Reflektion från Tv-soffan

Ja, vi vann. Det var skönt, men jag ska inte höja varken spelet ellet matchen till skyarna!

Första halvleken var bland det sömnigaste jag sett HIF prestera på länge (vi pratar allsvenskan både i år och förra säsongen…), var fanns viljan, och VAR fanns fokuseringen? Passningsspelet var bedrövligt och positionerna på spelarna helt borta.

Det var de första 3-5 minuterna (Henkes offidemål), men sedan bara dog de. Jag satt och funderade på morgondagens arbete, så tråkigt var det!

***

Lantz!… VAKNA Lagerbäck!

***

Andra halvlek var långt bättre om än inte i någon högre klass. Det böljade lite fram och tillbaka, sedan tog HIF över mer och mer. Hammarby försökte att spela genom djupet och stundtals kändes det faktiskt som om de skulle lyckas att överlista firma Ekstrand/Nilsson, men dessa två börjar mer och mer likna ett framtida försvarlås i europaklass.

***

Lantz är makalös, helt klockren i försvarsspelet!

***

Henke fortsätter att hitta ytor, hitta passningar och snart måste väl de övriga börja lära sig att läsa honom?
Rasmus kämpade och slet, men fick inte mycket till utdelning idag. Men det kommer, det kommer…

Det blev en seger trots allt (Zeus magkänsla till trots…) och vi har full pott, härligt, men matchen, den kommer jag inte att minnas mycket av efter helgen…

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *