Anton Andersson: “När en spelare från min kära hemby Liatorp representerade ”Di Röe” så var valet av klubb inte särskilt svårt”

180802 Tifo på Olympia inför fotbollsmatchen i Superettan mellan Helsingborg och Norrby den 2 augusti 2018 in Helsingborg. Photo: Mathilda Ahlberg / BILDBYRÅN / Cop 178 /

Detta är intervjuserie med, och om, supportrar. Jag vill med denna idé, att göra en intervjuserie om och med HIFare i alla åldrar, lyfta fram det som enligt mig är det viktigaste som den svenska fotbollen har – sina supportrar!

Först och främst, kan du berätta lite om dig själv?

Absolut! Jag är 23 år gammal. Är född och uppvuxen tätorten Liatorp i södra Småland där jag även lirar boll och engagerar mig i Liatorps IF. Fotbollen och föreningslivet är det som ligger mig närmast om hjärtat och har gjort att jag på många sätt övergivit intresset i de stora ligorna för just svensk fotboll på både elitnivå och gräsrotsnivå. HIF är klubben hjärtat slår för.

Varför började du följa HIF?

Jag skulle väl säga att det finns tre anledningar. San Siro-Sven, Nicklas ”Liatorparn” Persson och givetvis min första HIF-match på plats. Även om det bara är fragment av minnen kvar från den matchen på San Siro finns det förfarande ett svagt ljudminne av farsans – ”Han tar den jävlar” vid straffräddningen. Att jag sedan fick reda på att en spelare från min kära hemby Liatorp representerade ”Di Röe” vid det tillfället så var valet av klubb inte särskilt svårt. Den första matchen på Olympia jag såg var faktiskt ett Skånederby 2004 där jag som 8-åring bevittnade en 0-2-förlust mot Maff från gamla södra stå. Dessutom inhandlades en halsduk med Thando Mngomenis namn inbroderat. Vilket troligtvis är en rätt unik pryl jag har hemma i pojkrummet.

Vad skulle du säga att du är för typ av supporter?

Numera skulle jag kalla mig en sporadisk supporter som dessvärre ser majoriteten av HIF:s matcher från tv-soffan. Mellan säsongerna 2011–2015 var jag betydligt mer aktiv där stora delar av säsongerna följdes från södra stå eller på bortastå på andra svenska arenor. Tiden skulle dock visa sig vara avgörandet i nedtrappningen på resorna och efter ett ökat engagemang i moderförening Liatorps IF samt studier. Glöden för HIF är dock fortfarande enormt och jag försöker hinna med åtminstone ett gäng matcher på plats varje säsong. Detta numera från sittplats.

Vad är supporterskap för dig?

Supporterskap för mig är gemenskap, engagemang och viljan att påverka som supporter till laget i hjärtat. Något som vi har möjlighet att göra i Sverige. Tack vare föreningsdemokratin.

När du går på Olympia, från vilken sektion ser du matchen? Går du med någon speciell person eller personer eller varierar det?

Det har varierat över tid. För några år sen var vi ett ganska stort gäng från Älmhultstrakterna som åkte på matcherna. Efter ett tag lärde man känna lite mer folk nere i Helsingborg också som man även gick på matcherna med. Då var det Södra stå som gällde. Nu ses dock de flesta matcherna med familjemedlemmar och vänner där det är sittplats på östra som gäller för det mesta

Vilket är ditt bästa HIF-minne?

Borde det vara SM-Guldet 2011? Nejdå, Jag håller faktiskt cup-semivinsten mot Maff 2014 som det bästa jag upplevt. Med allt tumult runt klubben efter premiären 2014 och sviktande resultat efter antiklimaxet 2013 så var det helt galet när David Accam sprang 80 meter med boll och avgör till 2–0. Nu slutade det dock inte i cupguld, men jäklar så gott det var att vinna den matchen.

Vilket är ditt sämsta HIF-minne?

Degraderingen 2016. Totalt mörker.

Vilken är din favoritspelare i HIF? Både historiskt och i dagens trupp?

Historiskt sett är det Christoffer Andersson, hade allt. Bra hår, när det var långt, bra frisparksfot och en förbannat bra inställning. I dagens trupp, Max Svensson, makalös potential i den grabben.

Till sist, när vi fick kontakt på Twitter skrev du att du är född och uppvuxen i Liatorp vilket många HIFare förknippar med Nicklas Persson. Du skrev att detta öppnar för anekdoter och då blir man givetvis nyfiken. Vilken är din bästa anekdot?

Efter att ha hört runt en del genom åren med de ledande gubbarna kring Liatorps IF var det en sjuhelsikes hype runt Liatorps IF när Nicke Persson återvände som spelande tränare inför säsongen 2007. Liatorp låg i division 4 och man hade troligtvis sitt bästa lag i modern tid då flertalet meriterande spelare hängde på tåget. Detta slutade i rejäl pannkaka. Det blev ett negativt kval som till slut vanns. Det ryktades sedan att det styrdes upp en jäkla lagfest uppe på Liatorps anläggning, Bokliden, som ska ha slutat med något som bara kan liknas med ett sjöslag där en mindre restaurering av klubbstugan ägde rum. Detta ska även ha varit det sista Nicke Persson gjorde i föreningen.

AOH drivs, sedan 2009, på ideéll basis. Vill du ge oss en applåd kan du alltid swisha en slant till 0703890866. Tack!

Bli först med att kommentera

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte att publiceras.


*