16 omgångar spelade och HIF har, sakta men säkert, tagit sig upp i toppskiktet av Superettan. Men det räcker inte. Åtminstone inte på sociala medier där man mest kan konstatera att vi har ett för dåligt lag för Allsvenskan…

Ökade, centrala, intäkter, mer sponsorpengar, mer publik och ökad försäljning! Där har ni skillnaden mellan spel i Superettan eller i Allsvenskan kommande säsong. En del av den kakan är givetvis även tänkt att använda till att förstärka en trupp vid ett ev avancemang. För är det verkligen någon som tror att HIF, redan idag, springer runt med en Allsvensk trupp? Självklart är det inte så. Även om grunden, och erfarenheten, finns där så förstår de allra flesta, inkl Andreas Granqvist, att laget, vid ett ev avancemang måste förstärkas med spetsspelare.

Efter 16 spelade omgångar så är HIF “i fatt” de matcher man tvingades senarelägga pga av vår sportchefs medverkan i EM-slutspelet. Då knorrades det rejält att det var onödigt då Granen ändå inte skulle spela och att HIF pga framskjutna matcher fick se sig själv rasa i tabellen. Jämfört med tabellställningen efter elva omgångar har också HIF nu spelat sina tre uppskjutna matcher och plockat arton poäng av 21 möjliga vilket även inneburit att HIF klättrat från tionde till andra plats. Dessutom innebar Granens EM-medverkan att HIF kunde inkassera ca 2 miljoner till klubbkassan. Lägg därtill försäljningen av Max Svensson så inser nog de flesta att klubben går mot ljusare tider på flera olika fronter. På onsdag kliver man dessutom in i cupen och min förhoppning är att man inte tar lika lätt på det som förra gången Eskilsminne stod för motståndet. Cupen är fortfarande en utmärkt möjlighet att ta sig bakvägen ut i Europa och det vore ju extremt synd att inte försöka ta den chansen

Men åter till truppbygget och vår nuvarande sits. Jag tror att det skall mycket till om inte HIF finns med som Topp 3 när säsongen avslutas. De må vara så att vi får kvala oss till en Allsvensk plats men jag tror ändå att vi får se Allsvensk fotboll, på Olympia, nästa säsong. Och med det säkerligen en del nya ansikte. Granen har själv uttryckt att tankarna redan finns på 2022 men att arbetet självklart försvåras av att man inte vet vilken serietillhörighet man besitter under 2022. Däremot tycker jag att man, under Granens ledning, börjat bygga förnuftigt. Inför säsongen handlade det inte om några spektakulära värvningar utan grunden fanns där i mångt och mycket. Bödvar Bödvarsson kom in för att täcka upp för Adam Eriksson och Vladislav Kreida lånades in (med option) för att han skulle kunna få blomma ut innan man tog beslut om ev köp. Att Wilhelm Loeper är Superettans kanske bästa värvning är nog hela Fotbollssverige överens om och från närområdet hämtade man Dennis Olsson som även han är ett framtidsnamn. Under sommaren har man bla valt att förlänga avtalet med Charlie Weberg och även förstärkt med Benjamin Acquah som, på sikt, kan visa sig bli en kassako för klubben. Rasmus Karjalainen kunde spelat EM för Finland med det satte en skada stopp för. Istället får han chansen att jobba upp formen, samt försöka hjälpa oss att ta klivet upp i Allsvenskan, under innevarande år. Skulle dessutom inte bli förvånad om han stannar om utfallet, för egen och klubbens del, blir det man hoppas på. Viktor Lundberg, med Allsvensk rutin, ställde sig vissa tveksamma till men hittills har han nästan gjort fler mål, i HIF, än vad han gjorde under sina två sista säsonger i Häcken. Från ungdomsleden har vi fått se Casper Widell och Adam Kaied blomma ut och bakom dem väntar Victor Göransson och Emil Hellman på att få visa att även de har framtiden för sig. Då skall vi inte heller glömma talangen från Österlen, Victor Blixt, som spås en lysande framtid och, redan nu, sägs skolas in som en potentiell “efterträdare” till Andreas Landgren på sikt…

190227 Helsingborgs Andreas Granqvist poserar för ett porträtt den 27 februari 2019 i Helsingborg.
Foto: Daniel Stiller / Bildbyrån / kod DS / 59321

 

På målvaktssidan har Anders Lindegaard steppat upp och nu noterats för ÅTTA nollor och när väl Kalle Joelsson klev in, mellan stolparna, höll även han nollan. Dessutom har vi skickat ut Nils Arvidsson, på lån, till Serie A och skulle han, mot förmodan, inte stanna i Italien så kommer vi ha en riktigt spännande målvaktsuppsättning inför 2022. Ja, jag vet att Kalle Joelsson sitter på ett utgående kontrakt men icke att förglömma att Alex Nilsson, även han, väntar i kulisserna…

Anthony van den Hurk behöver vi knappt nämna och skulle HIF ta klivet upp så är det nog bara en utlandsförsäljning som kan stoppa anfallaren från att spela Allsvenskt, med HIF, kommande säsong. Rasmus Jönsson har åter fått fart på maskineriet och verkar vara på väg tillbaka till den Rasmus som skämt bort oss med lysande insatser genom åren. Kan Assad Al Hamlawi bli kvitt sina småskador så har även han, inte minst under sin period i Allsvenskan, visat att han håller på en högra nivå än Superettan. Tsouka, JVP, Brandur – visst finns där att bygga på. Sen har vi alla de talanger som står på tillväxt och som ni kunnat möta i AOHs “Thörn och talangerna”. Jag skulle vilja påstå att vi är väl rustade för att ta klivet upp till Allsvenskan och vill inte alls haka på de diskussioner som förs i sociala medier om klassen på truppen.

Noel Mbo och Alhadji Gero är egentligen den enda som, förutom Joelsson, sitter på utgående kontrakt och man är väl inte helt fel på det om man påstår att de vinkar adjö när säsongen är färdigspelad. Sen fanns där ju egentligen ett avtal till som löper ut vid årskiftet – Andreas Granqvist! Men det har vår Sportchef redan sett till att hantera för att kunna lägga full fokus på sin roll. En roll som han, hittills, skött med “beröm godkänd”

Stöd oss på Patreon så vi kan fortsätta vår bevakning av världens finaste förening!

Föregående inlägg Max Svensson: “Holland kändes som ett klockrent val”
Nästa inlägg AOH – Podden #17 “Bland myter och trauman”

Kommentera

%d bloggare gillar detta: