Skånes Stolthet har precis åkt ur Allsvenskan och måste nu börja bygga om. Med det faktum att styrelsen till mångt och mycket kommer bytas ut, finns här dessutom en utmärkt chans att verkligen bygga något nytt som är hållbart på längre sikt. I denna text tar jag inspiration från norska succéklubben Bodö/Glimt som gjort en otrolig resa med mycket små medel, som Oskar Månsson skriver om i sitt reportage i FotbollSthlm.

Bodö/Glimt är ett lag från norska Bodö, en liten kommun med endast 50 000 invånare som ligger norr om polcirkeln. För endast tre år sedan befann man sig i den norska andradivisionen, men det var också då som resan till toppen påbörjades på riktigt. Nuvarande tränaren Kjetil Knutsen tog över efter att ha varit assisterande till nuvarande sportchefen Åsmund Björkan i 2018, efter att Björkan tagit upp laget i högstadivisionen igen. Första året i Eliteserien blev man “bara” 11:a, men efter det har man skjutit upp som en kanon i tabellen. Säsongen 2019 kom man tvåa med 54 poäng på 30 matcher, och i år har man redan säkrat seriesegern med hela 78 (!) poäng på 29 omgångar så här långt, med sista matchen den 22 december mot Viking Stavanger på hemmaplan. Inte nog med att man endast tappat nio poäng så här långt, men med 100 (!) gjorda mål snittar man ungefär 3,4 gjorda mål per match. Det är alltså en fullständigt galen säsong man presterat i år, och det är resultatet av allt man gjort så bra de senaste åren.

Vad kan HIF dra för lärdomar av den otroliga resan som Bodö/Glimt gjort då? Det första är tilltron och satsningen på unga spelare. Det är just den som både gett bra resultat på planen, men också ett par storförsäljningar som konsekvent gett Glimt möjligheten att värva ännu bättre kvalité. Mathias Normann till Brighton för 14 miljoner, Hakon Evjen till AZ Alkmaar för 25 miljoner samt Jens Petter Hauge till AC Milan för 50 miljoner är tre exempel. Detta är en väg som HIF redan börjat vandra, med spelare som Armin Gigovic, Jakob Voelkerling Persson och Casper Widell. Det är positivt och se, och jag tror de flesta med rödblått hjärta gärna ser att man fortsätter på det spåret.

Det andra som Bodö/Glimt har gjort bra är rekryteringen. Man har på ett systematiskt sätt rekryterat utefter tränarens önskningar och klubbens DNA, vilket gör att man bara får in spelare som dels har bra potential för vidareförsäljning, men också är väl införstådda med riktningen som klubben går i och är beredda på att börja dra i samma riktning. Spelare som kommer lämna vid första anbud från andra klubbar är exempelvis inte värda att satsa på i nuläget. Här krävs en koherens genom alla led i klubben, så att alla jobbar åt samma håll med gemensamma målsättningar.

201122 Morten Konradsen of Bodø/Glimt celebrates after becoming Norwegian champions after the Eliteserien football match between Strømsgodset and Bodø/Glimt on November 22, 2020 in Drammen.
Photo: Vegard Wivestad Grøtt / BILDBYRÅN / kod VG / VG0078

Den tredje aspekten, som är kopplad till rekryteringen, är tålamod. Det är självklart att HIF ska ha hopp om att vinna varje match och hamna så högt upp i tabellen som möjligt, men man måste samtidigt hålla sig sansad och inte få panik om man exempelvis inte studsar tillbaka till Allsvenskan på första försöket. Jag ser hellre att man kommer tillbaka efter tre år, då med en stabil grund, än att man gör det direkt efter att ha panikvärvat ett gäng korttidslösningar, likt vad man gjorde i 2018 som kom att straffa sig i efterhand. Det blir helt enkelt för HIF att inse sin situation och börja jobba långsiktigt för att faktiskt kunna etablera sig i Allsvenskan igen, frigjorda från tanken om att “vi bara måste upp igen, och det illa kvickt”.

Den fjärde delen av Bodö/Glimts arbete som HIF verkligen hade behövt lära sig av är den mentala aspekten av fotboll. Jag tror HIF gjorde ett stort misstag när man gjorde sig av med sin idrottspsykolog för ett tag sedan, för den mentala biten är i min mening en överväldigande majoritet av det som krävs för att prestera i livet, inte minst inom idrott. Bodö/Glimt har sedan 2017 valt att samarbeta med en tidigare jägarpilot som idag jobbar med mental hälsa inom exempelvis militären. Grundfilosofin bakom hur man i den norska klubben vill arbeta är grundad på att spela helt utan rädsla, och det räcker att se en match för att verkligen förstå hur den attityden i princip personifieras av alla spelare i truppen. Det visades inte minst när man verkligen gick “toe-to-toe” med italienska giganten AC Milan i Europa League-kvalet tidigare i år. Om man jämför med HIF som i flera år mest sett ängsliga ut på planen, är det inte svårt att förstå hur stor skillnaden i mentalitet måste vara här. En rädsla för att misslyckas har aldrig i hela mänsklighetens historia hjälpt någon åstadkomma någonting, och det är dags för Helsingborgs IF att inse det och aktivt jobba för en annan kultur som istället premierar mod och glädje.

Kan man implementera dessa aspekter i nybyggnationen av Helsingborgs Idrottsförening och göra klubben till en förening som satsar på unga, rekryterar på ett smart och systematiskt sätt, har tålamod samt jobbar med en positiv mentalitet som främjar mod och glädje, så finns där ingen anledning att inte vara optimistisk inför framtiden.

AOH drivs, sedan 2009, på ideéll basis. Vill du ge oss en applåd kan du alltid swisha en slant till 0703890866. Tack!

Föregående inlägg Lagbygget inför 2021: Målvaktslegendaren förlänger sitt avtal
Nästa inlägg Carlius till Mjällby

Kommentera

%d bloggare gillar detta: