En av våra Exil-HIFare, Sven Lundberg, är åter tillbaka med sina betraktelser. Denna gången var han, och sönerna, på plats under gårdagens bortamöte…

Inför dagens match mot Vasalunds IF på Skytteholms IP var förväntningarna enkla; HIF har förlorat varannan match och vunnit varannan match med 4-0 och hattrick av van der Hurk. Idag stod det seger på schemat enligt den logiken. Och seger blev det men knappast med det spelet som HIF har visat i sina tidigare 4-0-vinster. Första halvlek påminde mest om andra halvlek mot Trelleborg. Inga klara chanser, Vasalund tillläts rulla bort och deras högerback matade ständig farliga inlägg mot straffområdet.

Som HIF-are i exil är det alltid trevligt med de matcher man har möjlighet att fysiskt närvara på och även få träffa bekanta som man inte ser så ofta. HIF-familjen är tight och framförallt trogen. Skytteholms IP bestod idag av nästan uteslutande HIF-are och stundom blev det ett bra tryck på folket. 

När så andra halvlek väl kunde blåsas igång efter den för oss ovissa situationen för en Vasalundsspelare som bars ut på bår så var det ett pånyttfött HIF som spelade boll som aldrig förr. Ja, förutom Loeper då som enligt speakern hade blivit utbytt mot Widell. Den ruschen Lino gjorde för att hämta den rätta tröjan som låg kvar i omklädningsrummet hade stått sig väl i klass med de löpningar vi hade sett i första halvlek…

HIF kom upp i hög press, spelade runt bollen bra och belönades med ett mål i 54:e minuten. I några minuter till såg spelet bra ut men sedan började HIF backa hem mer och mer och som supporter satt man återigen på nålar. Precis som så många gånger förr så blir det viktigaste ögonblicket i matchens slutskede när fjärdedomaren förkunnar hur lång plåga man har kvar innan hjärtat åter kan få normal puls.

En seger är en seger är en seger och idag var den välförtjänt om än knappt. Spelschemat är åter i fas och vi har bara att hantera nuet utan att beräkna om och men utifrån restmatcher.

Dagen största ögonblick för äldsta sonen var ändå att han fick ta en selfie tillsammans med Granen, som glatt ställde upp.

Föregående inlägg Thörn: “Inte bäst. Inte heller enkelt.”
Nästa inlägg Allsvenskt intresse för HIFs skyttekung

Kommentera

%d bloggare gillar detta: