När jag var liten fick jag höra av en något luttrad dagisfröken att om man gräver tillräckligt långt ner i Sandlådan så når man till slut Kina. Det är därför ett rent mirakel att Kinesiska myndigheter ännu inte kontaktat sina Svenska motsvarigheter och ställt frågan om varför i allsin dar 11 rödblåa män med Huvudtränare just nu befinner sig illegalt på Kinesiskt territorium utan visum eller uppehållstillstånd. Insatsen igår var ett haveri, ett förolyckande och totalt misslyckande. Haverikommisionens uttalande är ännu inte publicerat då någon svart låda fortfarande inte hittats på Vångavallen men vi behöver å andra sidan inte någon sådan. Jörgen Lennartssons svar behöver jag heller inte lyssna på. För jag har hört det förut och i ärlighetens namn är jag rätt trött på långa utläggningar och svammel som om det hade transkriberats ner ändå hade blivit längre än ett Kompendium från just Statens Haverikommision. Dessutom såg vi alla varför vi förlorade. Anledningen stavas till inställning. Någonstans är det också det som smärtar absolut mest. Att HIF inte har inställningen som krävs för att vinna en match i Superettan. Det är inte acceptabelt för en Storklubb som HIF.

 

Om hela ansvaret för gårdagens förlust kan läggas på Jörgen Lennartsson? Trams. Någonstans måste det vara spelarnas ansvar att kunna visa en vilja och glöd som är tillräcklig för att vinna matchen. Med tanke på skickligheten på truppen måste det dessutom någonstans finnas en kollektiv kravställning som är tillräckligt hög för att vinna matcher som den igår oavsett om Jörgen Lennartsson har en hands-on eller hands-off approach som tränare. MEN: Man måste se gårdagens match i ett större perspektiv och i ett längre led. För Jörgen Lennartssons taktiska oförmåga och obestämdhet visar sig gång efter annan. Inställningen är sin sak. Men att Jörgen Lennartsson match efter match taktiskt provar sig fram när vi nu har nått Augusti är ett enormt misslyckande. En stor anledning till att HIF inte får upp fart poängmässigt är att man måste misslyckas för att lyckas i nästa match. Man måste spela 0-1 Hemma mot Öster för att inse att Max Svensson ska spela som Forward. Man behöver ett EM-uppehåll som ingen annat lag i Superettan får för att inse att man behöver ha Två anfallare. Nu behövde vi Trelleborg borta för att inse att man behöver hitta alternativa lösningar till Loepers inläggsfot och Van Den Hurks huvudspel. Samtidigt drar lagen som vet hur de ska spela ifrån.

Det är faktiskt inte heller första gången den här säsongen som den här typen av Titanic-prestationer sker. Norrby, Öster och Värnamo är bara tre exempel. Ska vi dessutom vara helt ärliga mot både oss själva och varandra är det bara ett fåtal matcher som HIF har tagit poäng och man dessutom varit nöjd över hur det har sett ut spelmässigt. Mot Akropolis, Gais, Eskilstuna har man visserligen vunnit men spelet i dessa matcher har varit långtifrån godkänt. Det är heller inga fotbollsmässiga giganter som jag nämner. Matchen igår är inte bara Jörgen Lennartssons ansvar men säsongens resultat är däremot det. Och det är inte godkänt.

 

Igår var dagen som vi gick från att Förvänta oss att HIF går upp i år till att vi numera får hoppas att vi gör det. Det är inte heller acceptabelt. En del kanske till och med vill säga att det är ren katastrof. Med tanke på truppen som HIF har är det inte rimligt att vi sitter här i Augusti och köper hartassar och samlar fyrklöver. Istället ska man förvänta sig mer både poängmässigt och spelmässigt. Om det är kört? Självklart inte. Men från och med nu coachar Jörgen Lennartsson för att hålla sin tjänst vid liv och till viss del också sin tränarkarriär. Den desperationen kan antingen stjälpa eller hjälpa HIF. Du kan dock glömma att han coachar för att sätta något hållbart allsvenskt projekt som Andreas Granqvist och han tillsammans med en Tibetansk Sherpa visionerade ihop under en visit till Himalaya årskiftet 2020-2021. Just nu är allt förlagt till hoppet och inte någon strategi eller vision. Om Jörgen Lennartsson misslyckas med att vända säsongen och få upp ånga nog för att ändå gå upp bör han bli avskedad. Som HIF-supporter ska du inte acceptera hur det har sett ut den här säsongen. Du ska inte acceptera att Andreas Granqvist i December efter denna säsongens slut säger att det hela handlar om Långsiktighet och stabilitet. Granqvist satte själv standarden för säsongen när han ville behålla Anthony Van Den Hurk och Max Svensson. HIF skulle upp direkt. Lennartsson har hittils inte levt upp till den standarden. Varken spel eller poängmässigt. Då bör också konsekvenserna bli därefter.

 

HIF:are är olyckligt förälskade. Det är lätt att bli frustrerad och förbannad. Att i nattens mörker fråga sig “Varför?” istället för att med bestämdhet säga: “Därför!”. Men denna klubb är större än spelarna som var på planen igår. Jag har endast missat en enda träning sedan säsongen inleddes i Januari. Jag har stått i snöfall, regnfall och en och annan gång sol också. Jag har sett Casper Widell smälla in Marco Van Basten-Volleys. Jag har sett Leo Jansson ta andan ur mig med sin spänst. Jag har sett Lucas Larsen stångas med Noel Mbo. Jag har sett Daniel Bergman fjäderlätt springa med bollen medan de andra står som fastfrusna. Det finns en Morgondag i HIF. Den Morgondagen ser ljus ut oavsett vad folk säger. Oavsett om HIF stannar kvar i Superettan eller går upp så ser jag med tilltro till framtiden. Tror du mig inte? Kom och se dem du också.

Stöd oss på Patreon så vi kan fortsätta vår täta bevakning av världens finaste förening!

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Föregående inlägg Thörn: Spelarbetyg efter TFF-HIF “Kan faktiskt inte minnas att han lyckades med något”
Nästa inlägg Träningsrapport 1/8: “Ett par fina kombinationer”

Kommentera

%d bloggare gillar detta: