Jag vill se ”de röda männen” klå ”Pojkarna” i Stockholm

Är det bara jag som noterat att HIF faktiskt utökade försprånget till Malmö efter de två omgångar som avverkats i omstarten? Genom Markus Holgerssons 3-1 mot Häcken vann HIF dubbelmötet målmässigt med 4-3, alltså ett plusmål upp medan MFF förlorade med 1-2 mot AIK. Det där målet kan komma att betyda något när det är dags att summera allsvenskan. Fast det förutsätter givetvis att HIF tappar 5-poängsförsprånget och det är väl egentligen ingen av oss HIF-are som ens vill tänka i de banorna?

Det roligaste med Häcken-matchen var att se vilken betydelse värvningen av Alexander Gerndt inneburit. Jag skulle inte bli förvånad om det är just Alexanders inträde i truppen som fått Erik Sundin att ställa in siktet! Erik har ju spelat bra hela säsongen men haft förbaskat svårt att göra mål. Nu gjorde han två i samma match och skickade därmed en signal till Conny och Alexander att han sannerligen inte tänker släppa sin plats ifrån sig frivilligt.

Jag unnade verkligen Erik också att göra de där båda målen. Som (gammal) forward vet jag att det är en oerhört skön känsla att få göra mål och väldigt jobbigt när det går lång tid mellan fullträffarna. Det spelar ingen roll hur bra man spelar om man inte får höra nätet rassla, som vi brukade säga på min tid. Och även om de flesta spelare brukar säga: ”det spelar ingen roll vem som gör målen, bara vi vinner” så vet alla som spelat att de ljuger! Eftersom fotboll går ut på att göra mål så känner man en väldig tillfredsställelse när man gjort det, åtminstone om laget vinner.

Det var också skönt att Markus Holgersson fick sätta trean och därmed revanschera sig för missen i första mötet, när han orsakade en ganska onödig straff och därmed fick massor av kritik.

Jag såg matchen på TV och det var sannerligen precis den thriller och underhållare man kunde önska sig. När Lantz brände straffen undrade jag om han funderade på var han skulle spela nästa år? Men det ska ärligt erkännas att hans spel därefter visade att han är en tillgång för HIF och kan bli det även 2011. När Häcken sedan fick göra mål p g a att Edman var ute och plåstrade om skallen så kändes det lite oroligt. Det var verkligen skönt att kvitteringen kom före paus för efter den släppte all oro.

I min första krönika i år skrev jag ungefär att ”Stockholmslag är bra att ha i allsvenskan – för att spöa”. Nu väntar i tur och ordning BP och Djurgården. Om möjligt ska jag försöka ta mig till Stockholm för att se de röda männen klå ”Pojkarna”. Däremot missar jag när HIF ska ta nionde raka hemmasegern – mot Djurgården.

www.rolandnordqvist.com

 

6 kommentarer

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte att publiceras.


*