”Bjarnason har förutsättningar att bli den främsta”

HIF har, sedan 80-talet, varit klubbadress för en hel drös med Isländska fotbollsspelare. Få har dock fått en så imponerande inledning på sin HIF-karriär som Andri Runar Bjarnason

Redan 1983 dök en 25-årig islänning, vid namn Albert Gudmundsson, upp på Olympia. På den tiden låg HIF i division 2 och slogs med giganter som Grimsås, Myresjö och Karlskrona om en anständig tabellplacering. Gudmundsson, som alternerade både på backplats och mittfält, spelade i 15, av lagets 22 matcher, det året och noterades för ett mål.

Det skulle dock dröja drygt 15 år innan HIF åter blev intressant för isländska fotbollsspelare. Året var 1998 när Åge Hareide valde att plocka hit två spelare från ön i norr. Jakob Már Jónharðsson och Hilmar Björnsson skrev på för klubben och spelarna förväntades bli nyckelspelare i jakten på att åter erövra ett Allsvenskt guld till Di Röe. Det gick sådär…

Visst bärgades guldet (1999) men varken Jónharðsson eller Björnsson gjorde någon större succé under sin tid i klubben. Istället så skulle det bli ett fd ungdomsproffs, i Arsenal, som blev den förste islänning att vinna HIF-supportrarnas hjärta – Olafur Ingur Skulason.

“Publiken vaknar till liv på ett ruggigt Olympia. De har fått syn på sin favorit när denne gör sig redo för ett inhopp. Publiken börjar ropa; Sku, Sku, Skulason”

Skulason, som hämtades från Brentford, noterades för 37 matcher under sina två säsonger i klubben. En korsbandsskada satte stopp för fler men Skula är förevig ihågkommen för sitt krigarhjärta och förmåga att alltid gå 100% in i närkamperna.

Mittfältaren Gudjon Petur Lydsson var en av sex nya spelarna som kom till HIF under sommarens transferfönster 2011. Conny Karlsson ville inte lämna något till slumpen utan ha en så stark trupp som möjligt för att säkra guldet. För Lydssons, som var tänkt som Rasmus Jönssons ersättare, del innebar det dock att HIF-äventyret tog slut efter fyra matcher och han återvände hem till Valur

Guldet, från 2011, skulle försvaras och i frysboxen, hos Belgiska Lokeren, hittade Jesper Jansson vad som skulle komma att bli en anfallslegend i Helsingborg. Den då 23-åriga Alfred Finnbogason stannade bara i sex månader men hann sätta ett starkt intryck bland klubbens supportrar.

Med 12 mål, på 17 matcher, var det en självklarhet att HIF ville behålla anfallaren. I samband med att lånet löpte ut vaskade klubben fram de 4 miljoner som Lokeren ville ha för islänningen. Bakom ryggen förhandlade dock Belgarna även med Holländska Heerenveen och priset trissades upp. Finnbogason tvingades acceptera Heerenveens bud och resten är historia. Med tanke på att anfallarens karriär gått vidare i klubbar som Olympiakos och Real Sociedad så förstår ni själva vilken “mjölkkossa” HIF gick miste om.

Efter Finnbogason så har har ordet “kvalitet” smugit sig in i samma mening som “HIF värvar isländskt”. Både Arnor Smarason och Victor Palsson gjorde ett starkt intryck under sin tid i klubben. Vi minns Smarasons spektakulära mål och Palsson som hårdför slitvarg, i stil med Skula, på mittfältet. Att båda spelarna, av ekonomiska skäl, “tvingades bort” var ytterst tråkigt men baserat på den ekonomiska situation som klubben befann sig i 2015.

Inför 2018 kom så uppgifterna om att HIF hade siktet inställt på en ny islänning. Det handlade om den 26-årige Andri Rúnar Bjarnason som precis vunnit den isländska skytteligan med sina 19 mål för Grindavik. Bjarnason hade imponerat stort och noterades för den spelare som ”gjort flest mål på en säsong”. Det 19:e och sista målet gjorde han dessutom i den 88:e minuten, i Grindaviks sista match för säsongen.

Anfallaren presenterades i samband med HIFs avslutningsmatch, mot Öster, och hann, under försäsongen, både imponera stort i cupspelet och landslagsdebutera för Island. Hann gick mållös i premiären men visade, med sitt hattrick, mot Frej att han kommer bli en enorm tillgång för HIF i jakten på en Allsvensk plats. I mina ögon har Bjarnason alla förutsättningar att bli den främste islänningen vi har haft i klubben. Kanske även den första islänning som får representera Island i ett VM-slutspel samtidigt som han är under kontrakt med HIF?

Islänningar i HIF

Arnor Smarason (mittfältare) Juli 2013 – Dec 2015. Spelar fortfarande kvar i Hammarby dit han kom, från HIF, i december 2015

Alfred Finnbogason (anfallare) Mars 2012 – Aug 2012. Håller till i den tyska Bundesliga där han representerar Augsburg

Andri Runar Bjarnason (anfallare)

Gudjon Petur Lydsson (mittfältare) Aug 2011-Dec 2011. Spelar numera i isländska Valur

Victor Palsson (mittfältare) Aug 2014 – Aug 2015. Skördar framgångar i den Schweiziska ligan där han spelar för FC Zürich.

Olafur Ingur Skulason (mittfältare) Jan 2007 – Dec 2009. Sliter, på mittfältet, i det Turkiska bottenlaget KDC Karabükspor

Hilmar Björnsson (anfallare) Jan 1998 – Maj 2000. Avslutade karriären 2003

Albert Gudmundsson (mittfältare) Jan 1983 – Dec 1983. Avslutade karriären 1997

Jakob Jonhardsson (mittfältare) Feb 1998 – Mars 2000. Avslutade karriären 2004

Bli först med att kommentera

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte att publiceras.


*