Fler mål – mindre nervpress, tack

Sex omgångar, obesegrade och serieledare. Säsongen har onekligen börjat bra för HIF, trots att maskineriet stundtals hackat rejält. Anfallsspelet, som ju var så framgångsrikt i slutet av förra säsongen, har inte kommit igång på samma sätt. Varken Alexander Gerndt eller Erik Sundin är i närheten av den form de visade i höstas, trots att Alexander lyckades göra säsongens andra allsvenska mål mot Häcken.

Ju längre som går desto närmare kommer givetvis laget en förlust. Ingen förväntar sig väl, även om många hoppas, att HIF ska gå genom serien obesegrade. Mot Häcken var det faktiskt nära och även mötet med Örebro kunde ha slutat illa, med lite otur.

I det här läget kan man inte låta bli att känna viss skadeglädje när tippade konkurrenterna, som MFF och Elfsborg tappar poäng och förlorar. Malmös hemmaförlust mot Göteborg måste ha svidit rejält, i synnerhet som ”Änglarna” inledde säsongen riktigt uselt.

Men det primära är förstås att vårt lag presterar och börjar få ordning på ALLA lagdelarna.

Årets nyutnämnde lagkapten, Pär Hansson, har verkligen varit ett föredöme i år. Stabil, lugn och fantastiskt reaktionssnabb har han räddat laget i flera matcher. Det har ju räckt i alla matcher utom en att göra ett mål framåt för att fixa minst en och i flera fall två poäng. Undantaget var i Göteborg där laget gjorden suverän insats och fixade två mål, som gav seger.

Dessvärre innebär det dock onödiga psykiska påfrestningar för både publik och folket på bänken om laget ska hålla oss på sträckbänken ända tills domaren blåser av!

Vi är ganska många här som tycker att det är slöseri med resurser att Alexander Gerndt ska ta alla hörnor, frisparkar och inkast. In med honom i boxen i de lägena – det finns flera duktiga skyttar laget, vilket inte minst Christoffer visade senast. Mattias har väl också snart skjutit in sig?

Frågan är sedan om man inte skulle prova att låta Rasmus och Erik gå på topp med Gerndt snäppet bakom? Han kan både spela fram och komma i lägen därifrån!

Även om jag tycker att Johan Eiswohld klarade sig hyfsat bra mot Häcken så märktes det ganska tydligt att May Mahlangu saknades. Han har varit en av de bästa hittills i år, enligt min uppfattning.

När det gäller Ardian Gashi så är jag i chocktillstånd! Han jobbar lika hårt som förra året men har ännu inte fått se något gult kort. Vad har egentligen hänt? Det är förstås bara att gratulera.

Mot Gefle gäller det att få stopp på duon Jonas Lanto och Jakob Orlov. Tillsammans kan de ställa till en hel del oreda för vilket försvar som helst. Fast de har förstås inte ställts mot HIF:s betongmur än.

Det kan bli en härlig match i matchen.

2 thoughts on “Fler mål – mindre nervpress, tack

  1. Bra analys, Roland! Jag instämmer i vad du skriver och ser väl idag att Sundin tyvärr behöver återhämta sig för att komma upp i den form han har varit i så därför ett anfall med Gerndt o Rasmus, Rachid till vänster o Lindström till höger. Sedan att innermittfältarna tar djupledslöpningar när vi har kontroll på bollen. det är viktigt att de växlar sins emellan. Sist rörde sig Eiswold knappast offensivt, kanske en Thern hade haft mer offensiva ambitioner? Hansson har som du skriver varit makalöst bra och faran är väl med alla scouter på läktarna att han gör sig intressant för omvärlden? Skulle vara intressant att höra vad du tycker om Peter Larsson. Själv menar jag att han varit ganska bra men ibland agerat lite märkligt och att han inte har den spelkänsla jag menar att åtminstone en av mittbackarna behöver besitta.

  2. Hehe, det där med Gashi är onekligen märkligt – har Conny & Peo lyckats muta svenska domarkåren att vänta tills omgång 10 innan första varningen -:)
    Eller hemska tanke – har domarna börjat lära sig att fotboll är en sport där det tillåts fysisk kontakt mellan spelarna??

    Ang. Eishwold tror jag förklaringen till att han inte rörde sig mer än en korpdomare gör (dvs. runt i mittcirkeln) var att Gashi tog så många löpningar och någon måste ju då säkra upp på det inre mittfältet – sen tycker jag Rolands tankar om en anfallstrio låter spännande men den som ska ligga i en släpande roll är Rasmus som har den mest känslig foten vad gäller små vrickningar & instick samt bäst spelsinne av trion Gerndt, Sudden & Rasmus…

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *