I AOH:s nya tema “Thörn och talangerna” får du som läsare en möjlighet att träffa talangerna i träningsrapporterna och U21 matcherna lite närmre. Vilka är de egentligen? Hur hamnade de här? Och var befinner sig drömmarna? Först ut: Lucas Larsen.  

Han får syn på mig vid dörren och hälsar artigt. Han sätter sig ner vid bordsänden och efter en kortare diskussion om det nuförtiden förträffliga vädret känner han sig redo för mitt frågebatteri.

18-årige Lucas Larsen dök för första gången upp i mina Träningsrapporter i Januari. Nästan direkt såg han spännande ut. Bra på huvudet, fina fötter och rörlig. Under försäsongen var han ofta uppe och tränade med A-laget, något som blev mer sporadiskt under våren men under sommaren har träningarna med A-laget återigen blivit fler.

Många träningar med A-laget just nu, hur känns fotbollslivet nu för stunden?

“- Det känns bra, Det är något jag har jobbat för länge. Det är nånstans det man siktar på hela tiden som juniorspelare och ungdomsspelare att komma upp och träna med A-laget. Att få lära sig, utvecklas och bli en bättre spelare och människa, att gå framåt. Så det känns skönt.”.

Hur lärorikt är det att träna med A-laget?

” – Det är väldigt lärorikt. Om man jämför med första passet och passet här idag så är det stor skillnad tycker jag. Både i hur man beter sig och tips och tricks från Jörgen, Mattias och alla runt om så det känns bra.”

Under våren kunde AOH berätta att Larsens vän från U-19, Adam Kaied getts ett A-avtal efter en vår av många visiter uppe hos A-laget. Men några sådana diskussioner i Lucas fall finns enligt honom själv inte:

” – Nä… Jag tar det som det kommer. Det är inget jag tänker på ens. Jag bara kör mitt, sen när det kommer på tal och blir aktuellt så får vi se det då. Men det är inget jag tänker på”

Har du någon kontakt med Granqvist?

” – Vi är ju lagkamrater och det är en sak innanför linjen. Utanför linjen så har han väl snackat med mig någon gång och gett mig tips som en vanlig lagkamrat. Sen utöver det med kontraktsfrågan och det… Det håller vi väl privat för oss och tar det som det kommer” Svarar Lucas hemlighetsfullt.

Jag blir dock fundersam över hur Andreas Granqvist är i sin roll som lagkamrat, utifrån ett ungdomsperspektiv.

“- Han är näst intill exceptionell. Han har ju sina år i ryggen och han vet vad han säger och gör. Det finns inte mycket att klaga på. Man märker percis som alla säger en stor skillnad när han är på planen och inte är det. Jag tror HIF vill ha honom på planen i 100 år till om det skulle vara så, för han gör en så stor skillnad. Som lagkamrat är man väldigt tacksam när han är på planen och hjälper laget, Man känner sig trygg.”

Att Lucas Larsen skulle hamna i HIF:s akademi var inte alls självklart. Istället blev det ett par stopp på vägen innan han är där han är idag:

” – Från början kommer jag från Trelleborg, spelade i hemmabyn i ett lag som hette Skegrie BK, Sen blev det ganska snabbt Malmö FF när jag var 7-8 år. Sen spelade jag där igenom ungdomsåren tills jag var 14. Vi hade ett väldigt framgångsrikt lag men sen gick vi skilda vägar. Sen gick jag då till Helsingborg och har varit där tills nu.”

Han är själv tydlig med att det har funnits ett par farthinder på vägen.

” – Många motgångar på vägen, många stora skador. Bland annat bröt jag foten när jag var 17 och fick en spricka i foten därefter så jag har haft många motgångar. Det har varit en tuff resa och ingen dans på rosor, så det har varit lärorikt och tufft men bra”

Kan du se någon fördel i att behövt gå igenom sådana saker?

“- Ja. Från början var jag lite skeptisk och tänkte “Shit, varför händer det här mig?” Men nu i efterhand när man har tagit sig igenom det så har man blivit starkare psykiskt, man ser motgångar på ett helt annat sätt och man tar emot dem på ett annat sätt och man växer framför allt som människa”.

Familjen Larsen är en fotbollsfamilj. Pappan har spelat i MFF:s Ungdomsled och Brorsan Linus spelar också i HIF:s pojklag. Lucas har själv även en historik i MFF:s ungdomsled. Så hur är det nu… Var ligger supporterskapet egenligen?

“- Det är HIF faktiskt”, Svarar Lucas med ett leende.

” – Man är ju supporter till där man spelar såklart. Sen håller man ju ett lite extra öga på de kompisarna man har kvar i Malmö och nån kompis i deras A-lag också. Man kollar ju lite och supportar dem också för vänskapen. Men HIF är det primära supporterskapet.”

Lucas Larsen är kontinuerligt med och spelar i HIF:s U21-lag. Där imponerar han ständigt på mig. Sällan några misstag och har ett väldigt moget spelsätt. Men det finns också något annat som imponerar på mig: Hur flexibel han är.

Jag har sett dig spela högerback, mittback och innermitt… Du känns väldigt mångfasetterad, men var på planen trivs du egentligen bäst?

” – Som mittback”, Svarar Lucas kort och självklart

” – Det är där jag känner att jag hör hemma och kan se hela planen framför mig, kan ta tag i taktpinnen i matchen och styra spelet rent verbalt och driva igång laget. Så det är där jag känner mig hemma”.

Men det är också där det är mest konkurrens?

” – Exakt. Det är där det är mest konkurrens men jag kommer ge det en ärlig chans, alltid göra mitt bästa och ta det därifrån”

Finns det någon bakomliggande träning som gjort att du är såpass mångfasetterad spelmässigt?

” – Jag har tränat väldigt mycket själv utanför i HIF och i Malmö.”

Helt plötsligt märker jag hur hans blick flackar väck från både mig och bordet där vi sitter. Han blir eftertänksam:

” – Jag och min Pappa har lagt väldigt mycket tid tillsammans utanför plan, i det tysta. Det är jag väldigt tacksam för. Det tror jag har gett resultat också, att träna på sina svagheter, att ha någon som är ärlig mot dig och inte bara få beröm hela tiden.”.

Den spontana känslan är att Lucas är en av de ungdomar som utvecklas mest just nu. Något som blir tydligare och tydligare för varje U-21 match som jag ser. Under Måndagen hade han Halmstads etablerade anfallare Sadat Karim att tampas med. Något som Lucas klarade mer eller mindre felfritt.

Mitt intryck är att du är en av de ungdomsspelarna som har utvecklats mest på våren, håller du med mig och vad är det som ligger bakom den utvecklingen?

” – Jag håller med. Det känns bättre för varje dag. Vad som ligger bakom är väl: Ödmjukhet, att jobba hårt, köra för lagets bästa och driva sin utveckling hela tiden som HIF:s akademi har lärt mig sedan dagen jag kom hit, att det är det viktigaste”

Mikael Dahlberg kom in som ny akademichef under vintern. Märker du som ungdomsspelare någon skillnad från förut?

” – Ja, jag tycker faktiskt det finns en skillnad. Jonas [Ohlander] var väldigt duktig också, all cred till honom, Han var väldigt duktig på att ta hand om sina spelare, många spelare som har tagit klivet upp till A-laget under honom, det ser man ju rent facitmässigt. Micke tycker jag har kommit med en bra energi, en tydlig plan och en tydlig vision om vad han vill och vad inte vill, ger ständigt feedback oavsett om jag tränar med A-laget, om jag tränar med U19 eller vad det än är. Man får lite mer feedback nu upplever det jag som. Ett mycket bra första intryck.”

När jag lämnade Olympia för några veckor sedan efter att ha spenderat en dryg halvtimme med samme Dahlberg för en poddintervju var den överhängande känslan att Mikael Dahlberg även lägger mycket fokus på människan på sidan av planen. En observation som Lucas håller med om:

” – Ja, 100%. Han kan komma direkt efter en träning och fråga hur det känns och hur jag mår. Det är något man uppskattar som spelare, att få en liten avcheckning av någon som bryr sig om dig och får en liten positiv boost. Det tror jag alla andra uppskattar. Sådana små detaljer.”

Finns det någon press att spela i en akademi som är såpass väletablerad?

” – Nja… Press… Vi spelar ju i en elitförening så det finns ju alltid en press både utifrån och inifrån mig själv att utvecklas. Men nä, det tycker jag inte. Den största pressen kommer från mig själv, min skalle och mitt egna driv. Det är väl den största pressen som finns anser jag” Svarar Lucas moget

 Har du några Förebilder?

” – Jag har alltid haft Paolo Maldini som förebild, ända sedan jag var liten. Det är lite samma också… Han har spelat ytterback någon gång och någon gång mittback. Så jag ser upp till honom väldigt mycket” Svarar 18-åringen och spricker upp i ett leende.

Och Till sist… Vad är målet?

” – Spela i Liverpool. Det har alltid varit det. Det är väl mitt största, största mål. Men mitt kortsiktiga mål är att göra tävlingsdebut i HIF. Att komma in och göra det så bra som möjligt med varje minut jag får och att ge så mycket bra saker till laget som möjligt.”

Mycket har hänt sedan den där första träningsrapporten i Januari som Lucas Larsen var med i. Och känslan är att det i Lucas Larsens fall nog kommer hända mycket mer…

 

Foto: Bjarki Tordarson Föregående inlägg HIFare i EM: Uronen från start när Finland förlorade
Nästa inlägg Träningsrapport 17/6: “Presspel och återerövring”

2 reaktioner på ”Thörn och talangerna: Lucas Larsen “Det har varit en tuff resa”

Kommentera

%d bloggare gillar detta: