Hur många minns att senast HIF gästade Västerås åkte laget hem med en 4-0-seger i bagaget? (Det var en cupmatch den 1 mars 2015.) Om ni minns, hur många trodde att söndagens möte i Superettan skulle sluta på samma sätt? Jag gjorde det inte, vilket villigt ska erkännas. 

Känslan att få finnas på plats var nästan obeskrivlig eftersom det gått nästan två år sedan jag senast hade tillfälle att få se HIF från läktarplats. Att det skulle bli seger hade jag räknat med, men med tanke på hur förtvivlat svårt killarna haft för att göra mål tidigare under säsongen vågade jag som bäst hoppas på en seger med ett eller högst två mål.

Islossningen, med Anthony van den Hurks hat-tric, väckte förhoppningar om att laget ska ta sig till toppen när man kommer ikapp med antalet spelade matcher. Och det var även en härlig känsla när Rasmus Jönsson äntligen lyckades göra mål igen.

Men i all eufori måste jag erkänna att storsegern delvis måste tillskriva hemmalagets totala oförmåga att göra mål. I ärlighetens namn behöver det påpekas att VSK var mer ineffektiva än när HIF varit som sämst på att göra mål. Det var en fullständig gåta hur hemmaspelarna lyckades undvika att göra mål vid ett par tillfällen.

Möjligen hade de väl stor respekt för det synnerligen stabila HIF-försvaret? Så trots att de bjöds på några riktigt bra chanser förmådde de inte utnyttja dem.

Möjligen blev hemmapubliken även överraskade över hur Ravy Tsouka utvecklats sedan de såg honom i den grönvita tröjan. Även vi som förra året var djupt missnöjda med Tsouka  kan ju inte låta bli att imponeras över vilken försvarsjätte han blivit. 

Pratade lite med några västeråsare som just påpekade Tsoukas framsteg.

Även om det tog ett slag innan HIF gjorde första målet så fick jag positiva vibbar nästan redan från starten, men som alltid är man lite orolig så länge det ”bara” är ett måls ledning. När tvåan kom kändes det som att HIF fick lite retroaktiv utdelning på de chanser som missats tidigare under säsongen. Och när sedan Rasmus Jönsson placerade in 3-0 var matchen i princip avgjord.

En bekant till mig, som är VSK-supporter, messade visserligen i pausen att ”VSK vänder i andra halvlek och vinner med 6-3”, men det trodde han nog inte ens själv på.

Kompisen som jag hade sällskap med på matchen var övertygad om att siffrorna skulle springa iväg i andra halvlek.

Nu blev det ju 4-0 precis som i den där cupmatchen för drygt sex år sedan, och det är ett resultat som jag var fullt nöjd med. Jag hoppas verkligen att resultatet ska ge självförtroende som räcker till att ta tre poäng även i nästa omgång. Värnamo blir troligen en svårare motståndare än Västerås.

Vill du Bli Prenumerant på AOH? Klicka här!

Föregående inlägg Thörn: Helsingborg andas igen.
Nästa inlägg Henrik Larsson blir kvar i FC Barcelona.

Kommentera

%d bloggare gillar detta: