Det må vara en knapp seger men denna gången spelade HIF fulla 93 minuter. Det gav också tredje raka segern och Jönköping fick vända hemåt med minsta möjliga marginal när Max Svenssons rökare fullbordade kvällen på Olympia
Även om HIF hade en oavgjord match och två raka segrar inför kvällens hemmamatch mot Jönköping Södra, hade jag en hel del funderingar kring lagets spel de senaste omgångarna.
I derbyt i Landskrona saknade HIF en hel del organisation i spelet. Man lät BOIS dominera i långa perioder och satsade mest på kontringar. Det som jag minns starkast är det taktiska misstaget att backa hem med 10 minuter kvar av matchen i tron att man kan försvara en 1-0-ledning. Det är ett kardinalfel att i det läget ta ut en offensiv spelare och ta in en försvarare, som Christoffer Andersson gjorde. Detta misslyckas så gott som alltid, och mycket riktigt så tillät man BOIS att skapa ett enormt tryck som slutade med att de kvitterade till 1-1 i 91:a minuten, och var mycket nära att vinna.
2-0 segern mot serieledande Örgryte inför 8000 på Olympia var mycket imponerande. I den matchen spelade HIF på en hög nivå rakt igenom, och segerresultatet var i underkant. Här trodde man fullt ut på sitt grundspel och vek aldrig av från den höga pressen.
I den senaste matchen borta mot Norrby gjorde P-O Ljung så om samma taktiska felmanöver som Christoffer Andersson gjorde i Landskrona. Med 10 minuter kvar plockade han ut den offensive Mattias Almeida, som dessutom bytts in i början av andra halvlek, och satte in en tredje mittback. Dels lär väl Almeidas självförtroende få sig en törn, för han kämpade bra för att hålla trycket framåt, och återigen lät man motståndarlaget få ta hand om initiativet och trycka på kraftigt mot HIF:s mål.
Även om både P-O och Stoffe är f d försvarsspelare, måste man ge de offensiva krafterna i laget starkt förtroende genom att låta dem fullfölja matcherna, om de inte är helt slut, eller skadade. Anfall är bästa försvar, och framförallt ska HIF visa att en spelide gäller från start- till slutsignal. Det är så man visar kraft såväl inom laget som gentemot motståndarlagen. Det är större chans att vinna matcherna med snabba anfallare som kontrar och låser fast bollen på motståndarnas planhalva, än med ett hungrigt motståndarlag som kan flytta fram sina positioner, och skapa tryck.
I fredags kväll såg jag Falkenberg vända ett underläge med 2-1 i paus mot Varberg till vinst med 3-2, trots att man fick en man utvisad i början av andra halvlek. Det gjorde de helt och hållet p g a att man oförtrutet fortsatte att anfalla, och ha en stark tro på att de skulle vinna, kosta vad det kosta ville.
Inför dagens match mot fjolårets allsvenska lag, Jönköping Södra, hade P-O stängt träningen för att spelarna skulle hålla fokus, och inte lägga tid på att snacka med media. Det ska han däremot ha all cred för. Med ett så tajt spelschema och så många enormt viktiga matcher på kort tid är det helt rätt filosofi.
Jönköping har ett nästan helt nytt lag sen i fjol, plus att man bytt tränare två gånger redan i år. Efter ett par förluster i inledningen av serien tycks laget nu ha hittat stabilitet och klättrat i tabellen. Så det är viktigt att vara ödmjuk och fokuserad inför denna tuffa uppgift, såväl som inför alla andra matcher.
HIF tvingades till en del ändringar i laget då Darijan Bojanic fick en tuff smäll mot Norrby, och var tvungen att vila, och Calle Johansson var avstängd efter tre gula kort. De två ersattes av Fredrik Liverstam och Mattias Almeida. HIF började väldigt avvaktande.
De första 15 minuterna var jämna spelmässigt. Man anföll åt bägge håll utan spets och utan några farliga avslut. Bjarnason sköt en tung frispark utanför i 16:e minuten. HIF hade fallit tillbaka i ett ganska oorganiserat rullande i sidled.
Jönköping spelade rakare, tyngre och mer beslutsamt. De ställde om snabbt och var hela tiden spelbara inom laget. I den 27::e och i den 32:a minuten skapade J-Södra ett par vassa chanser med tunga skott och instick bakom HIF:s backlinje. HIF hade däremot dålig rörlighet i passningsspelet och kändes osäkra. Första halvlek vann Jönköping på poäng.
HIF började något bättre i andra halvlek. Man vann boll på mitten och ställde snabbt om till anfall. I 48:e minuten rundade Max Svensson två man i J-Södra-försvaret och placerade snyggt in 1-0 till HIF i bortre krysset. En mycket fin individuell prestation.
I 51:a minuten sjönk Moro ihop och fick byta mot Alexander Timossi Andersson. Nu hade HIF en hygglig period. Försvaret kändes hela tiden stabilt, Bjarnason och Almeida slet hårt på topp som vanligt, men mittfältet slarvade för mycket i passningsspelet, och Timossi är inte vän med bollen hur snabb han än är.
Efter en kvart föll HIF djupt igen och lämnade över initiativet till J-Södra som anföll i våg efter våg. HIF skapade enstaka kontringar och halvchanser. Vid ett par tillfällen kom man runt på kanterna och spelade inlägg på Bjarnason som kunde resulterat med lite tur.
I 75:e minuten varnas Alexander Timossi Andersson, och strax efter är Bjarnason nära att stöta in 2-0 men målvakten gör en fin räddning.
De sista 10 minuterna trycker J-Södra på för en kvittering. Pär Hansson gör en jätteräddning i de sista minuterna och J-Södra får tre-fyra hörnor på slutet, men Liverstam nickar undan allt och är mycket stark i huvudspelet. Sammanfattningsvis kom HIF undan med blotta förskräckelsen. Det här var en trepoängare med mycket tur, även om matchen blåstes sönder av en mycket inkonsekvent och överdrivet petig domare.
HIF måste upp i nivå spelmässigt, framförallt i rörligheten, i passningsspelet och i tempot och linjerna i omställningarna, om de ska gå hela vägen i år.
Matchfakta:
HIF-Jönköping 1-0 (0-0)
Målskytt: Max Svensson
Varning HIF: Alexander Timossi Andersson (75)
Publik: 6104
Byten: Alexander Timossi Andersson in och Mahmado Moro ut (51)
Mattias Almeida ut och Casper Seger in (83)
Spelarbetyg:
Pär Hansson 3
Adam Eriksson 2
Charlie Weberg 4
Fredrik Liverstam 3
Anders Randrup 4
Muhamed Abubukari 3
Andreas Landgren 3
Mattias Almeida 3
Max Svensson 3
Mamudu Moro 3
Andri Runar Bjarnason 3
Alexander Timossi Andersson 2
Lämna ett svar