HIF’are vi minns – Martin Fribrock

Lovande talang i HIF, genombrott i HBK och skadeproblem i den danska SAS-ligaklubben, Esbjerg. Det är en berg- och dalbaneresa som Martin Fribrock gjort sedan han lämnade HIF 2004.  Men snart är Martin tillbaka på fotbollsplanen igen, redo för kamp, efter 2,5 års skadefrånvaro.

–  Jag har väldigt goda minnen ifrån min tid i HIF. Jag var där i fem år och det var där jag blev skolad som fotbollsspelare på högsta svenska nivå. Det var där jag växte som fotbollsspelare och där jag la och fick hjälp att lägga den grund som jag stått på senare i min karriär. Jag spenderade mina två första år i U-laget vilket var en stor upplevelse att få göra med tanke på att jag tillhört en mindre klubb tidigare (Askeröds IF). Allt var väldigt stort och nytt första tiden, men jag kände att jag anpassade mig rätt så bra till allt rätt så fort. Sen så kan man väl nästan säga att jag halka in lite på ett bananskal i A-truppen när Sören Cratz kom till klubben. Han plockade upp mig för att träna med A-truppen mer frekvent (hade gjort det en del under Nannes (Bergstrand) tid också) och han gav mig möjligheten att få följa med på en turnering som klubben skulle delta i nere på Gran Canaria i början av året. Allt gick väldigt bra för mig just då och jag fick göra min A-lagsdebut mot Bayer Leverkusen där nere.

Det var en otroligt stor känsla! Sen när vi kom hem därifrån, så fick jag fortsätta vara med A-laget och blev så småningom erbjuden ett A-lagskontrakt. (Sören) Cratz visade ett otroligt stort förtorende för mig under den tiden han var i klubben och det är honom jag har att tacka mycket för. Bland annat att jag lyckades etablera mig i seniorfotbollen. Tyvärr så fick han gå ifrån HIF redan under sitt första år, på grund av diverse saker och vi fick Peter Swärdh som tränare. Han valde att satsa på andra spelare än mig, samtidigt som jag underpresterade när jag väl fick spela, vilket gjorde att jag började känna att en ny miljö för mig var vägen att gå, säger Martin.    

Ett miljöombyte blev det när Martin flyttade till sommarstaden Halmstad och stadens fotbollsklubb, Halmstad BK.   

– HBK kom ganska tidigt in i bilden när jag väl valde att byta klubb. Mitt kontrakt skulle löpa ut med HIF och HBK hörde av sig tidigt. Janne Andersson var tränare i HBK då och gav mig ett fantastiskt mottagande när jag var på besök där uppe. Valet kändes naturligt och rätt redan från första stund och jag är otroligt glad att jag gjorde det valet.   

SM- guldmästarna från 1997 och 2000 blev alltså Martins nya klubbadress. Martin har enbart goda minnen från sin tid i HBK. 

 – Vi var som en stor familj och det är med ett leende på mina läppar som jag tittar tillbaka på min tid där. Vi kanske inte alltid presterade den bästa fotbollen,  men det var där jag fick chansen att utvecklas och ta de kliven jag önskade i min karriär, säger Martin och fortsätter:    

– Klubben plockade dit mig med en enorm tro på mig och mina kunskaper. Tyvärr så skadade jag mig och missade nästan hela första säsongen där, men klubben vacklade aldrig i att visa sin tro på mig.    

 Trots att Martin gick skadad under nästan hela hans första säsong i HBK, säsongen 2005, så gjorde det honom till en bättre spelare. 

– Konstigt nog så kändes det så. Jag tror faktiskt att det var så också. Jag fick under min tid som skadad titta väldigt mycket på fotboll, på ett sätt som jag inte gjort tidigare. Det var otroligt lärorikt och jag kände att när jag ändå inte var i speldugligt skick, så såg jag det som en möjlighet att utvecklas, trots att jag inte kunde delta på planen.  

Martin var tillbaka i spel precis när den allsvenska säsongen var slut. 

Men laget hade varit riktigt bra i UEFA Cup- kvalet (UEFA Cupen heter numera Europa League) det året, så vi var med i huvudturneringen. Turligt för mig så var jag tillbaka till det, så jag fick spela några matcher där, bland annat mot Sampdoria (Italien) och Steua Bukarest (Rumänien). Det var kanske något till men det minns jag tyvärr inte.   

– Mitt andra år i HBK startade helt okej, om jag inte minns helt tokigt. Jag fick stort förtroende ifrån klubb och tränare och spelade de flesta av matcherna det året tror jag. Gjorde mina första mål för HBK och mig själv i Allsvenskan. Tyvärr så hade vi det ganska tufft med resultaten det året och fick strida i de nedre regionerna den säsongen.  

– Mitt tredje år i HBK var återigen kantat av skador och dålig form. Började den säsongen med att spela, men fick problem med en höft som tyvärr höll mig borta ett tag. När jag väl var tillbaka så var min form dålig och jag lyckades inte prestera på den nivån jag själv eller tränaren ville. Vi hade återigen ett ganska tufft år och fick strida på nedre halvan. Tror dock att vi avsluta ganska okej (bortsett från den sista matchen mot HIF) och slutade på en sjätte eller sjunde plats.  

