Reflektion från Tv-soffan

Först och främst kan jag inte annat än att utbrista;  Fy f-n vad skönt!
Det fanns en liten gnutta oro inom mig innan matchen, de senaste dagarna faktiskt. Men på det viset HIF spelade ut sitt försvarsregister och AIK ikväll, det visar bara att jag underskattade HIF och dess förmåga att ta tag i saken med en gång.

3-0 borta mot AIK. Det är nog större än vi tror!
Vad berodde det på då? AIK såg håglösa och stundtals tafatta ut, men det var dom egentligen inte alls. De var totalt utmanövrerade av HIF’s intensiva press och taktiskt perfekta försvarsspel.

***

Rasmus Jönsson! (Ingen framtida Henke utan en framtida Rasmus…)

***

Matchen var stundtals ganska medelmåttig och saknade tempo och fart, till att helt plötsligt blixtra till och bölja fram och tillbaka i ett par minuter. Sedan sänktes tempot igen osv osv…

Jag tror inte det var någon tillfällighet, jag vill gärna tro att det var meningen. Snabba, överraskande omställningar är mycket effektivt, framförallt mot ett anfallsinriktat motstånd, som AIK.

***

HIF hittade “Gnagarfällan” och Rasmus fick rollen som bödel… 3 mål!

***

Nu lämnar vi AIK bakom oss, och förhoppningsvis kommer killarna att ta denna seger med sig och använda den på rätt sätt inför Måndagens Stora Drabbning, slaget om Skåne!

Med en RJ på målhumör, en Lantz som alltid finns där och ger understöd och spelar fram. Då kommer vi att ha en stor fördel mot MFF!

 

3 kommentarer

  1. MFF NÄSTA.
    Ingen avstängd!
    Alla laddade!
    Pär, Hoger, Joel. Lantz o Rasmus kommer att göra måndagen till en fest.

  2. Reflektion från kylig Råsunda Västra:
    Ja. Perfekt genomförd match från HIF. Disciplin. Moral. Kyla. Med detta i behåll kan det bära hur långt som helst. Innan 0-2 kändes det dock som om det kunde sluta hursomhelst – det är förbannat att sörpla pauskaffe och tänka att det kan bli 1-3 förlust… så typiskt HIF.

    Men det finns ett typiskt AIK, också, vilket kom till uttryck på läktaren runt omkring. Mycket ilska och frustration där. Undrar om inte Gnaget har landets mest enögda support. Protester kring varje domslut och när Pavey vräker Lantz över ända sjunger klacken hyllningssånger. Pavey borde faktiskt visats rakt ut där. HIF gjorde förvisso AIK dåliga, men det var ett mycket blekt Solnalag ikväll, inte en siffra rätt. Laget hängde inte ihop, de verkade faktiskt inte förstå varandra.

    Rasmus är vek, men hans avslut var kliniska. Mycket imponerande. Önskar nu bara att Henke kliver ur försyntheten och drämmer till igen. Åtminstone två gånger ikväll trodde jag nätet skulle stå som en strut, men det blev nickskarv och en toffla. Om Henke kräver satsning på guld kan han inte själv kandidera till SM i ödmjukhet.

    Försvaret förtjänar högsta betyg. Ekstrand är stabilare än vad Granqvist nånsin varit och det är oerhört tryggt längst bak – inga plötsliga hjärnsläpp och diribblingar längre.
    Det kan bli ett bra år.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte att publiceras.


*