På Skytteholms IP spelade man Tina Turners “Simply The Best”. Eller ja, låtens titel har märkligt nog komprimerats ner till “The Best”. Om DJ:n ville vara lite spydig och ironisera över HIF:s nuvarande “State of the Union” så lyckades han med bravur. För HIF är inte bäst, långt därifrån. Det är inte heller simpelt när HIF sparkar boll, långt därifrån. Precis allt blir en kamp. Kamp om att få upp bolltempot, kamp om att freda sitt mål, kamp om att vinna matchen, kamp om att ha en offensiv spelidé, kamp om att ha ett fungerande innermittfält. Men det är också en kamp som man själva satt sig i genom att halta sig igenom en vårsäsong utan fungerande spelidé. Helt plötsigt lever man i ett självkonstruerat vakuum där man är nöjd över 3 Poäng och accepterar dåligt spel eftersom att målsättningen av att avancera genom seriesystemet trumfar allt. Jag kan förstå det tankesättet och den sinnestämningen med tanke på situationen och kan någonstans acceptera den. Men jag behöver inte tycka om den. Det bör inte du heller göra eftersom att det är kravbilden utifrån som gör HIF till vad det är. Visserligen kan Jörgen Lennartsson likt Tina Turner fråga supportrar “What’s love got to do with it?” men om spelet någon gång detta seklet bli någorlunda konstruktivt måste vi få ställa krav utifrån. Inte bara på inspelade poäng men även på hur bra fotboll man spelar. Just nu är spelet inte godkänt. Långt ifrån.
Jag får heller inte känslan av att Jörgen Lennartsson har samma inställning som en mygga på nudistläger. Inställningen som gör att han imorgon på kontoret går in och säger: “Nu jäklar måste vi jobba”. Snarare att Lennartsson själv är spritt språngande naken som en kejsare utan någon verkar säga tilll honom det uppenbara. Kanske för att det är för obekvämt att säga sanningen. Men med tanke på situationen som HIF är i måste man både våga säga det obekväma men även ta beslut som gör folk obekväma. Det mest talande exemplet är balansen på innermittfältet. Vem som helst med 20/20 syn kan se att det finns uppenbara problem. Man måste helt enkelt få in en mer tydlig sittande mittfältare som är van vid det defensiva arbetet samtidigt som antingen Rasmus Jönsson eller Brandur Hendrikssons offensiva och kreativa ådra får mer frihet utan ankaret av ett defensivt ansvar hängandes kring ankeln. Vladislav Kreida behöver inte vara den bättre fotbollsspelaren av de tre. Men han kan vara den som bäst lämpar sig för defensiva uppgiften. Om man nu så tydligt själva verkar acceptera 3 poäng hur än spelet ser ut är det en liten uppoffring i sammanhanget att ändra på saker och ting. Speciellt då Kreida aldrig fått chansen från start i det 4-4-2 system man nu spelar med.
Om lite mindre än en vecka är det derby mot Landskrona Bois. Lokalpressen kommer naturligtvis försöka få derbyt att framstå som ett historiskt, lokalt El Classico av sällan skådat slag. Motivet för det har givetvis kommersiella och monetära skäl. Derbyt är självklart viktigt men för HIF är tre poäng viktigare utifrån prespektivet av att hålla drömmen om avancemang vid liv och inte något annat. I December är det mycket möjligt att vi ser tillbaka på Derbyna 10:e och 28:e Augusti som två matcher som hade ett extremt instrumentellt värde för att HIF klarade avancemang. Just i den första matchen av de två kommer antagligen en 18-årig Casper Widell få chansen från start då Ravy Tsouka är suspenderad. Stora ögonblick föds ur stora utmaningar. Den utmaningen har han förtjänat och ingen kan påstå något annat. För både Widell och HIF handlar det om att börja älska utmaningen. Att inte vara rädd för att misslyckas eller att underprestera. Att istället se möjligheten till att prestera, imponera och dominera. Det är det som gör både lag och individer till att vara det som Tina Turner en gång sjöng om. Nämligen att helt enkelt vara bäst.
Stöd oss på Patreon så vi kan fortsätta vår täta bevakning av världens finaste förening!
Lämna ett svar