HIF:s Damlag vann med 3-1 mot Landskrona Bois igår. Det här tar jag med mig: 

  • Frankly, Mr Shankly…

På grund av vädret var samtliga naturgräsplaner avstängda för all ”icke-elitverksamhet” under denna veckan och det är därför naturligtvis inget som HIF kan klandras för. Men hursom gör det lite ont i mig när ett representationslag i rött och blått, oavsett om det gäller damer eller herrar spelar på konstgräs. I ett större perspektiv är det för mig en fråga om princip och en hederskodex som säger att vi ska spela på det underlag som Gud avsett fotboll ska spelas på. Naturgräs.

  • Well… That was subpar…

Nä, HIF stod inte för någon godkänd insats igår. Man ska förvänta sig mer av det här laget och standarden bör helt enkelt vara högre. En stor anledning till varför man spelade dåligt låg i att man inte spelade på de kvalitéer där man är överlägsen sin motståndare nämligen o spelförståelsen, tempot och arbetsrytmen. Alltför ofta tappade man boll för att man rörde sig för lite och inte kuggade i varandra. Många vill ofta väldigt mycket och resultatet blir istället… Väldigt lite.

  • ”I’d focus on… Why didn’t they clear it?” – Roy Keane.

Jag har personligen aldrig haft mycket för den där målnollan då jag hellre fokuserar på spelet och det framtidsprojekt som är HIF:s damsatsning men det finns samtidigt en del i mig som efter igår kanaliserar Roy Keanes reaktion efter Thierry Henrys handboll mot Irland. Man ska förvänta sig mer av ett Helsingborgskt försvar än det man stod för igår på den hörna som föranledde Landskronas mål. Det var helt enkelt för vekt. Man måste vara tightare på sin motståndare än två meter och man måste framförallt kunna rensa bort bollen när målvakt Edman Falke först står för en jätteräddning.

  • Leave it all out there…

16-åringen Märta Löfling kom halvvägs in i första när Ebba Manglind åkte på en skada och gjorde det bra. Stundtals var hon den spelare som stod för flest offensiva initiativ i en annars haltande HIF-offensiv med sina genomskärare, även fast inte alla gick fram. Det är dock väldigt mycket ansvar att lägga över på en tjej som är 16 bast att vara HIF:s offensiva virtuos när detta ansvar kanske istället ska delas med betydligt fler och framför allt äldre spelare. Hon sprang väldigt mycket och såg kanske lite trött i andra halvlek men överlag en god insats.

  • Baby steps…

Som vanligt tar 19-åringen Rebecka Winroth steg för steg för varje minut hon får. Fick chansen som vänsterytter igår och löper väldigt mycket, vågar utmana sin motståndare och visar dessutom lite jävlar anamma. Det har skett stor utveckling i hennes fysiska spel då hon numera inte är rädd för att gå in i närkamper utan snarare går in i dem av egen vilja och gör det jobbigt för sin ytterback. Ska bli spännande att se hur långt hon kan gå.

  • Put me in, Gaffer!

Jag vet inte hur många gånger jag har skrivit det den här säsongen men det händer något när Maya Waltersson är inne på planen och så även igår när hon kom in mot slutet. Hennes speed innebär ett ständigt hot offensivt och ger HIF ett snabbare och giftigare anfallsspel. Med all respekt för Mia Westerblad, som förvisso är tung och teknisk, men spelet stannar alltför upp och blir trögt med henne som uppspelspunkt när HIF istället har sin största fördel i sin spelförståelse och förmåga att spela med ett högt bolltempo. Om man nu tvunget vill ha Westerblad på plan så sätt henne då i en nummer 10-roll där hon kommer till sin rätta med sin förmåga att fördela boll.

Stöd oss på Patreon så vi kan fortsätta vår bevakning av världens finaste förening!

 

Föregående inlägg Helgen har börjat bra…
Nästa inlägg Träningsrapport inför HIF-Sundsvall ”18-åringen får fortsatt förtroende”

Kommentera

%d bloggare gillar detta: