Vem äger din fotbollsklubb?

Anser du att den medlemsdemokratiska idrottstraditionen är viktig? Tycker du att det är självklart att det i din fotbollsförening är en medlem – en röst som ska gälla? Då är det dags att agera nu, för 51%-regeln är återigen hotad!

Helsingborgs IF är medlemmar i Svenska Fotbollssupporterunionen (SFSU) som driver frågan om att bevara medlemsdemokratin i svensk fotboll. 

De flesta har nog hört talas om 51%-regeln, men långt ifrån alla har riktigt klart för sig vad den handlar om. För att uttrycka det enkelt: det är 51%-regeln som försvarar traditionen om medlemsdemokrati inom svensk idrott. Ingen regel, inget inflytande – så krasst kan det faktiskt vara, åtminstone på sikt. På årsmötet 2011 röstade medlemmarna i Helsingborgs IF igenom en motion för att vår förening ska verka för att bevara 51%-regeln inom svensk idrott. Ett flertal föreningar har gjort liknande ställningstaganden. Men det finns starka krafter inom framförallt svensk fotboll och hockey som vill luckra upp regeln för att kunna släppa in externa ägarintressen.

Vad är 51%-regeln?
Vad innebär då regeln mer konkret? Jo, den stadgar att svenska idrottsföreningar får driva delar av sin verksamhet i form av så kallade idrottsaktiebolag (idrottsAB), men att moderföreningen måste behålla makten i bolaget genom att kontrollera en majoritet av rösterna på dess bolagsstämma. Därmed ligger alltid den yttersta makten kvar hos idrottsföreningens årsmöte. Så länge denna regel finns, kan en enskild ägare alltså aldrig kontrollera beslutandemakten i ett idrottsAB. Utan 51%-regel kommer vi däremot förr eller senare ha privatägda klubbar inom svensk idrott, klubbar där medlemmarna helt saknar inflytande.

Eftersom regeln idag är inskriven i Riksidrottsförbundets (RF) stadgar, gäller samma regel för alla RF-anslutna idrottsförbund (däribland Svenska Fotbollförbundet, SvFF). Regeln angreps både 2009 och 2011 – och den process som inleddes då är nu åter aktuell. I vår kommer frågan om 51%-regelns framtid att behandlas i RF:s högsta beslutande församling, det så kallade Riksidrottsmötet (RIM). På nämnda Riksidrottsmöte kommer avregleringsförespråkarna av allt att döma försöka få igenom en decentralisering av 51%-regeln, från RF till de olika specialidrottsförbunden.

Om det genomförs, så kommer det sannolikt innebära dödsstöten för den svenska medlemsdemokratiska idrottstraditionen. När vi väl tagit steget, så kommer vi inte längre kunna stoppa utvecklingen mot privatisering av våra klubbar! Det är alltså ingen liten skitfråga vi talar om här, utan en ödesfråga för hela idrottsrörelsen. Oavsett vad man tycker om medlemsförening kontra ”fritt ägande” i sak, så kan vi nog vara överens om detta: genomförs en förändring, så förändrar vi den svenska idrottsrörelsen i grunden – för alltid.

Argumenten för full privatisering av idrottsverksamhet är påfallande ofta ihåliga. Fotbollförbundets första motion 2009 baserade sig på ”Känslan hos (icke namngivna) klubbledare” av att det skulle vara bättre. Undersökningar av UEFA och EU visar dock att privatiserade klubbar varken har bättre eller sämre ekonomi än medlemsägda och båda rapporterna landar i slutsatsen att medlemsägda klubbar generellt sköts bäst.

En full privatisering av en klubb innebär att medlemmarna tappar inflytande över verksamheten och reduceras till enbart konsumenter. Det betyder i förlängningen att klubbar kan byta klubbmärke, namn, ort eller arena utan att medlemmarna har något att säga om saken. Skräckexempel finns det gott om: SV Salzburg blev helt plötsligt ”Red Bull Salzburg”, komplett med nytt klubbmärke och nya klubbfärger hämtade från den nya ägaren och energidrycksföretaget som köpte klubben. FC Wimbledon, en av de äldsta klubbarna i Storbritannien, blev Milton Keyns Dons och flyttade från London. Det senaste exemplet är Cardiff City, där en asiatisk ägare bytt klubbmärke och tröjfärger trots supportrarnas massiva protester.

I England arbetar organisationen Supporters Direct – med stöd från UEFA – för att hjälpa brittiska supportrar att organisera sig och köpa aktier i klubbarna, i så kallade supporters trusts, för att tillsammans få i alla fall viss insyn och möjlighet till inflytandet i de klubbar de stöder. Där är utländska investerare från alla världens hörn standard och många är de exempel där supportrar lovats guld och gröna skogar. Men som ofta med kortsiktiga investeringar har antingen kapitalet eller tålamodet tagit slut och lämnat anrika klubbar likt Portsmouth FC i ruiner. Supporter Directs metod med supportertruster, handlar alltså om att försöka begränsa skadan av den brittiska fotbollsekonomins avigsidor, som allt mer ter sig som ett generellt systemfel.

I Sverige har vi fortfarande möjligheten att rakryggade kunna säga att vi supportrar, som medlemmar i våra föreningar, äger våra klubbar. SFSU är fast beslutna om att ta kampen för att det ska förbli på det sättet. Men – SFSU:s arbetsgrupp klarar dock inte att stoppa utvecklingen mot privatisering själva. Ska vi kunna försvara rätten till medbestämmande inom våra klubbar, så måste vi agera tillsammans, inom de ramar som medlemsdemokratiska principer sätter.

Alla fotbollsälskare: förnya därför ert medlemskap i Helsingborgs IF och håll koll efter mer information. Kampen börjar nu!

Kärnan
HIF:s officiella supporterförening

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

%d bloggare gillar detta: