Festen är över.

200719 Helsingborgs Anthony van den Hurk deppar under fotbollsmatchen i Allsvenskan mellan Falkenberg och Helsingborg den 19 juli 2020 i Falkenberg. Foto: Carl Sandin / BILDBYRÅN / kod CS / CS0029

Dukade till bords bjöds det på bolltapp efter bolltapp, en sällan skådad häxpipa i krysset, ett självmål som lämnade oss stumma och en målvakt som fick oss att hitta rösten igen.

Supporterskapet bygger på att kollektivt tycka om en förening, institution och organisation. Denna förening fylls sedan med individer, i styrelserum i tränarrum, I omklädningsrum och i knattelag. I en välfungerande förening fungerar dessa individer i symbios där alla individer uppfyller sin roll. Symbiosen har sin födelse i kulturen en förening har. Kulturen föder supporterskap och supporterskap göder kulturen. Det är det som är Helsingborgs IF:s kretslopp. Det var också det som fallerade igår. För det var individernas fest utan symbios och kultur i Falkenberg. Dukade till bords bjöds det på bolltapp efter bolltapp, en sällan skådad häxpipa i krysset, ett självmål som lämnade oss stumma och en målvakt som fick oss att hitta rösten igen. Men nu är festen över som Bob Hund en gång sjöng och när alla gick hem, då gick HIF också från identitetskris till identitetstest. Resultatet? HIF är ett bottenlag. Annars hade man inte varit lika beroende på individer som man är, för det som skiljer framgångsrika lag till krisande diton är just hur mycket de avgörande ögonblicken förlitar sig på ett fåtal individer på gott och ont. Detta faktum blir inte tydligare än i matchens tre olika ögonblick, Van den Hurks briljans framför mål, Ravy Tsoukas återigen tveksamma ingripande, och sist men inte minst Anders Lindegaard som först räddar laget bakåt flera gånger och sedan otroligt nog blir avgörande framåt. Tyvärr är det bara att inse att vissa individer har för stor andel i matchens eventuella utfall för att det ska anses rimligt i längden.

Man kan hitta många ursäkter för varför det gick som det gick. Att om Edi Sylisufaj provar det där 50 gånger sätter han den fortfarande bara en gång. Att Ravy Tsouka faktiskt minsann var sjuk den veckan man gick igenom rensningar i knattelaget. Att om Alex Timossi inte hade haft skadekänningar hade Mellberg aldrig provat det redan falsifierade experimentet med Armin Gigovic på en kant. Att det faktiskt är så att Lindegaard övat på sina nickdueller på fritiden och det hela var planerat från början. Slutligen landar du ändå på samma slutsats. Det håller inte. Varken kortsiktigt eller långsiktigt. Det finns de rivaliserande krönikörer som tycker att upphämtningarna är ett styrkebesked och kanske har de rätt. Om laget de möter fortsatt hetat Djurgården, Göteborg och Norrköping. Inte Falkenberg. Min standard är högre än så. Din standard bör vara högre än så. Olof Mellbergs standard bör vara högre än så. Det är också där identiteten återigen måste visa sig avgörande i kravbilden. HIF som klubb måste ha större krav på sig än att skriva Scorsese-manus om Målvakten som en gång spelade på Drömmarnas teater och sedan gjorde mål på Falkenbergs Stadsteater. Det skapar Likes, Tweets och spaltmetrar över världen. I slutändan spelar det dock ingen roll. HIF måste vara bättre.

Foto: Carl Sandin / BILDBYRÅN / kod CS / CS0029

Det finns en närmast unik kultur i Helsingborg. Kulturen återspeglar sig på en rad olika sätt. Om du nån gång har hört en kollektiv suck från västra var det på grund av att de äldre blev frustrerade för att laget spelade bollen bakåt när du skulle spelat bollen framåt. I Helsingborg spelar vi alltid offensiv fotboll. Om du nån gång hört en arena låta som en bisvärm efter ett byte är det för att du precis bytte in en junior och alla på arenan nickar och gemensamt surrar instämmande. Det finns nämligen en hederskodex i Helsingborg om att satsa på talanger. Man kan förälska sig själv i den kulturen och försköna den eftersom både du och jag har hört den i generationer nu. Men DNA-testet från matchen igår visar på en rad olika saker. Vissa individer spelar på fel position, Vissa individer kanske inte ska spela alls, men också att den Stockholmskonstruerade D-Play myten om HIF skulle vara ett bottenlag bekräftades. Den beska realiteten betyder att Mellberg numera kan tänja på kulturen om han vill. Inte för att för att man ska spotta på det som gör en fotbollsklubb unik men för att situationen kräver en närmast desperat jakt på poäng. Tyvärr sitter HIF i en situation som ingen annan klubb gör i Sverige. Åker dem ut, finns det ingen kultur och heller ingen förening.

AOH drivs, i stor utsträckning, på ideéll basis. Vill du ge oss en applåd kan du swisha en slant till 0703890866. Tack!

 

 

Bli först med att kommentera

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte att publiceras.


*