–  Mitt sista år i HBK var då det lossnade på riktigt för mig. Jag fick en försäsong där jag var skadefri och kunde vara med i all träning och kom i perfekt slag till det att serien startade. Vi mötte Gefle i första matchen hemma och vann med 1-0. Jag gjorde målet och tror nog att det är det finaste målet jag gjort på den nivån. Andra matchen mötte vi HIF och var totalt utspelade i första halvlek. HIF gjorde 1-0 ganska tidigt, men precis innan halvlek så fick jag bollen några meter utanför vårt straffområde och drev in den på HIF:s planhalva. Jag drog iväg ett långskott som satt stolpe in, gick till halvlek med 1-1 och gick ut i andra och krigade hem en poäng. Mycket tack vare Marcus Sahlmans straffräddning i slutet på matchen. Sen rullade det på ganska bra, både för mig och laget. Jag, Peter Larsson och många andra i laget var i bra form och vi presterade bra fotboll. Jag lyckades spela fram till många mål och spelade bra under hela våren.   

Efter Martins succé under vårsäsongen 2008, då han gjorde sex assist och två mål för HBK, flyttade han den sommaren till de röe och vites land, Danmark.

– Till sommaren så kom det erbjudande om att flytta och testa på något nytt. Jag valde att flytta till Danmark och Esbjerg för att spela fotbolls i SAS-ligan. Jag såg steget som ett mellansteg som skulle ta mig någon nivå till i mitt spel och för att kunna ge mig själv chansen att komma till en ännu större liga, säger Martin och fortsätter:

Jag hade några alternativ när jag lämnade men valde Esbjerg för de hade samma syn på mig som jag själv hade och ville hjälpa mig i min utveckling som fotbollsspelare. De såg mig som en framtida landslagsman vilket jag gärna själv också gjorde. De trodde verkligen på mig och sträckte sig väldigt långt för att få mig till klubben.

Dock har Martin inte kunnat göra sig själv rättvisa i Esbjerg, på grund av en efterhängsen skada.

– Jag har tyvärr till dags dato bara spelat fem matcher för klubben och gått skadad i 2,5 år. Tyvärr så skadade jag mitt knä väldigt allvarligt efter bara två månader i klubben. Den skadan har jag tyvärr dragits med sedan dess. Diverse operationer och bakslag under min rehabilitering har gjort att läkningen och rehaben har varit oerhört seg och prövande. Inte minst mentalt! Jag har haft stunder och perioder under min rehab där jag verkligen tvivlat på om jag kunnat bli fotbollsspelare igen, säger Martin och fortsätter:  

– Det har såklart varit extremt hårt och jobbigt. Man blir verkligen prövad på värsta tänkbara sätt som fotbollsspelare när en sådan här skada inträffar. Men man kan inte bryta ihop och dö. Det handlar om att kriga vidare och tro, tro på att man ska lösa det och bli hel igen. Det är det enda sättet att verkligen komma tillbaka. Mister man sin tro på att bli frisk så har man förlorat fajten. Det går inte att jobba så hårt som jag gjort för att komma tillbaka, om man inte tror att man ska klara det. Det enda som funnits, och finns i mina tankar, är att jag ska tillbaka ut på planen och spela fotboll igen. Nu står jag här, 2,5 år senare, och känner mig i bra form och redo för en comeback. Om några veckor och en massa träning till, så hoppas jag kunna stå där på planen igen, redo för kamp.

 Under Martins skadeperiod har människorna i Esbjerg FB varit omtänksamma. 

– De har varit väldigt stöttande och hjälp till med det mesta, vilket såklart är deras roll när det blir så här. Rent fotbollsmässigt och ekonomiskt för dem så har det såklart varit en väldig besvikelse. Men jag kan lova dig att det finns ingen som varit mer ledsen och besviken över den här situationen än jag, säger Martin.

Det har gått upp och ner för Esbjerg sedan Martin kom till klubben.  

– Min första säsong här fick vi kriga för att hålla oss kvar. Andra året presterade vi väldigt fin fotboll och var uppe och nosade på topplaceringar under hela säsongen. Tyvärr dippade vi lite under de sista omgångarna och slutade fyra det året. Under denna pågående säsong, så har vi verkligen underpresterat och ligger för närvarande på nedflyttningsplats.   

Sist men inte minst så vill Martin skicka en hälsning till HIF och människorna i och kring klubben.

– Jag vill säga Tack för den tiden jag hade där och den utveckling och utbildning klubben gav mig. Ett extra stort tack till Nisse Larsson som är en otroligt stor människa. Nisse är en speciell person som jag gärna vill omnämna när HIF kommer på tal.  Han är en fantastisk  tränare som betydde otroligt mycket för mig i min tid i klubben. 
Samt ett extra stort tack till alla HIF- supportrar, Södra Stå och HIF-support, som alltid stöttade mig (tycker jag) och även om jag valde att lämna HIF så träffade jag folk i Helsingborg som gav mig sitt stöd. Det kommer jag alltid minnas!

3 thoughts on “HIF’are vi minns – Martin Fribrock

  1. Precis som med Imad (Khalili) kändes det som HIF:s ledning inte fullt ut varken trodde på eller gav dessa spelare chansen fullt ut – visserligen hade Martin stora skadebekymmer redan i HIF-tiden som jag minns det men han kunde nog fått en ljusare tid i röd-blått…

    Skoj att ni kollar upp g:a HIF:ares vidare öden för efter HBK-tiden hade jag ingen koll på vart Martin tog vägen…

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *