SIF och klubbhjärtan

Nog slog det ned som en liten bomb att Sten-Inge Fredin avgår med omedelbar verkan som ordförande i HIF, han är normalt sett inte mannen som ger sig utan strid och nu förefaller han ha lagt sig platt?

Motiveringen han ger är att styrelsen är oense om den ekonomiska delen, Sten-Inge vill föra en mer återhållsam linje och inte springa omkring med spenderbyxorna på vilket tydligen inte har fått gehör ibland de övriga ledamöterna. På ren svenska är ekonomin i HIF dålig och förmodligen mycket dålig då Sten-Inge inte vill vara med längre.

Att staben på Olympia har svällt på sistone är oroande, mer löner att betala. Höstens sportsliga fiasko lockade ju inte precis marginalåskådarna till Olympia. Nästa säsong kan vi inte räkna med att de som endast går på Olympia för att se Henrik Larsson kommer dit. Det kan kanske kvitta men dessa “Conny Husvagnsson” supportrar betalade faktiskt inträde till Olympia.

Det ser mörkt ut, inte bara på Kameruns avbytarbänk utan även för HIF, frågan är vad valberedningen har för kandidater på gång? Hoppas inte att de som sett sig utmanövrerade av Sten-Inge tidigare nu tar sin chans att spela herre på täppan. Det behövs någon enande kraft med starka men ödmjuka nypor.

Klubbhjärtan har diskuterats en del, Mattias Lindström sägs vara klar för en återkomst till HIF efter en sejour i Danmark, Österrike och GAIS. Lindström lämnade som Bosman och återkommer för en i sammanhanget modest övergångssumma. En spelare av Lindströms kaliber borde kosta 4-5 miljoner med tanke på att han har lång tid kvar på sitt kontrakt med GAIS. Nu kostar han en bra bit under 1 miljon för HIF.

Vad är problemet? Jo, enligt “puritanerna” som håller på HIF lämnade han på ett fult sätt och bör därför aldrig mer beträda Olympias matta iklädd HIF´s tröja. En nobel tanke och kör vi den policyn rakt över så blir det snart enklare att följa HIF då klubben kommer att rasa som en gråsten i serierna ifall endast spelare med “äkta” klubbhjärtan ska spela i HIF. Helst bara spelare från en radie av 2 mil från Olympia får vara med i truppen.

Spelare som har hjärta för klubben är oerhört lätträknade, på de senaste åren kan jag bara komma på en enda spelare i HIF som valt bort en massa pengar för förmånen att dra på sig HIF´s röda tröja-Henrik Larsson.

Han kunde ifall han velat avslutat sin karriär i till exempel Saudi Arabien och där blivit den absolut bästa betalda spelare någonsin. En färsk CL mästare och en shejk med oljekranen fullt öppen skulle gett Henke ett så pass fett kontrakt att Chippen´s nya kontrakt i Saudi fått honom att se ut som ett fattighjon.

Men han valde HIF istället. Det är stort.

Han snackade aldrig vitt och brett om sitt klubbhjärta som vissa andra spelare utan han visade det genom att säga nej till guldkantade kontrakt runt om i världen.

Med Mattias Lindström, Ardian Gashi, May Mahlangu och en, frisk, Marcus Lantz ser mittfältet i 2010-års HIF mycket intressant ut.

Det gäller att titta framåt, inte bakåt. Glöm inte det. De spelare som har hjärta för den klubb de spelar i idag, på toppnivå, kan räknas på ena handens fingrar.

Klubbhjärta? Glöm det, sådant finns bara på läktaren idag!

1 thought on “SIF och klubbhjärtan

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *