“There she goes again… racing through my brain… pulsing through my vein… no one else can heal my pain”

Mycket kan sägas om den där textraden. Vissa har hävdat att den handlar om Heroin, andra har hävdat att den handlar om olycklig kärlek, eller så handlar “There she goes” av The La’s om något helt annat. För mig har den alltid varit signifikativt för mitt förhållande till HIF. Ständigt närvarande och ständig påtaglig smärta som gör sig påmind gång efter annan. Få lag har upplevt att saker går i samma spår så många gånger som HIF. Ekonomiska kriser, märkliga styrelsebeslut och absurda tränarutnämningar. Inte minst denna säsongen har HIF upplevt att illavarslande mönster går igen. Men igår på Olympia verkade som man äntligen fick profetiorna att ändra sig och helt plötsligt hamna i HIF:s favör. Dombeslut började helt plötsligt gå vägen, HIF:s låga försvar fick äntligen betalt för mödan istället för att springa minut efter minut i onödan då det slutändan ändå rullar in en boll eller två, Men framförallt fick HIF:s omställningsförsök äntligen, äntligen resultat, inte bara genom mål men också i form av poäng i en tabell lika tight som en sluten näve redo för en Corona-hälsning.

Men det var inte bara domsluten igår som fick oss att höja på ögonbrynen utan flera rödklädda stod för remarkabla insatser. Anders Randrup fick helt plötsligt för sig att det inte var sommar år 2020 utan EM-sommar 1992 och visade John Sivebæk-takter som högerback. Mix Diskerud av Nazareth var med sitt Messias-liknande hårsvall och huvudspel viktig i backlinjen. Jakob Voelkerling Persson skickade inte bara passningar med expressbud från sin Libero-roll utan hade även tid att skicka telegram till Adil Kizil uppe på läktaren att om man inte kontrakterar honom snart, kommer någon annan göra det. Visst, Rasmus Jönssons storhets-era kanske fortfarande är dödförklarad, den eran där han med sina långa ben och snabbhet verkade kunna förutse vart bollen skulle landa före en hel arena. Men den taniga sonen vars fotbollsbriljans föddes på Olympia bredvid en av Sveriges främsta anfallare genom alla tider, har själv inte valt att gravsätta sin fotbollskarriär riktigt än. Det ska han inte heller, eftersom han fortfarande har en roll som joker i Mellbergs Kortlek. En Kortlek som Olof Mellberg för övrigt ser alltmer bekväm ut med. Han kanske saknar sin Hjärter Kung i Andreas Granqvist, men kvar i kortleken finns fortfarande en hel del andra äss som Mellberg numera vet hur han ska lägga ut på spelbordet och omgång efter omgång får han också ut mer och mer av varje individ. Den stora frågan är bara numera vilka aktörer som ska gå vart på spelplanen. Till viss del är det som tidigare var problemet med detta lag, att man helt enkelt inte hade kommit riktigt underfund med hur man skulle ställa upp eftersom man anpassade uppställningarna efter aktörerna och inte aktörerna efter uppställningarna. Vid sådana tillfällen kunde man se Armin Gigovic virra omkring på kanten, man kunde se en Rasmus Jönsson vara helt ur slag och en match kunde man till och med se Anders Randrup vara med i ett avsnitt av “Lost – Fredrikskans Edition” när han fick spela som mittfältare. Men steg för steg och giv för giv av att låta spelsystemet vara viktigare än sina stjärnor har man kommit närmre. Till slut vann Mellberg också pokermatchen mot Jens Gustavsson. Inte för att han hade bättre kort på sin hand, utan för att han spelade dessa spelkort strategiskt bättre än sin motpart.

Martin Olsson har växt ut till en klippa i försvaret. Mot Sirius är han dock avstängd Foto: Johan Lilja

Men vinsten var också bitterljuv. Mot Sirius på Torsdag saknar Mellberg två av sina bästa spelkort. Martin Olsson och Anthony Van Den Hurk. Båda har visat sig viktiga i olika delar av planen. Men i Martin Olssons fall är tappet tyngre eftersom att han tveklöst har varit HIF:s bästa spelare hittills denna säsong. Många tänker säkert på hans briljans i huvudspelet i sin försvarslinje och lugnet han skapar med sin pondus och presens. Men det finns en offensiv sida hos Martin Olsson som man icke får förglömma. Idag fixade han en straff med sin offensiva löpning in i straffområdet, därefter skapade han chans på chans med sina fina inlägg. Därför kräver matchen mot Sirius ännu mer av Mellberg och att han hittar nya vägar till vinst, men inte genom att rucka alltför mycket på spelsystemet då detta spelsystem efter matchen igår måste anses som mer eller mindre fastställt. Dock framtvingar Martin Olssons avstängning en hel del tuffa tankar. Som om man helt raderar den libero-roll Jakob Voelkerling Persson haft för att istället flytta ner honom i backlinjen, eller om man försöker med en annan metod. Det positiva med gårdagens vinst är att man nu befinner sig med näsan ovanför vattenytan igen, man har slutat trampat vatten med oavgjorda resultat och med vinsten i bagaget kan man kanske snart ta sig upp på säker Allsvensk mark igen.

Min Twitter: AnthonyThrn

AOH drivs, i stor utsträckning, på ideéll basis. Vill du ge oss en applåd kan du swisha en slant till 0703890866. Tack!

 

 

Kommentera

%d bloggare gillar detta: