Reflektion från Tv-soffan

Segrar är alltid skönt.
Segrar mot vår värsta rival är…gudomligt skönt!

Efter att ha missat halva första halvlek (enligt uppgifter var det inte mycket att missa iaf) så var man ju naturligtvis i vanlig ordning spänd på att få se en match, ett krig, ett skådespel som bara två lag från söder kan ge oss!
Trodde jag…

Det var en första halvlek som återspeglade två lag som tog ut varann på mittfältet och inte kom fram i många farligheter, där trots allt, MFF var det bättre laget…

***

Hur mycket stryk kan en Marcus Lantz ta egentligen?

***

I andra halvlek hade jag laddat upp med mazariner, kaffe, läsk, godis och snus, allt för att slippa röra mig en millimeter från tv:n. Och visst kändes det som om matchen blev på något vis mer intensivare, mer kamp och vilja?

HIF’s försvar, som inte kan ges nog med beröm, slet, krigade och gav inte MFF’s anfallare tillstymmelse till att komma förbi med sina rätt så förutsägbara löpningar. Jag vill inte peka ut någon specifik utan ge ett kollektivt beröm till hela försvarslinjen (inklusive den alldeles förträffligt säkre siste utposten…PH). Det känns så tryggt och stabilt, att jag nästan skulle säga att det är HIF’s just nu absolut bästa lagdel!

***

Visst är Henke skicklig, duktig, spelsäker etc etc. Men det syns att åldern börjar ta ut sin rätt…
Trots detta, hans löpning och hans tajming vid målet, oslagbart! Klockrent!

***

På mittfältet, de som fick mest att stå i, där finns det dock lite frågetecken. Avsaknaden av ett ordentligt kantspel, kan vara en av HIf’s akilles under resten av säsongen. De farligheter som kommer från kanterna är oftast ytterbackarna ansvariga för. Visst, det är ju modernt och riktigt, men inte alltid, det blir förutsägbart till slut.

Jag sågar aldrig enskilda spelare, ska inte heller nu såga någon specifik. Men det känns väl som om vår käre Bosse måste ha fått sina svar nu på frågan om mittfältsbesättningen?

Mittfältet ägs av Marcus Lantz. (Gillade hans min då han sprang vidare efter att han blivit så påpassligt påhoppad på rygg och nacke, han grinade illa och bet ihop och sprang vidare!) DET mina vänner, DET är en RIKTIG fotbollspelare!

Rasmus fick inte lika mycket utrymme som förra matchen, men visst syntes det att han har självförtroende!

Avslutningsvis;

Matchen i sin helhet, var ingen 10-poängare (eller 50 som Cooper skulle betygsätta), inte ens en 5:a… Men, det räcker.
Det räcker att vinna dessa matcherna, för de ger ju iaf utdelning i form av tre poäng!

HIF vinner, (om dom så bara ska vinna en match om året) den viktigaste matchen av de alla, de vinner mot lillebror så som det sig bör!

Bli först med att kommentera

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte att publiceras.


*