Tabellen ljuger aldrig – men just nu känns det så

Det är sannerligen tur att allsvenskan inte fått plats på Stryktipskupongen ännu. Och läser man den allsvenska tabellen efter första omgången är man glad över att väldigt lite talar för att den kommer att se likadan ut om en månad.  Åtvidaberg i topp och HIF i botten.

 

Av de tippade topplagen var det bara Elfsborg som lyckades motsvara förväntningarna, åtminstone resultatmässigt.

Sedan finns det alltid synpunkter på hur rättvisa resultaten var och i vilken utsträckning de speglade matchbilderna.

Det hör till bilden men det finns ett talesätt som brukar plockas fram, kanske främst i slutet av säsongen: ”tabellen ljuger aldrig”.

Det är en sanning som är svår att förklara bort. För tillfället känns det förstås som om den bjuder oss på ett aprilskämt, men när säsongen ska summeras så har garanterat det bästa laget intagit topplatsen.

Visst kan ett bättre lag förlora mot ett sämre i enstaka matcher men i längden vinner det bästa laget.

HIF ställs på söndag mot Elfsborg och en snabb titt i tabellen visar att gästerna har tre poäng och två gjorda mål. Hemmalaget har noll poäng och lika få gjorda mål.

Det krävs seger med ett mål för att HIF ska ta igen förlorad mark. Det är enkel matematik.

För tillfället tror jag att, den normalt så kräsna och bortskämda, hemmapubliken skulle nöja sig med det, även om matchbilden skulle gå i gästernas favör.

Vanligtvis vill vi på Olympia se HIF spela ut gästerna och gärna vinna med ett par mål, men eftersom det är uppenbart även för ledning och spelare att HIF ännu inte är ett samspelt lag så är segern definitivt det viktigaste.

Jag skulle till och med kunna stå ut med att HIF gnetspelade sig till segrar och poäng ytterligare några omgångar och tror att många fans har samma inställning.

På sikt vill vi givetvis se HIF spela samma vackra, offensiva anfallsspel som lett till fem titlar men jag tror inte vi är där än på några omgångar.

Däremot tror jag faktiskt att matchbilden mot Norrköping hade kunnat ändras till HIF:s fördel om Conny och PO gjort några byten tidigare i matchen. Jag tycker att det var fegt att inte vaska om i laget tidigare när det var så uppenbart att spelet inte fungerade, om man bortser från sista kvarten i första halvlek. Vem hade kunnat protestera om Norrköping vunnit med 3-0 istället för 1-0? Det var ju hemmalaget som skapade chanserna.

Märkligt också att HIF inte testade Norrköpings-målvakten Abbas Hassan mer med tanke på hur han fumlade med bollen vid ett par tillfällen.

Jag satt och längtade efter Erik Sundin och Mattias Lindström eftersom det var så tydligt att Sörum och Nordmark inte lyckades prestera något i anfallsväg. Men det jag längtade mest efter var förstås att se May och Gashi i fjolårsform. Det var så tydligt att de inte funnit sig tillrätta med sina nya lagkamrater ännu.

Riktigt illa var det att se Joseph Baffo på vänsterbacken. Han såg helt bortkommen ut.

Nu verkar det som om Erland Hanstveit gör come-back på söndag men nästa gång han är indisponibel skulle jag föredra att få se mer av Jere Uronen på den platsen.

Det verkar som om Conny ännu inte är beredd att matcha Sundin från start. Han vet säkert bättre än jag, men jag vill gärna se Sudden snarast möjligt.

Thomas Sörum må vara en hur klok spelare som helst, men så länge han inte gör mål ser jag inte honom som lösningen på HIF:s anfallsproblem. Och att det finns ett sådant är svårt att bortförklara.

 

 

 

 

1 thought on “Tabellen ljuger aldrig – men just nu känns det så

  1. Håller helt med dig, Roland. Jag vill se bättre inställning, det ska märkas i deras ögon, i deras kroppspråk och att de löper mer samt slutar med de förödande långbollarna.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *