Under en veckas tid så hade jag förberett och kladdat på en krönika om Södra Stå. En krönika som skulle trycka på alla de känslor och magiska upplevelser som den klassiska läktaren har inneburit för Helsingborgarnas fotbollshjärta. I går var det tänkt att vi alla skulle få ta adjö av Danne, Sverker och en betongläktare med ett hav av halsdukar och glädje. Tyvärr så ville våra RödBlå hjältar något helt annat. Det blev snarare en hyllning som kom av sig…
Domaren har för länge sedan blåst av eländet på Olympia och först nu känner jag mig tillräckligt sansad för att summera de senaste veckornas turbulens. Igår kändes det som att HIF hade tagit sig samman, knutit näven och verkligen ville visa att man var tillräckligt hungriga för att täppa till truten på alla tvivlare runt omkring i fotbollssverige. Det hela började ju så bra med Khalilis och Smarasons ledningsmål. Glädjen vid båda målen visade också på en lättnad över att äntligen hitta tillbaka till vårens vackra spel. Sen är vi nog många som undrar vad som hände….
Foto: Bjarki Tordarson
Något är väldigt sjukt inom vårt HIF. Min förhoppning är att man sätter sig ner och analyserar detta omgående. Varenda en styrelsemedlem, varenda spelare, samtliga tränare – ja alla som har med vårt A-lag att göra måste se sig i spegeln och bestämma sig för om dom verkligen är beredda på att ställa upp för vår förening. För tyvärr så handlar det inte bara om det som Björns Band beskriver i hymnen till HIF. Det är inte så att ”Den röda tröjan är allt du behöver…”. Du behöver även ett hjärta, en självinsikt, en vilja att sätta laget före jaget…
Innan man hittat fram till roten av det onda så finns det ingen anledning om att diskutera ett nytt Olympia eller Europaspel. Finns inte harmonin och kärleken till klubben och om prestationerna uteblir så behöver man knappast en stor fin arena med plats för 1000-tals åskådare. De knappt 8000 på plats igår är väl en tydlig fingervisning om det.
Nä HIF, gör om och gör rätt vad gäller allt från tränarkonstellation, spelartrupp och ekonomiska kalkyler kring en ev ny arena. Vi är många som brinner för denna klubben, många som väntar på svar om hur det kunde bli som det blev. Nu har laget en enda match kvar på sig att rädda denna säsongen. En enda chans för årets trupp att visa att man vill vara med och leka även nästa år. Mot AIK spelar det ingen roll om du har gjort 500 matcher för klubben eller om du får göra din Allsvenska debut. Visa bara för oss supportrar att ni förtjänar att bära den röda tröjan så kommer vi att stötta er till 100% även nästa år.
Vi får hoppas att kvällen storm som drar över Helsingborg tar med sig alla de tråkigheter som drabbat klubben de senaste veckorna. Att följa ett fotbollslag handlar, som ett äktenskap, om att dela både glädje och sorg. Sedan sommaruppehållet så har ljusglimtarna varit få och HIFs insats de sista 20 minuterna igår symboliserade mycket av vad denna säsongen istället handlat om – Förtvivlan och rädsla. Inte är det väl så vi ska minnas fotbollsåret 2013?
Lämna ett svar