Europaäventyret över – i det stora hela en bra insats

Europa äventyret är över för den här gången. Det blev än en gång gruppspel, även denna gång i Europa League. Hur har då årets äventyr sett ut? Personligen tycker jag att det har sett bra ut, som helhet. Men det finns en del ömma punkter som har sänkt möjligheten till ytterligare avancemang. Det som retar är att det egentligen handlar om skitdetaljer och därtill missflyt med en rad domslut.

Champions League- kvalet och Play Off

Champions League-kvalet inleddes mot storklubben från Wales som spelade sina hemmamatcher i England. TNS (The New Saints) blev en obehaglig överraskning och med lite rättvisa hade det kunnat stå både 0-1 och 0-2 efter en halvtimma. Det borde vara så. Men räddade av stolpar, ribbor och Pär Hansson så var vi kvar i matchen. I andra halvleken plockades problemen bort i och med att man bytte ut Rachid Bouaouzan och satte in Loret Sadiku som vänstermittfältare. Chanserna för TNS försvann och vi fick till och med in ett mål som dock, fullständigt felaktigt, dömdes bort. Ingen vet fortfarande vad som hände. Det vi vet var att denne domare kom från Frankrike… Slutresultatet 0-0 var en besvikelse men tränarbytet gjordes ju bara någon vecka tidigare.

Hemmamatchen vanns enkelt med 3-0.

Lottningen till tredje omgången i kvalet utföll på de polska mästarna Slask Wroclaw. Och här befarade man att årets äventyr skulle ta slut. Men Finnbogasons show började här. Tre assist på bortaplan varav den ena ledde fram till ett drömmål av Stoffe i 3-0-segern, fortsatte och blev 3-1 på hemmaplan efter tre mål av Sörum (varav två briljanta assist från Finnbogason). Det var vid denna tidpunkt som alla HIF:are insåg att Finnbogason var värd att satsa på. Men än fanns inte pengarna för att genomföra den 4,5 miljon kronor dyra affären och HIF valde att vänta ut resultatet av första omgången i Champions League.

Lottningen till det som kallas Play-Off men egentligen är första omgången av CL blev en succé lottning  Rimligt motstånd och det fanns stora förhoppningar om fullsatt när Celtic drog in i stan. Och fullsatt blev det. Dessutom en fantastisk prestation av HIF, i alla fall i 60 minuter. Frågan är om jag någonsin har sett HIF spela bättre. Att spela ut ett lag av Celtics kaliber är riktigt bra. Och än mer imponerande när vi nu vet att Celtic avancerade från CL:s gruppspel efter bland annat seger mot Barcelona, ni vet de där med Messi… Tyvärr blev det 0-2 både hemma och borta. Och skulle vi ha legat under mot TNS efter en halvlek så borde vi haft 3-1 på Celtic efter första på Olympia. Celtic hade en målchans och gjorde mål på den efter taffligt försvarsspel av dels Erik Wahlstedt men framför allt av Jere Uronen. Vi hade fyra frilägen där deras målvakt gjorde Pär Hansson-insatser… Frågan är om det inte inträffade någon form av rekord i matchen. HIF hade fem hörnor, SAMTLIGA blåstes av och än idag begriper jag inte varför. Däremot borde Celtics 2-0-mål dömts bort sedan Alejandro Bedoya och May Mahlangu hållts i och hindrats att ta sig fram. Detta naturligtvis vid en….. hörna.

Bortamatchen var det inte så mycket att snacka om. Det var en jämn match men Celtic visade återigen prov på effektivitet.

Därmed var HIF kvalificerat för den mindre prestigefyllda turneringen Europa League. Lottningen blev ganska tuff men bjöd på möjligheter och de fanns verkligen. Levante UD från Spanien, Twente från Holland, Hannover från Tyskland och Fredy Fautrel från Frankrike. Nåja, den siste ingick väl inte i lottningen men frågan är om det inte var den värste motståndarna, tätt följt av UEFA.

Första matchen gick mot Levante borta. En jämn match där Gashi och May stod och diskuterade domslut medan Levante spelade boll avgjorde. Naturligtvis fanns det ett avgörande domarmisstag när David Accam felaktigt blev avvinkad för offside i friläge. Där snuvades vi på en poäng.

Nåväl, nu stod två hemmamatcher på kö. Twente ledde den holländska ligan men det struntade HIF i. 2-0 i första halvlek efter två mål från Nikola Djurdjic och allt såg bra ut. MEN Peter Larsson och Alejandro Bedoya fick utgå redan i första halvlek och detta blev avgörande. Återigen drabbades vi av ett avgörande domslut. Nikola Djurdjic spelade fram sig själv till ett friläge och blev avvinkad för offside. 3-0 där och vi hade haft ytterligare två poäng. Nu lyckades Twente kämpa in två bollar och det slutade oavgjort 2-2.

Nya tag mot tyska ligasexan Hannover. Inga stora skandaler bland domsluten i denna match. 0-1 och en relativt svag första halvlek ledde till forcering och kvittering i minut 92 genom Alvaro Santos. Men med fyra sekunder kvar gjorde Pär ett av få misstag under säsongen och Hannover kunde vinna med 2-1.

Ett par veckor senare var det dags för den tuffa bortamatchen mot Hannover. En ganska bedrövlig första halvlek och 1-0-underläge. Bättre andra men Hannover fick ändå ganska tidigt in 2-0. Det kändes kört, men då blev det Celticmatchkvalitet på HIF och efter årets mål av Nikola Djurdjic så kunde Alejandro Bedoya kvittera och Santos var nära att ge oss ledningen, men Zieler i Hannovers mål gjorde en kanonräddning. Under matchen hade vi fått föraningar om domaren Fredy Fautrels kapacitet. Eller brist på densamma. Två horribla varningar på Lindström och Bedoya följdes i slutminuten upp med en straffspark för att Peter Larsson utanför straffområdet gjorde en korrekt brytning. Atta blev upprörd och lite för närgången och drog på sig ett rött kort. När sedan extraassisterande domaren ger sig in i handlingen och påpekar för Fautrel att det borde vara en målchansutvisning så åkte även Peter Larsson ut.  Straffen omsattes i mål via Pär Hanssons händer och ribban. HIF överklagade Attas utvisning men utan gehör vilket innebar att två spelare som varit skadade fick komma tillbaka och spela 90 minuter direkt. Den ene, Joseph Baffo, spelade trots att han bara någon dag senare skulle opereras… Ännu en match som definitivt hade slutat annorlunda om domarna skött sig. Men hade HIF spelat fotboll i första hade det också kunnat se annorlunda ut.

Nu var läget mer eller mindre kört och även om chansen fanns vid tvåmålseger mot Levante så han väl tiden ifatt. Det går inte att byta ut mittbackar så mycket som HIF gjort utan att det blir instabilt. Inte för att Baffo och Hanstveit var dåliga på något sätt men det blir ändå efterverkningar i laget. 1-3-förlusten var odiskutabel mot det då fjärdeplacerade La Liga-laget.

Sista omgången och för första gången den här säsongen så hade vi en domare som var på vår sida (vilket ju naturligtvis inte är rätt det heller, om än lättare att acceptera…) Seger mot ligaledarna från Twente gav härliga knappa två miljoner på kontot. Djurdjic var lysande och Sörum gjorde mål… För

Foto: Bjarki Tordarson

andra matchen i rad. Det var verkligen inte en match som man var van vid från tidigare på säsongen. Djurdjics drömmål, en vänsterslägga från 25 meter sitter fast i minnet..

 

Som helhet gjorde HIF en bra insats, men bristerna i längd och huvudspel var för stora för att avancemang skulle vara möjligt och även om vi drabbades väldigt hårt av domarna så är det ändå det som vi kunnat påverka som avgjorde.

 

Detta blir mitt sista inlägg på AlltOmHIF. Jag hoppas att de som fortsätter lyckas hålla sitt engagemang uppe för det behövs läsning om HIF! Jag önskar er lycka till…

 

1 kommentar

  1. När man hörde av kommentatorn inför matchen att domaren var helt färsk i Europasammanhang och knappt gjort dussinet matcher på hemmaplan i sin liga (Grekland var det väl?) fick man onekligen lite Fredy Fautrel-vibbar…
    Men det var snarare så tvärtom att han kanske inte ville beskyllas för att döma för hemmalaget eller falla för hemmatrycket, att han dömde för HIF i en del tveksamma lägen men absolut inte i klass med de horribla domsluten från Hannovermatchen…

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte att publiceras.


*