David Lindell: ”Jag minns inte så mycket från själva matchen men jag minns att vi var uppskattningsvis 10 000 HIFare på plats”

Detta är intervjuserie med, och om, supportrar. Jag vill med denna idé, att göra en intervjuserie om och med HIFare i alla åldrar, lyfta fram det som enligt mig är det viktigaste som den svenska fotbollen har – sina supportrar!

Först och främst, kan du berätta lite om dig själv?

Jag är 32 år gammal, har följt HIF sedan 1993 och gillar läktarkultur. Jag brinner mest för spelet och fotbollen. Jag har själv spelat från det att jag var 6 år gammal till att jag var 22 då det tog det slut på grund av skador. Att både kolla och utöva fotboll är det bästa jag vet och bollen är den bästa leksaken.

Varför började du följa HIF?

Det började 1993 i derbyt mot Malmö FF på gamla Malmö stadion, en match som slutade 3-3. HIF ledde med 3-0 men tappade det till 3-3 och Malmö gjorde nästan 3-4 men sedan dess har jag vart fast. En andra anledning är att min pappa är från Ängelholm och har vart en frekvent Olympiabesökare så kärleken har gått i arv. Han tog med mig på första matchen när jag var 6 år gammal, matchen mot MFF. Jag minns inte så mycket från själva matchen men jag minns att vi var uppskattningsvis 10 000 HIFare på plats, det största bortaföljet som Malmö FF någonsin mött. Detta berodde ju så klart till stor del på att det var första derbyt sedan 1968.

Vad skulle du säga att du är för typ av supporter?

En hängiven supporter som vill det bästa för HIF. I med- och motgång, i glädje och i sorg. Jag har vart väldigt aktiv på Södra Stå genom åren men sedan två år tillbaka har jag säsongkort på sektion 31, gamla 37:an.

Vad är supporterskap för dig?

Gemenskap, glädje och sorg. Att man får visa kärlek till sitt lag.

När du går på Olympia, från vilken sektion ser du matchen? Går du med någon speciell person eller personer eller varierar det?

Går med mina närmsta vänner jag känner många inom den innersta kärnan. Nu på premiären mot Norrköping ska jag gå med min pappa. Först ska vi på en av stadens krogar och sen ska vi gå upp till Olympia.

Vilket är ditt bästa HIF-minne?

Om jag bara får välja ett blir det Ullevi 1999 när vi tog guldet. Jag åkte upp med pappa som köpt bussbiljett och jag såg när Ulrik Jansson sköt och Arild Stavrum gör 0-1 målet när han är offside. Jag tycker det spelar mindre roll att han var offside för det var rättvist sedan vi mött Häcken säsongen innan och blivit avblåsta för tidigt när Christoffer Andersson gjorde mål på övertid. Detta var en revansch och en rättvis sådan då vi var det bästa laget i 26 omgångar som var antalet matcher man spelade då.

Vilket är ditt sämsta HIF-minne?

När vi åkte ner 2016, det var tungt. Hela det året var tungt. Jag var på Tele 2 i omgång tre när Henrik Larsson ställde sin plats till förfogande och redan där kände jag att det skulle bli ett motigt år.

Vilken är din favoritspelare i HIF? Både historiskt och i dagens trupp?

Historiskt måste jag säga Alvaro Santos. Jag håller honom högre än Henrik Larsson. ”Henke” var en världsspelare ute i Europa men Alvaro är den bäste spelare jag sett. Jag minns honom från Champions League när han uppehöll världsbackar. I dagens trupp måste jag säga Andreas Granqvist. Han är stor i Helsingborg och han är stor i Sverige. Han valde att komma hem till HIF och nobbade stora summor pengar i Ryssland för att spela för klubben i att hans hjärta. När det nu dessutom kommit fram att han spelat gratis är det ännu större.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *