Ring, klocka…ring!

Sitter och tittar på Canal Plus sändning från ett grått, trist och regnigt Halmstad. Matchen mellan HBK och MFF är ungefär likadant som vädret. Men det tråkigaste av allt är det faktum att vi i Helsingborg inte längre kan sätta epitetet “Serieledare” efter HIF längre.

Vi hade ett försprång på fem poäng. Inte mycket egentligen då det är tre-poängssystemet som gäller. Men likväl, vi hade fem poängs försprång. Nu har ju i och för sig MFF en match mer spelat och en ledning (om nu resultatet håller i sig) med två poäng före HIF.

Nu ringer dock klockan, klockan som förkunnar att vi är inne på sista tredjedelen av det Allsvenska långdistansloppet. Den baby-blåa har precis passerat, om än knappt. Finns det mer att ge för den röd/blå? Blir det en extra tändning nu när man ser att man är ikappsprungen och passerad?

Frågorna är många och intresset på topp. Vi ser fram emot onsdagens drabbning på Olympia. Och jag hoppas, hoppas att den röd/blå nu ger allt för att visa att det är en ren tillfällighet att baby-blå sprang förbi!

***

Idag, den 23 Augusti var det ett decenium sedan “Miraklet i Milano”. Tio år sedan HIF ruskade om det etablerade fotbolls-europa och slog ut, det redan då stora laget från Milano, Inter.
Jag rekommenderar starkt att ni ser bilderna och berättelserna från detta äventyr på hif.se!

Till skillnad från många andra: Jag tror HIF skulle kunna göra om bravaden…redan nästa år!

Bli först med att kommentera

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte att publiceras.


*