hansson var den mest aktive HIF’aren idag. Och det är inget gott betyg till resten av laget.

***

Nåja. I en serie där alla tycks kunna slå alla, så får man ju ta en förlust för vad det är; Ett steg närmare en vinst…

Nästa match, Elfsborg hemma, då förväntar jag mig att HIF spelar lika bra som det var dåligt idag.

 

 

 

 

3 thoughts on “Reflektion – IFK Norrköping (b)

  1. Fick intrycket att Conny glömt ställa väckarklockan före matchen. Det tog ju en halvtimma innan HIF kom in i matchen. Sedan var det som om Skalmans mat- och sovklocka ringde flera gånger. Bedrövligt var ordet. Men tack och lov återstår det ju några matcher. Ganska många till och med.

  2. Ingen ko på isen trots förlusten men det såg i ärlighetens namn inte bra ut. All heder åt jannes IFK, de spelade fin fotboll, bra inställning och ständigt farliga. HIF saknade inställning, inga leenden och rätt tafatt och stillastående. Mycket långbollar som förlorades. Jag ville se mer rörelse, löpningar som skulle gett alternativ och mer djup hos anfallsduon där Sörum tyvärr känns iskall. Han skapar väldigt lite själv och ser trög och osäker ut. Finnbogason löpte en del men det var som om Sörum och han tog ut varandra? Ett tidigare byte med Sundin hade jag velat se. Jo, det tog verkligen 36 minuter innan HIF började vara med i matchen och då handlade oftast om Rachid eller May och det känns oroveckande för jag tyckte det såg likadant ut mot AIK. Loret var mycket bra men mittbacksparet missade alltför ofta i nickduellerna i eget straffområde som föregicks av att Baffo eller Chrisse blev överspelade. Så det återstår en hel del för att få igång den HIF-maskin som vi såg förra säsongen: Mer press, mer löpningar och håll bollen på marken!

  3. Kanske uppresan på söndag & den där hotellvistelsen blev mer av en lat-weekend än en arbetshelg för spelarna??

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *