HIF spelade 1-1 mot Örgryte. Det här tar jag med mig.
- Clueless…
HIF är så långt ifrån där man bör vara i Omgång 29. I ärlighetens namn är det få prestationer idag som faller ur ramen, vilket gör det än mer tydligt att det är just spelidén och det taktiska som är det som man i omgång efter omgång faller på. Man utnyttjar sällan de områden där man bör vara suveräna sin motståndare, i intensiteten, tekniken och spelskickligheten. Detta utnyttjar man med ett aggressivt presspel, att vinna bollen högt och ha ett högt bolltempo. Istället blir det långsamt, avslaget, utan fantasi och extremt förutsägbart. Det måste man våga kritisera och ifrågasätta efter 29 omgångar, försäsong och Svenska cupen.
- This little light of mine…
Dennis Olssons utveckling under hösten skojar du inte bort. Idag var han utan tvekan HIF:s bästa spelare med sina fina teknik, vilja att vinna tillbaka bollen och offensiva sinnesnärvaro. Efter en vår som var stökig för Olsson med skador, sjukdomar och lite speltid har han nu kommit igång ordentligt. Det känns bra i magen inför kommande säsong där HIF har massor av spelare med potential och sparkapital på en rad spelare.
- Fear.
Jag kan fortsatt inte förstå ledarstabens rädsla mot ett högt presspel. Detta eftersom man allt som oftast gör mål på omställningar, då borde ju det finnas en stor angelägenhet att vinna boll på motståndarnas planhalva och sedan ställa om med fart. Istället väntar man lugnt på att motståndaren får etablera anfall och kanske göra ett misstag. Det leder till ett långsamt spel och stora möjligheter för motståndarlaget att samla sig och försvara sig som ett kollektiv. Just i det momentet har HIF stora problem att bryta ner sin motståndare.
- Anchor Rancor…
Ingen i mittfältstriangeln underpresterade särskilt. Brandur Hendriksson stod för flera fina passningar, Adam Kaied blixtrade till ibland och Benjamin Acquah är en trollgubbe. Dock är det väldigt tydligt att man saknar ett ankare som kan stå för det defensiva när man har så pass många offensiva vapen på samma gång. Det blir helt enkelt för mycket av det goda. Det var också även väldigt tydligt att det ibland räckte med en pass så hade ÖIS skurit sig igenom två lagdelar. Man letar fortfarande en svart katt i mörkret när det kommer till spelsätt och det taktiska. Med en omgång kvar av säsongen. Inte godkänt.
- The sacking scenario…
Jörgen Lennartssons framtid i Helsingborgs IF måste på allvar vara under luppen oavsett om säsongen slutar med kval eller inte. Resultaten har uteblivit, spelet havererar kraftigt och är inte uppfriskande, publiken sviker, ungdomars utveckling har under stora delar av säsongen fått stå tillbaka i ledarstabens jakt på resultat, trots att parollen har varit långisktighet. Från Andreas Granqvist och styrelsehåll hoppas jag på två faktorer som har lyst med sin frånvaro i HIF under flera år. Tydlighet och handlingskraft. För med sina fotbollsögon måste ju de se det vi alla andra ser. Är den här nya kulturen av bakåtlutat, defensivt och ängsligt HIF det man som supporter kan förvänta sig? Sitter Jörgen Lennartsson kvar inför nästa år oavsett scenario X,Y eller Z? I min bok är det extremt tydligt att Jörgen Lennartsson varken passar in i HIF-modellen som förespråkar ett offensivt spel eller har levt upp till de förväntningar som finns utifrån. På punkt efter punkt har han misslyckats. Då måste han få gå.
Stöd oss på Patreon så vi kan fortsätta vår bevakning av världens finaste förening!
Lämna ett svar