Vi är mitt uppe i en omröstning där man skall utse Årets HIFare samtidigt som klubben genomlider sin tuffaste period sedan 2016. Med tanke på såväl prestationen, på planen, och det engagemang som skapats så känns valet självklart. Årets HIFare 2020 borde gå till den 12:e spelaren…

Det har varit allt annat än en normal säsong för fotbolls-sverige. För HIFs del så är där inte mycket som stämt, rent spelmässigt, och skadorna har stått som spö i backen. För mig har dessutom ingen spelare stuckit ut, på något extra ordinärt sätt, under 2020. Säsongen har visserligen präglats av en del individuella insatser som fallit väl ut men som lag har Mellberg & co inte fått ihop den där sista pusselbiten. Visst har van den Hurk imponerat med sin målfarlighet eller Martin Olsson med sitt försvarsspel. Periodvis har Max Svensson visat upp den form som gjorde att han plockade hem priset förra säsongen eller det faktum att vi fått se en ny Allsvensk målvakt födas i form av Alexander Nilsson. Men för det mesta har dessa, och många med dem, varit alldeles för ojämna för att kunna röstas fram till Årets HIFare. Lägg därtill fyra ynka segrar och en jumboplats i årets serie så har jag svårt att se någon spelarkandidat som skulle vara självklar till att kamma hem den prestigefyllda titeln. En utmärkelse som dessutom innebär att man, för evigt, skriver in sig i klubbens historieböcker.

Vad avser ledarteamet, eller det fysiska teamet, så kommer nog ingen av dessa sätta säsongen 2020 på sitt CV i jakten på framtida jobb. Med andra ord så lär vi ej heller hitta någon som kvalificerat sig för priset i den samlingen heller…

Trots att 99,9% av klubbens supportrar inte kunnat sätta sin fot på Olympia, under 2020, så har det funnits ett enormt engagemang för att hjälpa klubben framåt
Foto: Petter Arvidson / BILDBYRÅN / kod PA / PA0008

Varför supportrarna då? Kanske för deras oförtrutna kamp att, i olika forum, fortfarande försöka lyfta klubben som en av Svensk fotbolls giganter trots att den eran försvann med Conny Karlsson. Det har inhandlats årskort (som i 95% av fallen säkerligen efterskänks), det har köpts biljetter för ett #FullsattOlympia där vissa gick så långt att de t.o.m. betalade för en fejkad korv i pausen. Det har anordnats söndagsswishar, tröjauktioner och självaste Olle Larsson lockad med sig en hel drös Kul I Juli veteraner för att genomföra en stödkonsert med målet att inbringa pengar till klubben i vårat hjärta. Det är detta som kallas engagemang och extraordinära insatser. Precis det som man rimligtvis bör kräva av den spelare som bör erhålla priset efter säsongen.

Lägg dessutom till att detta genomförts utan att 99,9 % av klubbens supportrar, överhuvudtaget, fått en möjlighet att sätta sin fot på Olympia under 2020. 

Spelare kommer och går men supportrarna består. Därmed inte sagt att vår nuvarande spelartrupp inte visat engagemang eller vilja att försöka få till en bra säsong. Jag har nämligen ytterst svårt att tänka mig att någon HIFare sätter på sig den röda tröjan med mindre ambitioner än att försöka vinna varenda match. Men, varken individuellt, eller som lag har man fått till det och det är precis av den anledningen som priset till Årets HIFare 2020 borde gå till klubbens supportrar. För det enda som vi med säkerhet vet är att vi supportrar, lik förbannat, kommer stå där inför 2021 med samma stora engagemang och kärlek till en klubb som allt mer börja likna en spillra av sitt forna jag… 

AOH drivs, sedan 2009, på ideéll basis. Vill du ge oss en applåd kan du alltid swisha en slant till 0703890866. Tack!

Kommentera

%d bloggare gillar detta: