HIF stod för en bra insats och vann också med 2-0 mot Varberg under tisdagen. Det här tar jag med mig: 

 

  • All systems go…

HIF:s nya 4-2-2-2/4-2-3-1 Kombination fungerade faktiskt ganska bra. I första halvlek var man det bättre laget, hade mest boll och skapade ganska mycket. Vassa genom sina kanter, bra rölighet, fina initiativ och dessutom fina kontringar när man väl hamande lite lägre. Någonting att bygga vidare på.

  • Growing pains…

Det fanns dock ett par områden som har utvecklingspotential. Det märktes till exempel att Anthony Van Den Hurk inte är helt van i sin roll som skugganfallare bakom Max Svensson. Han kom inte riktigt loss och kunde inte heller visa alla sina goda Kvalitéer som finns där och lurar. Dock blev det lite bättre ju längre matchen led, då han kom loss i uppspelsfasen. Man har också små problem med att man släpper till rätt stora ytor när spelet böljar.

  • “Flameboy…”

Svårt att inte tycka om Wilhelm Loeper. Intensiteten, arbetsförmågan, frustrationen vid felaktiga domslut och den fullkomliga glädjen han fylls av när han gör mål. Har en hög, hög lägstanivå och är just nu HIF:s kanske bästa spelare. Inte en omöjlighet att han är HIF:s nästa utlandsförsäljning.

  • The Half that Never Was…

Andra halvlek hade kanske inte världens största underhållningsvärde. Tempot gick ner flera nivåer, man hamnade lågt och rörelsen var inte alls lika bra som i andra halvlek. Man spelade dock inte heller dåligt, utan det blev bara jämnare än i första halvlek, vilket inte är särskilt konstigt med tanke på vilka byten man gjorde.

  • The Mixologist…

Viktor Lundberg gjorde en stark insats från sin vänsterkant. Rörde sig ständigt in i nya ytor, kämpade, slet, vann boll och slog flera fina passningar, däribland en fenomenal sådan till Wilhelm Loeper. Viktor Lundberg ska inte spela anfallare, utan ska sättas på en kant eller spelas som en 10:a. Det visade han med all tydlighet idag.

  • Between a Rock and a Hard place…

Charlie Weberg var idag en klippa i försvaret och snudd på felfri. Uppspelsfoten, ledarskapet, duellspelet, glöden. Jag tycker faktiskt att det måste finnas en diskussion om han inte ska gå före Andreas Granqvist efter uppehållet. Charlie Webergs kontrakt går ut efter året och det är nog läge att förlänga med honom snart om man inte vill sitta med byxorna nere.

  • The Unfit Puzzle Piece

Benjamin Acquah bekräftade bilden som jag hade av honom från träningarna. Han är lite opolerad och har lite problem med den defensiva delav spelet. Samtidigt har han väldigt mycket fotboll i sig. Fin teknik, vågar göra det oväntade och vill mycket. Han kan säkert på sikt lära sig rollen som tvåvägs-mittfältare men just nu är det ganska tydligt att han är betydligt mer van vid att spela som 10:a. Med andra ord så passar han just nu inte riktigt in i Jörgen Lennartssons spelsystem.

 

 

Föregående inlägg HIF-Varbergs BoIS “Stabilt när HIF tog en Allsvensk skalp”
Nästa inlägg HIFare i EM: Danielson utvisad när Sverige föll

En tanke på “Thörn: Anteckningar efter 2-0 mot Varberg. “Han var felfri”

  1. Tycker man kastar bort Hurkens kvalitéer när han ska spela “falsk 10:a” – han gör ett OK jobb sett till sin teknik, spelförståelse och styrka i mottagningar, men då får man inget ut av hans smarta löpningar, målsinne samt avslutningsförmåga. Trodde först det var han själv som sökte sig ner i plan för att få boll, men då var det tydligen planerat från firma L & L – tillbaka till taktiktavlan…
    Bättre att satsa på och spela in “naturliga” 10:or på denna position som Lundberg, Rasmus eller Benjamin, och låt Hurken härja på topp ihop med Max, Assad eller vem det nu kan tänkas bli…

Kommentera

%d bloggare gillar detta: