post

En fundersam analys…

Den åttonde omgången är avklarad och så också HIFs åttonde insats. Efter den knappa segern, mot Norrby, är vår förlustfria svit fortfarande intakt men visst finns där fortfarande mycket att jobba på…

På målvaktssidan…

Matt Pyzdrowski verkar ha ett omutligt förtroende hos tränartrojkan dvs oavsett insats så är Amerikanen nummer 1. Jag lyfte ett varningens finger redan under försäsongen att Kalle Joelsson inte ens fick chansen i den betydelselösa cupmatchen mot Djurgården. Vad händer om Pyzdrowski blir skadad? Eller med tanke på gårdagens varning – avstängd?

När Matt kom till klubben var jag personligen oerhört nöjd med värvningen efter att jag följt målvakten i Superettan där han imponerade stort. Tyvärr känns det snarare som att Matt gick bakåt i utvecklingen under Henkes tid bakom spakarna. Numera blandar han superräddningar med uselt fotarbete och i jakten på en Allsvensk plats så tycker jag att målvaktssidan inte håller måttet och kanske är HIFs svagaste lagdel. Kan Pär Hansson vara på ingång måtro?

På försvarssidan…

Peter Larsson och Frederik Helstrup borde vara det självklara valet baserat på historik erfarenhet. Tyvärr är det just hos dessa två herrar det brustit mest. Larsson är ju given i friskt tillstånd men när var Peter Larsson senast 100% hel? Vad som hänt med Helstrup vet jag inte. Dansken var klockren när han kom som ny från men sen har det bara gått utför och i dagsläget anser nog de flesta, inkl PeO, att Helstrup är längst ner i näringskedjan vad avser mittförsvarare.


Charlie Weberg kom från ingenstans och är på väg att växa ut till en fullfjädrad Superettanförsvarare och när Calle Johansson hoppade in igår fick vi se prov på en spelande mittback som jag rankar som en av de bästa i serien. Vilket lugn det plötsligt blev i andra halvlek…

Adam Eriksson är självskriven på vänsterkanten men främst för att det saknas riktig konkurrens. Dock levererar Eriksson från sin kant och har noterats för assist. På högersidan har man fler alternativ och där har Anchinioti-Jönsson gjort ett stabilt intryck. Sen imponerade Viktor Ljung igår med tanke på sin långa frånvaro. 

Sen har vi ju Jonatan Olsson på väg tillbaka…

På mittfältet…

Andreas Landgren har växt ut till den mittfältsgeneral vi länge saknat. I par med en så pass rutinerad spelare som Gyimah så är det få seriekonkurrenter som slår oss på fingrarna på de positionerna. Även om jag hade förväntat mig mer av afrikanen…


Surprise äger, i de flesta matcherna, sin kant och är lagets främsta så här långt. På andra sidan har Max Svensson visat upp ett piggt spel och min förhoppning är att han nu får behålla sin plats på bekostnad av Anton Wede och Martin Christensen. De båda har mycket mer att bevisa under året.

Sen har vi ju Calle Wede på väg tillbaka…

I anfallet…

Här har vi verkligen bra ställt denna säsongen med ankomsten av Akpoveta, Langes uppvaknande och Timossi Anderssons snabba ben. Lägg därtill en hungrig Monday Samuel och vi märker knappt att vi saknar den det mest snackades om inför säsongen – Micke Dahlberg. Kommer han förresten tillbaka på planen igen?

Nä – kan Akpoveta slipa lite på sina offsidelöpningar och Lange bli något mer klinisk så är anfallsspelet vårt minsta bekymmer inför resten av säsongen.


Sen får vi inte glömma Moustafa Zeidan som kämpade sig tillbaka in i truppen igen vilket tyder på mycket jävlar anamma…

Hallåååååå – Vi är för fasen obesegrade!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *