| Allt Om HIF |

Reflektion – GIF Sundsvall (b)

HIF vinner med knappa 1-0 borta mot GIF Sundsvall. Målskytt, en efterlängtad sådan; Thomas Sörum. En seger är en seger, men för den sakens skull, knappast godkänt.

Efter dagens match var jag tvungen att sansa mig lite och få lite perspektiv på matchen innan jag skriver ner vad jag tyckte om den och om dagens HIF. Men även om jag väntat till dryga timmen efter slutsignal, så finns fortfarande känslan kvar, känslan som gör att man inte kan njuta av tre poäng.

För handen på hjärtat och avsett vad Conny eller P-O än kommer att säga efter denna matchen. Nu har det gått en fjärdedel av årets säsong, och nu kan man inte längre bortförklara HIF’s rent ut sagt urusla spel genom att hävda att säsongen precis börjat. Inte ens jag, som har ett bra tålamod med det mesta, kan tycka att vi ska ge grabbarna lite tid. Tid har de haft och de har utnyttjat den väldigt dåligt.

Vad är det som hänt?

Förra året och året dessförinnan så flöt spelet som ett rinnande vatten. Nu finns det inte tillstymmelse till något eget spel. Det ser hafsigt och ängsligt ut mest hela tiden.

***

Dagens match kan, trots segern, bara sammanfattas som usel. Inget mer.

***

Men om jag ska lyfta något som trots allt är positivt, så nämner jag Loret Sadiku. Han har än så länge haft den högsta lägstanivån i årets HIF och knappast gjort en sämre match än en med betyget godkänt. Det är följsamt och stabilt. Den bästa värvningen på länge, trots att han blev värvad som mittfältare och inte back.

Det säger kanske något om årets “värvningar”?

***

För att vara någorlunda konstruktiv i min kritik, utan att bara häva ur mig en massa skit då.
Den vägvinnande taktiken är förbrukat och sönderläst nu. Även om man har en bra spelidé så måste man vara så pass flexibel att man kan förändra och förbättra. HIF är inget Barcelona som kan spela sin egen fotboll match efter match utan att behöva ändra något för att vinna. HIF är en svensk klubb med spelaromsättning konstant. Och med nya spelare är det inte alltid som det fungerar med att införliva dessa i taktiken. Det är inte bara spelaregenskaper som kan vara svårt att forma om, det kan handla om den mentala och individens mentala sidor också. Och något eller något påverkar truppen för tillfället och det är möjligtvis så att de som är involverade inte ser det på samma vis som andra som ser det utifrån.

***

HIF har nu spelat åtta matcher, och gjort sju mål. Men för att göra mål behöver du fler spelare än bara anfallare. Mittfält och försvar är lika viktigt i målfabrikationer. Så vi behöver ju inte vara någon Einstein för att räkna ut att “skulden” för måltorkan är inte enbart Sörum, Finnbogason, Sundin eller Santos fel.

***

En seger idag och för första gången på två år är jag inte övertygad om att HIF vinner nästa match. För första gången på två år är jag inte ens övertygad om att dagens seger blir någon tändning till nästa match. För första gången på två år har jag insett att HIF inte är oövervinnerliga.

 

4 comments

  1. Så Du tycker precis som jag och förmodligen många med mig att det är dags att tala om för Conny att han har gjort sitt. Man måste våga för att vinna! Kontinuitet är bra när man har framgång. Förändring måste ske vid motgång.

  2. Jag håller med dig, Fredrik, i vad du skriver och särskilt din syn på hur HIF uppträder på planen när det gäller eget spel för där ser det inte alls bra ut. Jag har ju skrivit om detta i olika inlägg och varit kritisk mot deras långbollande och att man undviker spela genom May och naturligtvis måste man lägga ansvaret för detta på Conny/P-O. Jag saknar också glädje hos spelarna, de utstrålar ingen sådan utan mer sammanbitet och stressat. Vart har glädjen från de tidigare säsongerna tagit vägen, den sköna stämningen? Jag ser inte att HIF är sönderläst utan mer att Conny verkar ha ändrat delar av spelidén, tyvärr inte till det bättre. Igår fortsatte det dåliga spelet och få var de tillfällen då vårt anfall pressade Sundsvall och då menar jag hela vår anfallande sida, inte bara forwards. Glädjande dock att se Santos. Med Gashi bort undrar jag hur Conny tänker lösa den luckan. Alternativen är inte självklara. Kanske Sadiku? Men då förlorar vi den bäste försvararen så här långt, han har varit undernbar att skåda!

  3. Fast in med Santos och testa med 4-3-3 är väl att våga? Jag tror inte felet bara är att finna hos tränartrojkan utan så många nya spelare gör att den tro på laget som fanns där i fjor inte kommer med automatik om än att många av de s.k. “inofficiella” ledarna på plan fortsatt är med – det har försäsongen verkligen visat och jag tror att alla förändringar i backlinjen gör att det lugnet samt tron på sitt eget spel som fanns i fjor inte är där i år (än får vi hoppas) och därför lyfter man långa bollar, i kombination med förstås dålig rörelse som gör att de i backlinjen har några vettiga passningsalternativ!

    Om Atta är frisk så lär Lorent flytta upp ett steg men då Conny inte väljer att ändra för mycket på ett vinnande (obesgrat mer) lag så tror jag mycket väl det kan bli Nordmark/Bergholtz. Även om det varit härligt ifall Rasmus Lindgren eller William Kvist kommer in och fyller upp Rasmus Jönssons skor perfekt, på samma sätt som Rasmus gjorde den halvtimma som lirades av derbyt i fjor…

  4. Matchcoachning är en sak, att ändra på spelsättet (grunderna) en annan.

    Poängen som jag var ute efter var att det efter 8 omgångar har visat sig att det sättet att spela som det görs just nu, fungerar väldigt dåligt.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

%d bloggare gillar detta: